Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Nya förslaget om regler för adoptioner redan omodernt”

Vissa 18-åringar är lämpliga att bli adoptivföräldrar, andra inte. Samma argumentation bör rimligen också gälla för adoptivföräldrars relationsstatus, skriver Erik Mägi.
Vissa 18-åringar är lämpliga att bli adoptivföräldrar, andra inte. Samma argumentation bör rimligen också gälla för adoptivföräldrars relationsstatus, skriver Erik Mägi. Foto: Hasse Holmberg/TT

DN DEBATT 9/3. Lagförslaget ”Modernare adoptionsregler” innebär bland annat att sambor tillåts adoptera, i stället för som nu enbart gifta makar. Men det finns andra familjeformer som vill adoptera. Trots lagändringarna får domstol i dessa situationer inte pröva om adoption är till barnets bästa. Därför är den nya lagen redan omodern, skriver Erik Mägi.

• Stephen är två år när hans föräldrar, Agnes och Tom, separerar. Agnes flyttar snart ihop med Fred och Stephen bor huvudsakligen hos dem. För Stephen blir bonuspappan Fred lika mycket förälder som Tom. När Stephen är 14 år dör Agnes. Nu har Stephen rättsligt sett bara en förälder, Tom. Stephen vill att också Fred ska vara hans pappa. Tom ser gärna att Fred adopterar Stephen, men vill också själv fortsätta vara förälder. Föräldrabalken sätter dock stopp: ”Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn.” Gemensam adoption kräver äktenskap, även i situationen att Tom kvarstår som förälder och Fred tillkommer som adoptivförälder. Utan äktenskap får Fred enbart adoptera Stephen om Tom samtidigt ger upp sitt föräldraskap.

• Mio är barn till Ida efter en insemination i Danmark som ensamstående. Ida fick stöd av sin vän Anders. Med tiden växte Anders in i rollen som pappa. Både Anders och Ida ville ha fler barn. De genomförde en heminsemination tillsammans och fick Lovi. Samtidigt flyttade Anders till kvarteret bredvid Idas. Anders ville adoptera Mio för att bli rättslig förälder till bägge barnen. Anders och Ida har aldrig haft någon parrelation. De får reda på att lagen kräver att de ska vara gifta men ansökte om adoption ändå. Både socialnämnden och tingsrätten ansåg att adoption skulle vara till Mios bästa men avslog ändå på grund av lagens äktenskapskrav.

• Anna växer upp i familjehem (tidigare kallat fosterhem). Hon ser sin familjehemsmamma Kristin som sin egentliga förälder. Anna vill därför att Kristin adopterar henne. Annas biologiska mamma motsätter sig dock adoptionen. När Anna blir 18 år får hon bestämma själv. Då har Kristin hunnit gifta sig med Jari. Jari har ingen föräldrarelation till Anna och ingen av dem vill att han ska blandas in i adoptionen. Föräldrabalken medger dock inte det: ”Makar får inte adoptera annat än gemensamt. …[om inte] den andre vistas på okänd ort eller lider av en allvarlig psykisk störning.” Inget av detta stämmer på Jari. Han måste antingen hindra Kristin att adoptera Anna, eller bli hennes adoptivförälder.

Även de ”modernare adoptionsreglerna” utgår ifrån kärnfamiljsideal. Lagstiftaren förutsätter att föräldrar ska ha en parrelation med varandra, eller vara ensam utan parrelation alls.

Föräldrabalkens regler om gemensam och ensam adoption har förts över nästan ordagrant från 1917 års adoptionslag. För hundra år sedan var barn utom äktenskap starkt stigmatiserade. Lagen särbehandlade dessutom utomäktenskapliga barn, bland annat fick barnet inte ärva sin fader fullt ut. I dag är synen på familj annorlunda.

Lagstiftaren har också sedan 1970-talet sett till att förhålla sig neutral till om föräldrar är gifta eller inte. Men inte när det kommer till adoption. Det har tagit ända till mars 2018 innan Sveriges regering föreslår att också sambor ska få adoptera. Propositionen ”Modernare adoptionsregler” innehåller flera förändringar, bland annat ska det förtydligas att adoptioner ska vara till barnets bästa. Och visst är lagförslaget modernare och välbehövligt. Men tyvärr redan alltför omodernt.

