Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Ny terroristlag medför inte att terrorbrotten blir färre”

Regeringens utredare, justitierådet Stefan Johansson, och justitieminister Morgan Johansson presenterade i december ett förslag om att det ska bli straffbart att delta i en terroristorganisation.
Regeringens utredare, justitierådet Stefan Johansson, och justitieminister Morgan Johansson presenterade i december ett förslag om att det ska bli straffbart att delta i en terroristorganisation. Other: Marko Säävälä/TT

DN DEBATT 7/1. Regeringen vill kriminalisera deltagande i terrororganisation. Men det finns inget stöd för att det skulle minska antalet terrorbrott. En sådan lag skulle vara dyr för skattebetalarna och den skulle hota vår rättssäkerhet. Regeringens försök att samla poäng på människors rädsla för terror bör avvisas, skriver filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö.

Regeringen (Morgan Johansson) har låtit Stefan Johansson, justitieråd i Högsta domstolen, snabbutreda en kriminalisering av deltagande i terrororganisation. En sådan lag är, enligt vad Morgan Johansson uppger till SVT Nyheter förenlig med den grundlagsfästa föreningsfriheten:

– Vår bedömning är att vi kan stifta en sådan lag. Föreningsfriheten har aldrig syftat till att man ska kunna vara aktiv i terroristorganisationer, säger han.

Vad kommer då den nya lagen enligt Johansson att innebära? Han fick frågan i en tv-intervju. Det svar man kunde ha förväntat sig uteblev. Han svarade inte:

– Vi kan nu förvänta oss färre terrorbrott i vårt land.

I stället svarade han:

– Fler kommer att lagföras.

Det var ett osedvanligt ärligt svar från en minister. Han konstaterar att den nya lagen kommer att skapa (ny) brottslighet. Den kommer att skapa arbete för polis och domstolsväsende. Men han utlovar inte någon reduktion av antalet terrorbrott. Varför inte?

Det enkla svarat är nog att denna lag inte har stöd i någon som helst evidens. Man kunde tycka att detta är en brist. Om den inte reducerar antalet terrorbrott – eller snarare innebär att vi får färre terrorbrott med den än vi skulle ha fått utan den – så är den ett slag i luften. Ja, värre, en direkt skadlig lag.

Vågar man tänka radikalt i denna fråga måste man också förhålla sig till det faktum att stater regelmässigt utför terrorhandlingar.

Varje skattebetalare har anledning att oroa sig. Varför spendera skattemedel på en lag som skapar ny brottslighet, mer arbete för polis och domstolsväsende, om den inte också leder till ökad rättstrygghet (lägre risk för att drabbas av ett terrordåd).

Det är lätt att stifta nya lagar. Det är lätt att på det sättet skapa ny brottslighet, som inte tidigare fanns. En politiker som gör så visar dådkraft i situationen. Ändå finns en uppenbar baksida, då politikerna gör sitt utspel. Nya lagar och ny brottslighet är inte bara kostsamma. De reducerar också vår rättstrygghet på områden där vi verkligen värnar om den. Polisen orkar i dag bara utreda en bråkdel av den brottslighet som verkligen med rätta oroar oss. Inbrott blir inte åtgärdade, utredningar mot sexuellt våld läggs ned. Är det då läge att ge polisen nya uppgifter?

Om man ger polisen och domstolsväsendet nya uppgifter innebär det inte bara nya kostnader, det innebär också vad ekonomerna brukar kalla ”opportunity costs”. Resurser för att hantera den nya brottsligheten kommer att tas från områden som vi ofta vet är angelägna. Då politiker skapar ny brottslighet bör de med fog kunna hävda att de löser verkliga samhällsproblem. Och de måste även göra troligt att de metoder de väljer är bästa sättet att lösa problemet. Då sådana utfästelser uteblir bör skattebetalarna dra öronen åt sig.

Det hedrar Morgan Johansson att han inte påstod något sådant. Han insåg förmodligen att han saknade evidens för ett sådant påstående. Men det gör samtidigt hans utspel obegripligt. Hur kan han vara nöjd med att den nya lagen skapar ökad brottslighet?

Man anar att han gör detta utspel, inte av övertygelse, utan då han tror att han måste göra det, för att kunna hantera en folklig opinion som kräver denna typ av lagstiftning. Kanske har han rätt i detta? Kanske vinner han politiska poäng på sitt utspel. Jag är dock skeptisk. Så snart skattebetalarna och medborgarna inser att de får betala ett pris för utspelet, utan någon förväntad vinst, kan entusiasmen snabbt övergå i avståndstagande.

