Extremast i världen. När partierna säger sig vilja värna ”svenska värderingar” väcks misstanken att uttrycket fungerar som en projektionsyta för egna fördomar. Det är beklagligt, för det finns forskning om värderingar och varför vissa av dem kan anses värda att värna, skriver Patrik Lindenfors, docent vid Centrum för evolutionär kulturforskning.
Först några tolkningsanvisningar:
• Det finns inga värderingar som är enbart svenska. Alla värderingar existerar i alla länder. Om man över huvud taget ska kunna tala om ”svenska värderingar” måste det därför i stället handla om de värderingar som är vanligast i just Sverige.
• Svenska värderingar är ingenting statiskt utan något föränderligt. Vi hade förut andra värderingar och kommer att ha andra värderingar i framtiden. Om man ska tala om ”svenska värderingar” måste det därför i stället handla om de värderingar som är vanligast just nu.
• Svenska värderingar delas inte av alla i befolkningen. Precis som när man talar om medellängd handlar det i stället om ett beräknat genomsnitt.
Med detta sagt så finns det viktiga lärdomar att hämta från värderingsforskningen, speciellt vad gäller jämställdhet och likabehandling. I Sverige svarar exempelvis 81 procent ja på frågan om det är viktigt för demokratin att män och kvinnor har samma rättigheter, enligt World values survey (WVS). Som jämförelse svarar bara 18 procent ja på samma fråga i Irak. Sverige ligger fyra i världen vad gäller jämställdhet, enligt Global gender gap report, medan Syrien ligger på plats 143. I Egypten menar över 90 procent av befolkningen att homosexualitet är något oacceptabelt, enligt Pew research center. Generellt i Västeuropa är den siffran bara strax över 10 procent. (Exemplen är hämtade från en artikel i Forskning och Framsteg 19/1 2016). Notera att de här undersökningarna handlar om befolkningars värderingar, inte statsapparatens, och återigen, det handlar om medelvärden – individuell variation finns överallt.
Migranter har med sig värderingar från sitt ursprungsland, men dessa förändras över tid i mötet med en ny social kontext, framför allt för att unga personer plockar upp värderingar från sin nya kringmiljö.
Det fortsätter likadant, mått efter mått, forskningsprojekt efter forskningsprojekt. Det mest kända av dessa projekt är förmodligen World values survey, som regelbundet tar fram en global kulturkarta som visar värderingsskillnader mellan länder. Inom projektet har man identifierat två sammanfattande variabler som förklarar många av de skillnader man funnit. Den ena variabeln omfattar individens frihet att förverkliga sig själv gentemot hur viktigt det är med ekonomisk trygghet – har man problem att klara försörjningen verkar självförverkligande inte så prioriterat. Den andra variabeln sammanfattar religiösa föreställningar och respekt för auktoriteter gentemot mer sekulära värderingar.
I Sverige är vi mer individualistiska och har mer rationella, sekulära värderingar än något annat land på jorden – vad gäller värderingar är vi faktiskt det extremaste landet i världen. Att påstå att våra värderingar skulle vara universella är därför att projicera sitt eget önsketänkande på resten av världen – de värderingar vi har i Sverige är väldigt annorlunda. Generellt sett ligger de sekulära länderna i Nordvästeuropa uppe i ena hörnet på den globala kulturkartan med Sverige som det mest extrema exemplet.
Vad händer då när en person från ett annat land flyttar till oss här i väldens extremaste land? Behåller man värderingarna från ursprungslandet eller byter man till det nya värdlandets värderingar?
Några som forskat på detta är sociologerna Antje Röder och Peter Mühlau som tittat på immigranter i Europa. De fann att ju längre man bott i värdlandet desto närmare låg ens värderingar värdlandets. Inställningen till jämställdhet förändrades på ungefär en generation, sedan tyckte man i princip samma som resten av befolkningen. Negativ inställning till jämställdhet förklarades även av faktorer som hög ålder, låg utbildning, religiositet (särskilt islam) och kön – kvinnor anammar jämställdhet snabbare än män. En annan analys, av den ryska docenten Veronica Kostenko, indikerar att skillnaden i attityder mellan olika värdländer till och med är större än skillnaden mellan migranter och infödda inom olika värdländer – invandrade svenskar är till exempel mer feministiska än etniska engelsmän.
Den här förändringsprocessen är dock ingenting som sker per automatik. Om du vill ha en aning om hur svårt det kan vara att byta värderingar, tänk tanken att situationen var den omvända och det var du som flytt till Syrien. Hur villig skulle du vara att ändra dig till ett mer patriarkalt tankesätt? Skulle du uppmana dina barn att göra detsamma? Alternativet att stänga in sig och försöka bevara sina ursprungsvärderingar känns kanske inte längre så främmande.
För varifrån får vi våra värderingar? Även här finns forskning att tillgå. Fyra kanadensiska forskare har undersökt sammanlagt trettio ”attityder”, däribland attityder till jämställdhet och preventivmedel. Gällande dessa förklarade hemmiljön ungefär en fjärdedel av variansen i svaren, medan faktorer utanför hemmet förklarade tre fjärdedelar. Gällande andra attityder fick man liknande resultat, men med ännu lägre grad av inflytande från hemmiljön.
Migranter har alltså med sig (mätbart annorlunda) värderingar från sitt ursprungsland, men dessa förändras över tid (mätbart) i mötet med en ny social kontext, framför allt för att unga personer plockar upp värderingar från sin nya kringmiljö.
Det är inte lätt att fly – speciellt inte till det extremaste landet i världen – så integrationsproblem är svåra att lösa. Vill vi i Sverige värna våra värderingar kring jämställdhet och icke-diskriminering av homosexuella är det här ett problem att ta på allvar.
Alternativet är förstås att låta folk tycka som de vill, för vilka är vi att bestämma vad andra ska tycka? Men då riskerar vi att få enklaver i samhället där man anser att jämställdhet är mindre viktigt och att homosexuella inte alls behöver likabehandlas. Eller för att uttrycka det mer tillspetsat – etniciteten kommer att avgöra möjligheten till självförverkligande om man råkar vara kvinna, eller hur pass drägligt liv man kan förvänta sig om man råkar vara homosexuell.
Att lämna till exempel kvinnor och hbtq-personer i sticket på grund av deras etnicitet borde vara otänkbart. Lösningen ligger i så fall i skolan, för det är lättare att lära sig nytt som ung. Förutom en generell förbättring av den svenska skolan måste därför värderingsarbetet fortsätta ges en orubbligt tydlig plats och segregationen i skolan motverkas så långt som över huvud taget är möjligt.