Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-22 03:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/ny-fordelningspolitik-kan-gora-glesbygd-till-spjutspets-for-valfard/

DN Debatt

DN Debatt. ”Ny fördelningspolitik kan göra glesbygd till spjutspets för välfärd”

Flera sjukhus i världen erbjuder kroniskt sjuka, äldre och nyligen behandlade patienter digital direktkontakt med sjukhuset och bevakning av olika mätvärden. Sjukvårdskostnaderna för dessa grupper kunde ofta minska med en tredjedel, skriver Stefan Fölster. Foto: Janerik Henriksson/TT

DN DEBATT 10/7. Europeiska väljare överger partier som är fast i en förlegad jämlikhetsretorik. I Sverige har S framför allt tappat stort bland arbetare utanför storstäderna. Ett omtag i jämlikhetspolitiken måste bygga vidare på digitaliseringens potential att förena jämlikhet med bättre välfärd och låta mindre städer och landsbygden bli spjutspetsen för digitala samhällstjänster, skriver Stefan Fölster.

Digitalisering ritar om ojämlikhetens karta. Partier som är fast i förlegad fördelningsretorik pressas tillbaka. Ett omtag i jämlikhetspolitiken måste vara utformat utifrån de nya klyftor som skapas i en digitaliserad värld och adressera människor i regioner som halkat efter utan att göra avkall på miljöambitioner. Ett alternativ, kalla det Jämlikhet 2.0, är en fördelningspolitik som krymper de nya klyftorna, och samtidigt låter landsbygd och mindre orter bli spjutspetsar i utvecklingen av välfärd i stället för eftersläntrare.

Väljare i de flesta europeiska länder överger de partier som är fast i traditionell jämlikhetsretorik. I ett stort land som Tyskland är Socialdemokraternas röstandel nere på 15 procent. I Sverige har S framför allt tappat stort bland arbetare utanför storstäderna. Dessa har fog för sin skepsis mot jämlikhetslöften. Under åren 2014–2018 där S huvudsakligen hade makten ökade ojämlikheten mer än under de borgerliga åren 2006–2013, enligt Finansdepartementets fördelningspolitiska redogörelse.

Ett skäl till den bristande framgången är att traditionell fördelningspolitik rent ekonomiskt tappar stinget. Flera studier visar att Sverige har passerat punkten där högre skatt på höga löner ökar statens intäkter. Mer generösa socialförsäkringar dränerar budgetar för välfärdstjänster. I början på 2000-talet blev svenskar världens friskaste, men mest sjukskrivna, folk tills sjukförsäkringen stramades åt.

Att beskatta kapital högre är inte heller lätt. Trots alla ansträngningar att komma åt skatteparadis är det i praktiken lika lätt att lagligt och olagligt undvika höga skatter på finansiellt kapital.

Regeringar som inte skyndar på takten i denna teknikutveckling kommer att upptäcka att det inte finns pengar kvar till jämlikhetssatsningar.

Träffsäkerheten i traditionell omfördelning undergrävs också av att fler är rika eller fattiga enbart ytterst tillfälligt. Höginkomsttagares svällande inkomstandel utgörs alltmer av normala män­niskor som byter bostad i en tillväxtort, och det året deklarerar ovanligt höga inkomster.

Allt fler låginkomsttagare är i själva verket studenter, varav de flesta kan räkna med goda inkomster så fort de har en examen i handen.

Politiskt fungerar traditionell fördelningspolitik ännu sämre. Klyftan, som stjälper om politiken, går mellan å ena sidan de städer där digitaliseringens företag spirar, fastighetspriserna stiger och en bred medelklass avvisar boskatter, men glatt röstar för fler miljö­pålagor för de som bor utanför större städer. Och å andra sidan landsbygden och mindre industriorter vars utbildade alltmer flyr till tillväxtorterna. Klassdimensionen har ersatts av ett regionalt utanförskap.

I de eftersatta delarna av landet borde kanske skatter snarare vara lägre för att stimulera utveckling. I stället drabbas dessa mest av nya gröna skatter. Därtill kommer andra miljöpålagor som skyndar på mackdöden och avveckling av samhällsservice. Samtidigt drabbas dessa delar av sammanslagningar av sjukvård och skolor. Just i dessa små­orter och ”rostbälten” lokaliseras många flyktingar som har sämre utgångsläge för jobb och företagande.

Partier som vill förbli relevanta måste därför hitta ett nytt rättvisenarrativ som är mer träffsäkert utan att göra avkall på miljömålen. Det har de hittills gått bet på. Ändå ger digitalisering ett utomordentligt tillfälle att formulera en mer ändamålsenlig jämlikhetspolitik.