Problemet med den nya lagen är emellertid inte bara att det saknas stöd för hypotesen att den kommer att reducera antalet terrorbrott. Den skapar inte bara nya kostnader genom att den skapar ny brottslighet, den hotar också på olika vis vår rättssäkerhet.

Omsorgen om rättssäkerheten måste alltid balansera vår önskat om rättstrygghet. Vi vill att samhället minskar risken för att vi ska drabbas av våld och övergrepp från andra. Men vi vill också att samhället ska motverka att oskyldiga döms för brott. Det nya förslaget till lag är djupt problematiskt från den senare utgångspunkten.

För att lagen ska fungera behövs en begreppsbestämning. Vilka organisationer ska klassificeras som ”terroristiska”? Det är en sak att döma en person för ett politiskt mord som hon utför, är med att planera, eller aktivt möjliggör. Det är en helt annan sak att döma någon för samröre med, eller medlemskap i, fel slags organisation, en ”terroristisk” sådan. Vad karaktäriserar en terrororganisation?

Det enkla och korta svaret brukar lyda ungefär så här: terrorism innebär att man, för att vinna en politisk fördel, militärt angriper civila personer; man avser att jaga skräck i sin politiska motståndare genom att ge sig på oskyldiga civila. En terrororganisation gör just detta.

Detta är inte särskilt precist men det duger för sammanhanget. Definitionen reser fler frågor än den besvarar. Skillnaden mellan civila och tillåtna mål för väpnade handlingar är långt ifrån glasklar. Hänvisningen till att de civila skulle vara ”oskyldiga” komplicerar snarare än underlättar en tydlig gränsdragning.

Något som kan få en att bli osäker på den bedömningen är att organisationer som vid en tidpunkt ganska allmänt bedömts som terroristiska vid en senare tidpunkt lika allmänt kommit att bedömas som befrielserörelser.

Definitionen av vilka organisationer som ska klassas som terrororganisationer ska utgå från beslut i svensk domstol och inte i de listor som till exempel EU och FN tagit fram. Men detta gör ju inte gränsdragningen enklare.

Underförstått i allt fördömande av terrorism är att terrorism alltid är exempel på moraliskt förkastligt handlande. Något som kan få en att bli osäker på den bedömningen är att organisationer som vid en tidpunkt ganska allmänt bedömts som terroristiska vid en senare tidpunkt lika allmänt kommit att bedömas som befrielserörelser. Ett bra exempel på detta är ANC i Sydafrika och PLO i Palestina.

Vågar man tänka radikalt i denna fråga måste man också förhålla sig till det faktum att stater regelmässigt utför terrorhandlingar. USA har överträffat andra nationer med kärnvapenattackerna mot Hiroshima och Nagasaki. Så snart kärnvapnen fick spridning blev också terrorbalansen ett fundament för den politiska världsordningen. Denna ”balans” innebär att de stora kärnvapenmakterna planerar för total utplåning av varandra (utan åtskillnad mellan civila och militära mål), för den händelse man skulle råka under attack. Detta innebär den yttersta formen av planering för terror. Terrorbalansen har också ett starkt stöd. Sverige kommer av allt att döma att avstå ifrån att ratificera kravet på avskaffandet av kärnvapnen.

Varför? Man förlitar sig just på terror som en fredsbevarande faktor. Kanske gör man rätt i detta? Kanske är det ett misstag? Ställningstagandet gör det hur som helst svårt att kriminalisera individer som samarbetar med terroristiska organisationer – om man inte klart och tydligt deklarerar att statlig terrorism undantas av förbudet. Men i så fall blir det en svår nöt att knäcka om huruvida IS, som för en tid tycktes som en statsbildning, verkligen var det.

Vår fria föreningsrätt har fungerat som ett stöd för rättssäkerheten i vårt land. Jag tror inte det går att med fog göra gällande att den minskat vår rättstrygghet. Brottsbalken ger det utrymme som behövs, då man vill lagföra människor som olagligt utövar våld mot andra.

Regeringens kortsiktiga försök att samla poäng på människors rädsla för terror bör avvisas. Såväl skattefinansiella som rättssäkerhetshänsyn talar mot det.

DN Debatt.7 januari 2018

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.