Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Nyhetsmedier måste fråga sig om de har råd att ha fel”

Dagens Nyheter var den tidning som – genom en kombination av tidig publicering och sitt anseende som trovärdig källa – sannolikt fick störst betydelse för att sprida de felaktiga uppgifterna om skottlossning vid Fridhemsplan, skriver artikelförfattarna.
Dagens Nyheter var den tidning som – genom en kombination av tidig publicering och sitt anseende som trovärdig källa – sannolikt fick störst betydelse för att sprida de felaktiga uppgifterna om skottlossning vid Fridhemsplan, skriver artikelförfattarna. Foto: Maja Suslin/TT

DN DEBATT 7/4. Vår nya studie visar att publiken inte kan skilja på säkra och osäkra nyheter i ett akut krisläge. Medier som vill ha hög trovärdighet kan då inte vara snabbast. Medier som satsar på snabbhet kan i stället redovisa hur nyheterna utvecklas, inklusive korrigering av fel. Att välja båda vägarna är inte realistiskt, skriver Bengt Johansson, Tomas Odén och Lars Truedson.

Publicering av felaktiga uppgifter om skottlossning i samband med terrordådet på Drottninggatan i Stockholm skadade allmänhetens förtroende för nyhetsmediernas krisrapportering. Det visar resultat som publiceras i boken ”Allt tyder på ett terrordåd – Stockholmsattentatet 2017 i medier och opinion” som ges ut av Institutet för mediestudier i dag.

I boken visas också att journalisters försök att lämpa över tolkningsbördan för hur säkra eller osäkra uppgifter är på läsarna inte fungerar – mottagarna tolkar uppgifterna på samma sätt, oavsett om de omgärdas av osäkerhetsmarkörer eller inte. För att klara samtidens blixtsnabba nyhetsförmedling utan att tappa förtroende måste varje redaktion välja roll på mediemarknaden – de måste välja om de vill vara snabba eller alltid ha rätt.

När det är bråttom är det svårt att vara säker. Men nyhetsmedier väljer ändå att blixtsnabbt publicera i de mest dramatiska skeenden – som under terrordådet i Stockholm för precis ett år sedan. Detta gäller även för nyhetsmedier som byggt upp sitt varumärke på trovärdighet, en bild som fick en ordentlig törn efter terrordådet. Nyligen har Granskningsnämnden för radio och tv prickat Sveriges Television för bristande saklighet, för att ha spridit den felaktiga nyheten om att det sköts på Fridhemsplan, och både SVT och andra medier straffas av publiken i form av sjunkande trovärdighetssiffror. Frågan ställs därmed på sin spets: Har Sveriges Television – och andra nyhetsmedier – råd att ha fel?

Det går att ställa upp två principer som kan styra nyhetspublicering i ett akut läge:

  • Den ena är ”Sanningskravet”: det kan inte vara rätt att sprida felaktig information.
  • Den andra är ”Försiktighetsprincipen”: det är fel att undanhålla information som kan utgöra skillnaden mellan liv och död.

Problemet är att de två principerna ibland är omöjliga att upprätthålla samtidigt. När det är riktigt bråttom går det ibland inte att vara helt säker.

Nyhetsmediernas traditionella lösning har varit att lägga problemet att bedöma sanningshalten i knät på publiken genom så kallade osäkerhetsmarkörer, av typen ”enligt uppgifter till…”. En pionjärstudie som redovisas i boken visar dock att detta inte är tillräckligt. Publiken verkar inte kunna skilja på säkra och osäkra nyheter i ett akut krisläge.

Men kanske är det ändå värt att publicera snabbt, och hoppas på publikens förståelse för att det handlar om ett genuint dilemma? Ja, det kan ge många läsare, men vill man behålla publikens förtroende är det inte någon bra utväg, visar en annan studie i rapporten. Har medierna fel faller allmänhetens förtroende. Medierna måste kanske välja väg? Antingen lockar man publik genom att vara snabb, eller också satsar man på korrekthet, och får publik för att man är trovärdig.

I det digitala medielandskapet är förutsättningarna annorlunda – nu står alla medieslagen på samma startlinje: alla kan vara lika snabba, alla kan vara lika djupa och korrekta.