• Lagändringen hjälper inte Stephen. Enligt nuvarande regler måste hans pappa och bonuspappa vara gifta för att bägge ska kunna erkännas som föräldrar. Det finns i och för sig ingen lagregel som hindrar Stephens pappa att gifta sig med sin före dettas frus efterlevande man (så länge ingen av dem redan är gift), men det ligger för de flesta inte nära till hands. Lagförslagets tillåtelse till adoption för sambor (”två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande” där parförhållande definieras som sexuellt samliv) ligger ännu längre ifrån pappornas verklighet.

• Lagändringen hjälper inte heller Mio. Hans mamma och den som i praktiken redan är hans pappa har ingen parrelation och kan därmed inte anses vara sambor. De gifte sig för sakens skull och överklagade. Hovrätten biföll adoptionen och Mio har nu två rättsligt erkända föräldrar. Föräldrarna kunde sedan skilja sig. Ett kort äktenskap med lyckligt slut, men fortfarande ett påtvingat äktenskap som inte speglar verkligheten.

• Lagändringen gör det till och med svårare för Anna. Med nuvarande regler skulle familjehemsmamman först kunna skilja sig, sedan genomföra adoptionen ensam och slutligen gifta om sig med samma person. En krånglig men ändå möjlig lösning. Lagförslaget stänger denna dörr. Om de skiljer sig kommer de fortfarande ses som sambor, vilka enligt förslaget endast får adoptera gemensamt.

Regeringen har återkommande uttalat att de vill förändra lagstiftning som står i vägen för stjärnfamiljer. Men även de ”modernare adoptionsreglerna” utgår ifrån kärnfamiljsideal. Lagstiftaren förutsätter att föräldrar ska ha en parrelation med varandra, eller vara ensamma utan parrelation alls. Detta utestänger Stephen, Mio, Anna och flera andra barn ifrån att få dem de ser som sina föräldrar rättsligt erkända. Detta påverkar regler angående vårdnad, umgänge, arv med mera. Detta är inte till barnets bästa.

Adoptionsreglerna gäller för de vitt skilda situationerna nationell närståendeadoption och internationell adoption. I vissa fall förändras barnets liv drastiskt av adoption medan i andra fall bekräftar adoption det som redan är barnets vardagsliv. Möjligheter för sambor att adoptera kommer framför allt att beröra nationell adoption eftersom många ursprungsländer enbart accepterar gifta par.

En lagstiftning som är neutral till adoptivföräldrarnas relationsstatus skulle inte innebära att vem som helst fick adoptera. Den skulle innebära att domstol tilläts att pröva om adoption är till barnets bästa i det enskilda fallet.

Regeringen framför i propositionen att ”…eftersom adoptionsärenden ser så olika ut är det viktigt att bestämmelserna är flexibla. Förutsättningarna för adoption bör så långt möjligt inte bygga på generella uppfattningar, till exempel om vem som är lämplig som adoptivförälder. Strävan bör i stället vara att en bedömning ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.” Med detta argument föreslår regeringen att dagens åldersgräns på 25 år sänks till 18 år. Vissa 18-åringar är lämpliga att bli adoptivföräldrar, andra inte. Samma argumentation bör rimligen också gälla för adoptivföräldrars relationsstatus.

I de flesta fall är det till barnets bästa att två personer som ska adoptera gemensamt har en stabil relation. Måste det innebära att adoptivföräldrar i alla lägen ska ha en parrelation? Bör inte en pappa och en bonuspappa, eller två vänner, i vissa fall kunna vara lämpliga att adoptera tillsammans? Bör inte en familjehemsförälder kunna vara lämplig att adoptera ensam trots att hon är gift? En lagstiftning som är neutral till adoptivföräldrarnas relationsstatus skulle inte innebära att vem som helst fick adoptera. Den skulle innebära att domstol tilläts att pröva om adoption är till barnets bästa i det enskilda fallet. Kärnfamiljer kan vara bra för barn, men det kan även andra familjeformer. Det är positivt att de gammalmodiga adoptivreglerna görs om. Det är dock tyvärr redan dags att tillsätta nästa utredning.

Fotnot: Alla berättelser baseras på verkliga händelser. Namnen är fingerade, förutom för de personer som redan är omskrivna av DN.

DN Debatt.9 mars 2018

Läs fler artiklar på DN Debatt. 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.