En utgångspunkt är att digitalisering, föga uppmärksammat, redan utjämnar privat konsumtion. Nationalräkenskapernas statistik över inkomster och bnp fångar inte väl hur människors konsumtion förändras. Enligt flera nya studier kan närmare hälften av den årliga ökningen i levnadsstandarden ske till följd av appar och andra digitala tjänster till konsumenter av en typ som inte räknas i bnp-statistiken. Konsumtionen av dessa värden är samtidigt ovanligt jämnt fördelad. Både fattig och rik i storstad eller glesbygd som har råd med en smartphone använder den på ett ganska likartat sätt för digital konsumtion.

Även digitala välfärdstjänster och samhällsservice kan ges en form som ökar jämlikhet. En glesbygdsbo har till exempel i dag betydligt sämre tillgång till sjukvård än någon som bor nära vårdcentral och sjukhus. Men ett digitalt vårdbesök är lika för alla. För vissa typer av vård kan det spela stor roll. Exempelvis är betydligt fler ungdomar i glesbygden drabbade av depressioner samtidigt som digital vårdterapi just för dessa visar goda resultat.

En ny rättvisepolitik bygger vidare på digitaliseringens potential att förena jämlikhet med bättre välfärd. Dess kärna är att låta mindre städer och landsbygden i Sverige bli spjutspetsen för digitala samhällstjänster. Några exempel visar vilken dramatisk skillnad det kan göra.

1 Snabbast sjukvård i glesbygden. Flera sjukhus i världen erbjuder kroniskt sjuka, äldre och nyligen behandlade patienter digital direktkontakt med sjukhuset och bevakning av olika mätvärden. Sjukvårdskostnaderna för dessa grupper kunde ofta minska med en tredjedel samtidigt som tillgänglighet och överlevnad blir mycket bättre. I Sverige visas lika goda resultat på till exempel norra Öland enligt den så kallade Borgholmsmodellen, men den sprids mycket långsamt. Digitalisering kan också upprätthålla kvaliteten på flera mindre sjukhus i landet. På Intermountain i Utah i USA kunde man korta patienters vistelse på intensiv­vården rejält och samtidigt minska dödligheten genom att övervaka patienter på intensiven vid 27 sjukhus från en gemensam central med en dator som larmar tidigt när mätvärden försämras, och ger möjlighet att koppla in de bästa experterna i landet vid behov. Därmed kan små sjukhus i landet överleva och erbjuda förstklassig vård.

2 Eget samhällskontor. Den som vill, utanför storstäderna, bör få låna en enkel läsplatta med ett inlagt digitalt samhällskontor. Förutom att den används för sjukvårdskontakterna, bör all myndighetspost komma till den, samt möjliggöra att sköta andra myndighetskontakter. På det sättet blir inte heller nedläggning av posten lika betungande.

3 Obegränsad rörlighet. På mindre orter och landsbygd är transporter besvärliga för de som inte kan eller får köra bil. Busstrafiken är gles och dyr, bussarna går ofta ganska tomma. Redan nästa år serietillverkas dock självstyrande taxibilar som inom avgränsade områden kan hämta och köra till närmaste tåg, skola eller affär. Dessa självstyrande taxibilar behöver inte kunna klara alla trafiksituationer. De kan hålla låg hastighet och använder sig av detaljerad kunskap om ett ut­prövat område. Därför är de också tekniskt mogna att införas.

4 Snabbt byte till el. Sådan själv­styrande kollektivtrafik är eldriven. Därtill bör även privatägda elbilar stimuleras mer i glesbygden. Nedläggning av bensinstationer som drivits fram av en hårdhänt miljölagstiftning blir då mer uthärdlig.

5 Leverans till dörren. Självstyrande taxifordon kan leverera allt som beställs på nätet direkt till dörren. Den lokala butiksdöden innebär därmed inte längre samma försämring.

Tillsammans kan sådana digitala framsteg göra det väsentligt mer attraktivt att bo en bit från de större städerna. Detta i sin tur underlättar för företag som vill investera och skapa jobb utan­för de urbana centrumen. Samtidigt avtar befolknings- och bostadstrycket något i de större städerna, vilket också dämpar det stora gapet i utvecklingen av fastighetspriserna och därmed förmögenhetsskillnader.

Viktigast av allt är dock att Sveriges glesare delar blir spjutspetsar för en teknik som så småningom förbättrar välfärden och transporter, samt sänker kostnader och förbättrar miljöavtrycket i hela landet. Regeringar som inte skyndar på takten i denna teknik­utveckling kommer att upptäcka att det inte finns pengar kvar till jämlikhetssatsningar efter att kostnaderna för den ökande andelen äldre är täckt. Och att de framstår som alltmer svarslösa inför ojämlikhetens nya karta.