Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Nya kraven på att redovisa partipengarna räcker inte”

Dyra valkampanjer med storsatsningar på politisk reklam och bristfällig transparens kring hur partier finansierar sin verksamhet har blivit vanligt i nya såväl som etablerade demokratier, skriver två forskare vid IDEA.
Dyra valkampanjer med storsatsningar på politisk reklam och bristfällig transparens kring hur partier finansierar sin verksamhet har blivit vanligt i nya såväl som etablerade demokratier, skriver två forskare vid IDEA. Foto: TT

Öppen debatt saknas. Med färre medlemmar måste partierna alltmer förlita sig på statliga anslag. Men trots skärpta krav är redovisningen bristfällig. Det behövs ytterligare skärpningar som tvingar partierna att redovisa hela sin finansiering, skriver forskare vid organisationen International IDEA.

Från den första juli i år blev det obligatoriskt för svenska riksdagspartier att redovisa sina intäkter. Trots att detta är ett led i att reglera hur svenska partier finansierar sin verksamhet är det nya redovisningskravet inte tillräckligt. Stort offentligt partistöd, oreglerade privata donationer och dyra valkampanjer hotar att kompromettera den transparenta och ansvarsfulla politiska kultur som Sverige gjort sig känt för. Den nya lagen utvärderas just nu av en expertkommitté som väntas lämna ett betänkande under 2016. Förhoppningsvis föreslår de mer långtgående reformer.

Dyra valkampanjer med storsatsningar på politisk reklam och bristfällig transparens kring hur partier och kandidater finansierar sin verksamhet är någonting som har kommit att bli vanligt i nya såväl som i etablerade demokratier runt om i världen. En färsk studie från Harvards Electoral Integrity Project, där man frågat valobservatörer från hela världen vad de anser vara de största hoten mot fria val, visar att pengar och deras ökade inflytande över politik ses som ett växande problem då det på sikt urholkar demokratin och raserar förtroendet för politiska representanter.

Även i Norden har partifinansiering och kampanjbidrag diskuterats flitigt, och både Finland och Norge har sedan flera år tillbaka haft omfattande lagstiftning som reglerar hur politiker får finansiera sina kampanjer och hur de ska redovisa sina intäkter och utgifter.

Sverige, som internationellt sett ofta gått i bräschen för demokratiutveckling och transparens, sticker ut. Trots en ny lag om ökad insyn har Sverige fortfarande internationellt sett lite lagstiftning på området. Eftersom de ses som en del av civilsamhället har svenska partier varit undantagna den transparens som genomsyrar den offentliga sektorn, och statens huvudsakliga inblandning i deras verksamhet har varit att betala ut generösa partibidrag som stadigt ökat sedan de infördes på 1960-talet.

Även riksdagspartiernas valkampanjer fortsätter att vara oreglerade. Kampanjerna har blivit allt dyrare. Under valrörelsen 2014 uppskattade partierna att de spenderat 338 miljoner kronor, en ökning med nästan 70 miljoner från valrörelsen 2010. Utslaget per röst kostar svenska valkampanjer långt över det europeiska snittet; dubbelt så mycket som i Storbritannien och mer än tre gånger så mycket som i Tyskland.

Till skillnad från ett flertal andra etablerade demokratier som Storbritannien, Finland och USA har pengar och dess roll i politiken inte diskuterats i samma omfattning i Sverige. Och kanske är frågan inte heller lika problematisk som i andra länder. Sverige rankas bland tio i topp i både Freedom House och Transparency Internationals demokratiindex, både valdeltagandet och politikerförtroendet har ökat stadigt det senaste decenniet och i FN- och EU-sammanhang förknippas Sverige med en transparent politisk kultur som präglats av högt förtroende för och emellan politiska partier. Men det finns även en oroande trend.

Då partimedlemskapen sjunkit i samtliga partier (undantaget Sverigedemokraterna) de senaste 20 åren har partierna förlorat en stor del av sin traditionella inkomstkälla; medlemsavgifterna. I stället har partierna kommit att förlita sig på statliga anslag, och i dag finansieras i genomsnitt 70 procent av partiernas verksamhet med statliga medel (för vissa partier är nivån 90 procent).

Men trots den nya lagen och höga nivåer av offentliga medel är redovisningen bristfällig. Till exempel ingår inte det offentliga stöd som Sveriges Kommuner och landsting betalar ut till partiernas lokalorganisationer. Inte heller de statliga bidrag som ges till andra delar av partiernas organisation – som ungdomsförbunden och biståndsverksamheten – finns inkluderat, och när dessa sidoorganisationer överför pengar till partiernas centralorganisation redovisas summorna under kategorin ”bidrag” i stället för ”offentlig stöd”, något som bidrar till förvirringen då även mycket av sidoorganisationernas finansiering utgörs av offentliga anslag.

Under valrörelsen 2014 uppskattade partierna att de spenderat 338 miljoner kronor, en ökning med nästan 70 miljoner från valrörelsen 2010.

I praktiken har därför Sverige ett system där politiska partier värnar om sitt oberoende från staten men där majoriteten av partiorganisationen finansieras med statliga och kommunala medel medan verksamheten inte är underställd samma redovisningskrav som annan offentlig verksamhet.

Men bristen på reglering av partifinansieringen slår även åt andra hållet. För att motverka enskilda individers alltför stora inflytande över politiken har flera länder infört tak på privata donationer (till exempel 7 500 euro per person och år i Frankrike och 2 500 euro per person och år i Irland). I Sverige, som inte infört något tak, är det möjligt att donera obegränsade summor till partierna. Till exempel testamenterade en privatperson cirka 5,2 miljoner kronor till Sverigedemokraterna under förra året, en summa som är 300 000 kronor mindre än Socialdemokraternas samlade intäkter från medlemsavgifter under samma år.

Så vilka reformer är det som krävs?

För det första behövs det en öppen debatt om de höga nivåerna av statligt partistöd. Minskade antal medlemmar vittnar om att partierna inte längre är folkrörelser som förr och debatten måste ta sig an frågan om en så pass hög nivå av skattefinansiering fortfarande har stöd hos väljarna?

För det andra krävs det en diskussion om vilka typer av anslag och vilka typer av utgifter som är rimliga. De flesta skulle nog hålla med om att det är bra att partierna uppfyller sin demokratiska roll genom välfungerande partiorganisationer med fokus på att utveckla politik men att det inte är lika självklart att partierna spenderar stora summor på dyra reklamkampanjer. I en debattartikel (DN Debatt 27/6) redogör två forskare inom medie- och kommunikationsvetenskap för en ny studie som visar att genomsnittskostnaden för hur mycket partierna spenderar per röst i relation till hur många röster partiet sedan de facto får har ökat med 78 procent sedan valet 2006. Studien visar därmed att de kraftigt ökande kampanjkostnaderna inte står i relation till ökat väljarstöd.

Slutligen måste redovisningskraven bli mer omfattande vad gäller det offentliga stödet. Sverige behöver överväga om det är nödvändigt att införa en lagändring som tvingar partierna att redovisa en enhetlig bild av sin finansiering och där även utgifter tas med.

Genom att frågor kring pengar och deras roll i politiken lyfts och diskuteras öppet kommer Sverige att kunna fortsätta ha ett av världens mest transparenta, ansvarsfulla och representativa politiska system även i framtiden.

Fakta. IDEA

Internationella institutet för demokrati och fria val (International IDEA) är en mellanstatlig organisation som bland annat bedriver forskning om partifinansiering och politiska partier.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.