Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-27 07:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/oetiskt-att-vagra-vard-till-vaccinmotstandare/

DN DEBATT

DN Debatt. ”Oetiskt att vägra vård till vaccinmotståndare”

De som tvekar kring vaccinering är inte nödvändigtvis faktaresistenta antivaxxare som sprider desinformation, skriver artikelförfattarna. Bilden från en demonstration mot vaccinering tidigare i år.
De som tvekar kring vaccinering är inte nödvändigtvis faktaresistenta antivaxxare som sprider desinformation, skriver artikelförfattarna. Bilden från en demonstration mot vaccinering tidigare i år. Foto: Fredrik Sandberg/TT

DN DEBATT 12/9.

Iva-sköterskor, etikprofessor och beteendevetare: Inga vetenskapliga studier visar att skuld och skam ökar vaccinationsviljan.

Och att låta individens val ligga till grund för om patienten prioriteras till intensivvård strider mot de etiska principer som riksdagen antagit och som sedan drygt tjugo år är en del av sjukvården, skriver Mats Eriksson, Sara Johansson, Lars Sandman och Mia Svantesson Sandberg.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

”Om man tackar nej till vaccin mot covid-19, bör man inte prioriteras för intensivvård om man blir svårt sjuk”. Detta är en åsikt som nyligen fått ta mer och mer plats offentligt på ledarsidor och även bland ledande företrädare för svensk intensivvård. I vardagen möter vi sjuksköterskor och läkare som öppet berättar att de säger till patienter som söker akut för andningssvårigheter att de ”borde ha vetat bättre”.

Att patienters val och sjukdomsbild kan väcka frustration, vanmakt och ilska bland professionella som ska vårda dem, är inget nytt. Detta är ibland fullt förståeliga reaktioner vi måste våga samtala om. Det är också viktigt att vi kan lyfta vilka konsekvenser personers val kan få för andra patienter eller för hälso- och sjukvårdens personal i den offentliga diskussionen.

Men att dessa känslor och tankar ­sedan ska leda vidare till hur vi bemöter individuella patienter och prioriterar i sjukvården är en helt annan sak. Det utgör uttryck för en etisk glidning vi bör vara mycket vaksamma på. Det är viktigt att skilja mellan olika frågor: vilka konsekvenser människors val får, hur vi ska få dem att göra andra val, och i vilken utsträckning vårdens prioriteringar ska kopplas till individers val.

En hel del sjukdomstillstånd kan uppfattas vara kopplade till individens val, men har oftast en mycket komplex relation till dessa: metabolt syndrom, rökning och alkohol är några exempel. I vissa fall förefaller kopplingen mer direkt, till exempel olyckor som kräver stora resurser och som mycket lätt kunde ha förhindrats. Patienter har klättrat upp på ett högt berg i dåligt väder, eller de har inte brytt sig om att ha på sig flytväst eller säkerhetsbälte. Att välja att inte vaccinera sig kan förefalla vara ett exempel på det senare.

En hel del sjukdomstillstånd kan uppfattas vara kopplade till individens val, men har oftast en mycket komplex relation till dessa: metabolt syndrom, rökning och alkohol är några exempel. I vissa fall förefaller kopplingen mer direkt, till exempel olyckor som kräver stora resurser och som mycket lätt kunde ha förhindrats.

I svensk sjukvård har vi vissa etiska grundprinciper som är infogade i svensk lagstiftning. Där utgår vi från att behovet ska styra vem som ska ges vård och att sådant som tidigare val inte får vägas in när vi bedömer vårdbehovet – oavsett vad vi själva som professionella kan tänka och tycka om orsaken.

Även om patienten förefaller ha gjort ett ansvarslöst val, kan förklaringen vara betydligt mer komplex än så. Verkligheten kan också vara sådan att en fullvaccinerad person är för skör för att ha nytta av intensivvård, medan en person som ännu inte vaccinerat sig kan ha en god nytta av insatserna – och då måste det vara vägledande.

En patient berättar att hans familj har 9 mil till vaccinationsmottagningen, som bara har öppet dagtid, och att de saknar tillgång till bil.

En annan patient beskriver hur hon tampats med en stark rädsla för vaccinationer sedan hon var med om ett mycket smärtsamt kirurgiskt ingrepp utan bedövning som barn. Hon vill vaccinera sig, men väntar länge och klarar det först då hon får kontakt med en kunnig sjuksköterska som hjälper till att anpassa situationen utan att vara dömande.

En tredje patient har funderingar kring sin personliga sjukdomsrisk och vaccinets eventuella långsiktiga konsekvenser. Hon är generellt mycket positiv till vaccin. Hon förstår vetenskap, men beskriver sig ”vara i en beslutsprocess”. När hon tar upp sina funderingar vid ett besök i primärvården får hon till svar att hon är ”osolidarisk” och en ”antivaxxare”. Det är med uppgivenhet i rösten hon berättar om hur hon känner sig. ”Jag är inte värd att få hjälp om jag blir sjuk. På nyheterna säger läkare att de inte kan känna någon empati med människor som mig”. Efter det hårda bemötandet vågar hon inte ställa fler frågor och hennes förtroende för sjukvården har minskat dramatiskt: ”Jag vågar nog inte testa mig om jag får symtom på covid-19”.