Vår tolkning av undersökningsresultaten är därför att varje redaktion måste ställa sig frågan om vilken roll den har i medielandskapet. Är det snabbheten som är adelsmärket – eller är det korrektheten? I den intervjuundersökning med redaktionerna som ingår i Mediestudiers bok är det bara Svenska Dagbladet som uttryckligen valt väg: tidningen satsar inte på att vara snabbast, utan på att ha rätt. Mycket riktigt var SvD också återhållsam med att sprida uppgifter om skottlossningar, medan Dagens Nyheter var den tidning som – genom en kombination av tidig publicering och sitt anseende som trovärdig källa – sannolikt fick störst betydelse för att sprida de felaktiga uppgifterna om skottlossning vid Fridhemsplan. Alla utom SvD tycks ha försökt balansera över avgrunden och vara både snabba och korrekta. Det är en väg med många risker.

I det traditionella medielandskapet har etermedierna länge haft fördelen att vara snabba, medan papperstidningarna kommit ut när de kommit ut, nästan oavsett vad som hänt. Samtidigt har kvällstidningarnas roll alltid varit att utmana gränser medan morgontidningar och etermedier varit försiktigare. Det bidrar till att allmänheten än i dag har betydligt lägre förtroende för kvällstidningar, medan morgonpress och public service fått publik på sin trovärdighet.

I det digitala medielandskapet är förutsättningarna annorlunda – nu står alla medieslagen på samma startlinje: alla kan vara lika snabba, alla kan vara lika djupa och korrekta. Därmed måste frågorna om publicering ställas på ett delvis nytt sätt. Nu handlar det om redaktionella val, utifrån egna ambitioner och publikens förväntningar. Om man sviker dem, skadas förtroendet.

Mycket tyder på att resultaten om minskat förtroende på grund av felaktigheter, och insikten att genvägen med osäkerhetsmarkörer inte fungerar, bör tolkas på olika sätt i olika delar av medie­landskapet. Kvällstidningar kan tolka dem på ett sätt, eftersom de nu ganska länge har byggt sina digitala organisationer för att vara snabbast, och både redaktionerna och publiken är vana vid att rapporteringen stegvis justeras för att hantera de oklarheter som uppstår i brådskan. För dem har detta varit en framgångsrik strategi.

Stockholms stora morgontidningar har valt olika vägar, där SvD ställt sig vid sidan av hastighetstävlingen, medan DN under terrordådet tydligt valde att publicera mycket, snabbt och ibland fel i sina digitala kanaler. Även public service valde under terrordådet att satsa mycket på snabbhet, vilket för SVT:s del ledde till fällningen i Granskningsnämnden för bristande saklighet.

Trots en ökad konkurrens från olika former av sociala medier är de ledande nyhetsmedierna fortfarande den stora informationsspridaren i akuta situationer, likt den som uppstod i Stockholm för ett år sedan. Det är till nyhetsmedierna som allmänheten vänder sig för att få veta vad som händer. Det är då också helt avgörande att veta vad man får när radion slås på eller vid sökning på en nyhetssajt.

Vi menar att våra studier visar att nyhetsmedier måste tänka igenom sina roller vid direktsändningar i akuta nyhetslägen. De som i första hand strävar efter hög trovärdighet, är tvungna att ge efter på ambitionen att vara snabbast i akuta nyhetslägen. De som vill ha hög trafik och nära relation till sin publik och tillsammans med den se nyheterna utvecklas, inklusive korrigering av fel, kan i stället välja den vägen. Men att hoppas på att kunna både äta kakan och ha den kvar är inte realistiskt. Frågan alla redaktioner därför måste ställa sig är om man har råd att ha fel.

Bakgrund.Boken

”Allt tyder på ett terrordåd – Stockholmsattentatet 2017 i medier och opinion” samlar en rad studier av bevakningen av terrordådet på Drottninggatan.

I en pionjärstudie visas genom ett experiment att så kallade osäkerhetsmarkörer i nyhetsrapportering inte påverkar hur läsarna bedömer tillförlitligheten i uppgifterna.

Flera av de andra studierna bygger på en enkätundersökning vars första del skickades ut bara timmar efter dådet 7 april.

Boken ges ut av Institutet för Mediestudier i samarbete med JMG, Göteborgs universitet. Redaktörer är Lars Truedson och professor Bengt Johansson. De flesta författare är knutna till forskningsprojektet Krisams, finansierat av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

DN Debatt.7 april 2018

Debattartikel

Bengt Johansson, professor, JMG, Göteborgs universitet; Tomas Odén, docent, JMG, Göteborgs universitet och Lars Truedson, föreståndare, Institutet för mediestudier:
”Nyhetsmedier måste fråga sig om de har råd att ha fel”

Repliker

Anne Lagercrantz, chef för nyhetsdivisionen på SVT:
”Vi tror att trovärdighet och snabbhet kan förenas”

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.