Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Offentliga investeringar krävs för att nå klimatmål”

Vi behöver investeringar i kollektivtrafik och spår för så att många fler människor kan resa kollektivt och en långt större andel av godset transportas på järnväg, skriver artikelförfattarna.
Vi behöver investeringar i kollektivtrafik och spår för så att många fler människor kan resa kollektivt och en långt större andel av godset transportas på järnväg, skriver artikelförfattarna. Foto: Bertil Ericson TT

För snävt fokus på budgetbalans. Ett finanspolitiskt ramverk som bara fäster vikt vid budgetbalansen riskerar att leda till en nedåtgående spiral där realkapital, naturkapital och socialt kapital utarmas. Vi behöver också investerings- och tillgångsmål, skriver Anders Wijkman och Kristian Skånberg.

Sverige underinvesterar på en rad områden. På annat sätt går det inte att förklara bostadsbristen, de fallande skolresultaten, köerna inom vården och äldrevården, den tilltagande segregationen och dess många följdverkningar samt svårigheterna att nå uppsatta miljö- och folkhälsomål. Till dessa utmaningar måste läggas ett antal områden där underhållet är kraftigt eftersatt – som spårtrafik med nedfallande luftledningar och ideliga trafikstopp, samt en överbelastad avlopps- och vatteninfrastruktur.

Det märkliga är att denna typ av problem inte varit en tydlig del av agendan i den pågående diskussionen om budgetsaldot och nivån på statsskulden. En uppgörelse nåddes om dessa frågor mellan regeringen och allianspartierna i början av sommaren. Debatten runt uppgörelsen var dock i allt väsentligt frikopplad från de problem som det bristande underhållet och underinvesteringarna leder till. När man lyssnade till partiernas ekonomiskpolitiska företrädare lät det mest som om de var ansvariga för en bank och dess räkenskaper. Tillgångssidan i samhällsbygget – att säkerställa att det vi redan byggt underhålls och vidareutvecklas, och att tillräckliga resurser avsätts till det som ska hjälpa oss att möta framtiden – har hittills haft en undanskymd plats i debatten.

Om samhället ska klara av att åtgärda de stora brister som underinvesteringarna lett till – och kommer att leda till – krävs en debatt som går bortanför överskottsmålet och nivån på statsskulden. Vi vill inte förringa betydelsen av att hålla nere statsskulden. Men bilden måste nyanseras. Sverige har en utifrån internationella mått mycket låg nominell statsskuld. Däremot dras vi med ett betydande skuldberg i form av undersatt underhåll och eftersatta investeringsbehov på centrala välfärdsområden.

Därtill kommer att Sverige – för att leva upp till klimatavtalet i Paris och miljömålsberedningens nyligen publicerade förslag om ett klimatneutralt Sverige senast 2045 – behöver genomföra omfattande investeringar i ny infrastruktur. Som en del av den uppgiften hör också investeringar i olika anpassningsåtgärder för att möta den klimatförändring som redan är på gång i form av ökade risker för översvämningar och högre havsnivåer.

 

Att reducera klimatutsläppen till nära nollnivåer skulle kräva ökade investeringar motsvarande ett par procentenheter av BNP per år under perioden fram till 2030. Utan satsningar i denna storleksordning är det svårt att se hur Sverige ska kunna gå mot nollutsläpp på klimatområdet.

 

Ett ramverk som bara fäster vikt vid budgetbalansen är tyvärr inte tillräckligt. Det riskerar att leda till en nedåtgående spiral där både realkapitalet, naturkapitalet och det sociala kapitalet steg för steg utarmas. För att stärka samhällets balansräkning och få alla kapitalslag som ingår däri att stödja varandra krävs det också investerings- och tillgångsmål.

Vi vill särskilt lyfta fram de åtgärder som krävs för att göra Sverige klimatneutralt. För att detta ska vara möjligt krävs en kombination av styrmedel – inklusive höjda koldioxidskatter – ändrade konsumtionsvanor samt investeringar i ny infrastruktur. Bland de viktigaste områdena märks:

 

  • Investeringar i kollektivtrafik och spår för att bygga bort flaskhalsar för regionpendling och godstransporter. Bara så kan många fler människor resa kollektivt och en långt större andel av godset transporteras på järnväg.
  • Vägunderhållsinvesteringar som måste kopplas till satsningar på en framtid med fler och fler elfordon, med laddstolpsinfrastruktur och el-motorvägar.
  • Fortsatt utbyggnad av den förnybara energin, inklusive investeringar i smarta nät och energilagring.
  • Fortsatta satsningar på energieffektivisering i industrin, inklusive en avkarbonisering av processindustrin – till exempel vätgas för stålindustrin.
  • Ett kraftigt ökat bostadsbyggande med sociala kringinvesteringar. Där måste ingå energieffektiviseringar i samband med renovering av miljonprogramsområdet och att nya bostäder och tillbyggnader i hög grad bör byggas med industriell träteknik. Genom att bygga så kan cementtillverkningens stora utsläpp begränsas samtidigt som kol binds i byggstommen.
  • Satsningar på en långt effektivare materialanvändning – vi kan kalla det en cirkulär ekonomi – där alla de material som redan används i teknosfären utnyttjas bättre och livslängden förlängs på de produkter som redan tillverkats. Här ingår också satsningar på bioekonomin – nya material och produkter från skogen – vilket också skulle bidra till att stärka landsbygdens försörjningspotential. Därtill behövs investeringar för att sluta kretsloppen och öka återbruk och återvinningsgrader.
  • Upprustning av avlopps- och vattenledningar, både för att åtgärda gamla underlåtenhetssynder och för att möta de ökade översvämnings- och kontamineringsriskerna för mark och vatten som klimatförändringen medför. De finns väl beskrivna i klimat- och sårbarhetsutredningens betänkande.

 

Många av dessa investeringar kommer att ske inom ramen för den privata sektorn. Men säkert minst hälften kräver offentliga medel, ofta i nära samverkan med industrin. Uppgiften underlättas av det är historiskt billigt att låna pengar – både för det offentliga och för näringslivet.

Att reducera klimatutsläppen till nära nollnivåer skulle kräva ökade investeringar motsvarande ett par procentenheter av BNP per år under perioden fram till 2030. Vi stöder oss bland annat på de analyser som gjorts av arbetsgruppen Grön omställning inom Statsrådsberedningens projekt ”Uppdrag Framtid” och den studie vi själva gjort för Romklubbens räkning på temat ”Cirkulär ekonomi”. Utan satsningar i denna storleksordning är det svårt att se hur Sverige ska kunna gå mot nollutsläpp på klimatområdet.

Det är hög tid för de politiska partierna att börja diskutera det finanspolitiska ramverket utifrån att bygga ett i grunden mer hållbart Sverige och inte stirra sig blinda på saldo- och skuldmått.

DN Debatt. 18 augusti 2016

Debattartikel

Anders Wijkman, ordförande i Romklubben, avgående ordförande i Miljömålsberedningen och Kristian Skånberg, miljöekonom, rådgivare åt Stockholm Environment Institute:
”Offentliga investeringar krävs för att nå klimatmål”

Repliker

Lars Hultkrantz, professor i nationalekonomi, Örebro universitet:
”Digital teknik effektivare än stål och betong”

Slutreplik från Anders Wijkman och Kristian Skånberg:
”Risk att digitaliseringen försvårar klimatomställningen” 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.