En ovaccinerad person som insjuknar i covid-19, med uttalade svårigheter att andas, känner ofta skam och rädsla nog som det är. Vår uppgift i sjuk­vården måste vara att bemöta även dessa patienter med medkänsla, respekt och professionalitet. Det är så vi skapar förtroende, och så vi i förlängningen kan skapa vilja att vaccinera sig hos fler.

En ovaccinerad person som insjuknar i covid-19, med uttalade svårigheter att andas, känner ofta skam och rädsla nog som det är. Vår uppgift i sjuk­vården måste vara att bemöta även dessa patienter med medkänsla, respekt och professionalitet. Det är så vi skapar förtroende, och så vi i förlängningen kan skapa vilja att vaccinera sig hos fler.

Pandemin är inte över, och den kommer mest sannolikt att fortsätta ett bra tag till. Så länge inte stora delar av världen har en god vaccinationstäckning, kommer det att komma nya utbrott. Vi måste därför lära oss mer om de olika skäl som ligger bakom att en mindre grupp personer i befolkningen väntar med eller helt tackar nej till vaccin.

Det är först när vi har kunskap om skälen bakom, som vi kan öka vaccinationsgraden. Men, vi måste samtidigt komma ihåg att nära 80 procent i Sverige har vaccinerat sig. De flesta är inte tveksamma. Vi i Sverige är dessutom oerhört priviligierade när det gäller tillgång till vaccin. I vissa hårt drabbade länder har man inte ens kunnat vaccinera all personal inom sjukvård och äldreomsorg.

När resurserna inte längre räcker till kan ett sjukhus gå upp i så kallat katastrofläge. Hittills har det inte skett under coronapandemin i Sverige. I extrema situationer, exempelvis krig och storskaliga naturkatastrofer, sker mycket hårdare prioritering än normalt. Men inte heller vid ett sådant extremt katastrofläge utgår man ifrån en patients åsikter, val eller handlingar.

De som tvekar kring vaccinering är inte nödvändigtvis faktaresistenta antivaxxare som sprider desinformation, även om detta förekommer och kräver särskilda insatser. Det är i stället ofta utsatta grupper som inte nåtts av information eller som har mindre förtroende för sjukvården och för myndigheter.

Det finns inga vetenskapliga studier som visar att skuld och skam ökar vaccinationsviljan.

Lösningar kan vara att till exem­pel erbjuda förbokade tider för ­vaccination, såsom till exempel Region Uppsala gjort för att framgångsrikt öka täckningen i socioekonomiskt utsatta områden, en uppsökande dialog och professionell samtalsmetodik där man lyssnar på och bekräftar de frågor patienten har. Det är inte minst viktigt när nästa steg är att vaccinera barn och unga och där föräldrarnas behov av vägledning kan vara ännu större. Som medmänniskor i vardagen kan vi alla bidra. Vi kan fånga upp dem runt­omkring oss som har frågor, erbjuda oss att lyssna, hjälpa till praktiskt med bokning eller skjuts till vaccinationsmottagningen. Det finns inga vetenskapliga studier som visar att skuld och skam ökar vaccinationsviljan.

Det är viktigt att vi funderar över de bakomliggande orsakerna till att sjukvårdspersonal och personer i ledande funktioner inom vården uttrycker sig så här. Att arbeta i en pandemi kan vara extremt psykiskt påfrestande. Man ställs ständigt inför platsbrist i en sjukvård som redan tidigare var underdimensionerad. Man kan inte ge den vård man skulle önska.

En nyligen publicerad studie vid Örebro universitet visar att endast 20 procent av sjukvårdspersonal och chefer har fått utbildning i hur man ger psykologiskt stöd till personal vid extrema händelser. Man kunde också se att stödet från första linjens chefer ofta var bristfälligt. De här faktorerna kan sammantaget bidra till utmattning och cynism. Att börja utveckla en egen moralkod. Vad som först var en inre känsla blir nu normaliserat, på institutionell nivå.

Vi vill betona vikten av att hålla isär olika frågor när det gäller tillgången till intensivvård för personer som är ovaccinerade. Även om det kan vara viktigt att människor förstår konsekvenserna av sina val, så är inte en framkomlig väg att individuellt skambelägga dem.

Att låta individens val ligga till grund för huruvida patienten prioriteras till intensivvård, strider mot de etiska principer för prioritering som riksdagen antagit och som varit en del av svensk sjukvård under drygt 20 år.

Ämnen i artikeln

Sjukvård

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt