Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-11-28 03:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/pa-tio-ar-har-46-utomstaende-drabbats-av-okade-gangvaldet/

DN Debatt

DN Debatt. ”På tio år har 46 utomstående drabbats av ökade gängvåldet”

Samhället tenderar att fokusera på skjutningar och sprängningar, men inte i samma utsträckning på innehav av skjutvapen och explosiva varor, skriver Joakim Sturup.
Samhället tenderar att fokusera på skjutningar och sprängningar, men inte i samma utsträckning på innehav av skjutvapen och explosiva varor, skriver Joakim Sturup. Foto: Johan Nilsson/TT

DN DEBATT 21/11.

Kriminologen Joakim Sturup: Åren 2011–2020 drabbades minst 46 utomstående i 36 grova våldsbrott och av dessa var åtta under 15 år.

Skjutvapenvåldet och sprängningarna har ökat och Sverige utmärker sig i ett europeiskt perspektiv. För att komma till rätta med utvecklingen krävs ett omfattande åtgärdsprogram.

För fyra år sedan (13/11 2016) efterlyste vi här på DN Debatt en nationell mobilisering mot det organiserade våldet, men sett i retrospektiv har en sådan samordnad mobilisering inte kommit till stånd. Mycket har gjorts men betydligt mer måste till. Flera vetenskapliga studier har sedan dess påvisat att skjutvapenvåldet och sprängningarna har ökat och att Sverige i ett europeiskt perspektiv står ut med en betydligt högre frekvens än många andra jämförbara länder. Skjutningar och sprängningar sker mestadels mellan och inom kriminella nätverk men har trots det en stor inverkan på allmänhetens otrygghetskänslor.

En nyligen genomförd kartläggning, av utomstående som skadats och dödats av skjutningar och sprängningar i kriminella miljöer i Sverige åren 2011–2020 visar att minst 46 utom­stående drabbats i 36 grova våldsbrott och av dessa var åtta minderåriga under 15 år. Av de 36 våldsbrotten inne­fattade 24 skjutningar och tolv sprängningar och antalet skadade och döda hade ökat från fyra de första tre åren till 24 de sista tre åren.

I sprängningarna hade tre utom­stående avlidit och tolv skadats och då det är relativt ovanligt med skadade och dödade i sprängningar generellt tyder detta på, att när sprängningar utförs, har inte utförarna kontroll över situationen och allmänheten lider då förhöjd risk. I skjutningarna har elva utomstående avlidit och 20 skadats. Det som bör noteras gällande skjutningarna är att tio hade utförts med automatvapen, det vill säga närmare hälften. Totalt av de 36 våldsbrotten där tredje man hade skadats eller av­lidit hade knappt 40 procent klarats upp vilket är en för låg andel men speglar den generella uppklaringsandelen i dessa brott.

Det finns inga riktade snabba lösningar för att minska risken för allmänheten, utan ett sådant riskreducerande kräver en gedigen kriminal­polisiär förmåga över tid där individer med kunskap, intention och redskap att begå dessa brott döms till frihetsberövande påföljder.

För att förstå grundorsakerna till den situation som har uppstått krävs en genomgripande samhällsanalys och för att få bukt med utvecklingen måste det genomföras ett omfattande åtgärdsprogram. Det finns inte utrymme att redogöra för varje åtgärd, men vissa övergripande områden förtjänar att nämnas särskilt:

1 Initiera djuplodande kunskaps­översikter för polisen, socialtjänsten, Statens institutionsstyrelse (Sis), Kriminal­vården och skolan om vilka insatser och behandlingsformer som det finns evidens för. Regeringen torde kunna ge Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) och Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att genomföra sådana översikter för att öka evidensen.

2 Ökad kunskapsutveckling för socialtjänsten gällande arbetet med gängkriminella ungdomar med ett forum under ledning av till exempel Social­styrelsen för best practice och metodutveckling samt förbättra möjligheterna att samverka mellan myndigheter trots sekretessproblematik.

3 Förstärk samhällsförmågan att motivera, stödja och skydda avhoppare från kriminella nätverk, för att minska antalet motiverade gärningsmän. Det måste ske samhällsgemensamt samt innehålla en förstärkning av arbetet med brottsoffer och personsäkerhet (BOPS).

4 Förstärk det långsiktiga arbetet med förtroendehöjande insatser för rättsväsendet genom stärkt vittnesskydd samt viktiga initiativ såsom Polis, ambulans, räddningstjänst (PAR) och Människan bakom uniformen (MBU), dessa måste dock utvärderas innan de lanseras i större skala.

5 Genomför en omfattande satsning på polisens utbildningar inom utredningsverksamheten då det finns en stor utbildningsskuld gällande utredningsmetodik, förhörsteknik, operativ analysförmåga och kriminalpolisiära metoder vilket är en tungt försvårande omständighet för att öka uppklaringen i de grova våldsbrotten.

Det borde utvecklas en myndighetsgemensam strategi för att förebygga illegal införsel och handel av dessa varor med fokus på effekter.

6 Initiera ett särskilt fokus på vapen och explosiva varor. Samhället tenderar att fokusera på aktiviteterna skjutningar och sprängningar, men inte i samma utsträckning på innehavet av skjutvapen och explosiva varor. Det borde utvecklas en myndighetsgemensam strategi för att förebygga illegal införsel och handel av dessa varor med fokus på effekter. Handläggnings­tiderna gällande vapenundersökningar måste kortas och det systematiska bakspårningsarbetet av skjutvapen och explosiva varor måste vidhållas.

7 Det finns flera tekniska utvecklingar som troligen kommer att öka den polisiära förmågan såsom kameror med automatiska nummerplåtsavläsare och ansiktsigenkänning, programvaror som kan söka igenom bild- och filmdata och nya tekniska spanings­metoder och inte minst framtida tekniska innovationer. Polismyndigheten och externa samarbetspartner har förmåga att i praktiken genomföra åtgärderna men lagstiftning och integritetsfrågor, som självklart är av vikt, tenderar att försena införandet i operativ verksamhet.

8 Utveckla ett mer evidensbaserat förhållningssätt där forskning och effektutvärdering är centralt i polisens arbete. Som del i detta behöver myndigheten öka beställarkompetensen gällande utvärderings- och forskningsuppdrag.

Således finns ett stort behov av att öka uppklaringen i de grova våldsbrotten före andra åtgärder då vi annars riskerar att våldet befästs på de nivåerna som vi nu ser, vilket även skulle innebära en vidmakthållen risk för allmänheten att utsättas.

9 För att kunna genomföra flera av ovan nämnda insatser kan lagstiftningsändringar utredas och införas till exempel höjt minimistraff för övergrepp i rättssak, lagstiftningsändringar gällande Tullverkets arbete, förkortad ungdomsrabatt och hårdare straff vid brott i gängmiljö och inte minst gällande de tekniska innovationerna och det är därför av vikt att ligga i framkant i detta arbete.

Bortsett från otrygghetsfaktorn är det oftast gängkriminella som utsätts för det grova gängvåldet men som nämnts ovan, ju mer extremt våld som utförs, framför allt med automatvapen och explosiva varor, ju högre risk för tredje man. Det finns inga riktade snabba lösningar för att minska risken för allmänheten, utan ett sådant riskreducerande kräver en gedigen kriminalpolisiär förmåga över tid där individer med kunskap, intention och redskap att begå dessa brott döms till frihets­berövande påföljder.

Således finns ett stort behov av att öka uppklaringen i de grova våldsbrotten före andra åtgärder då vi annars riskerar att våldet befästs på de nivåerna som vi nu ser, vilket även skulle innebära en vidmakthållen risk för allmänheten att utsättas.

Samtidigt visar kartläggningen att risken för tredje man att utsättas för denna typ av våld, är liten om man inte umgås med gängkriminella på grund av förhållande, vänskap eller släktskap. För att motverka cementeringen av våldsnivån måste vi parallellt arbeta brottsförebyggande med nästa generation av kriminella genom ett framåtblickande åtgärdsprogram, och för att ett sådant ska få effekt i målet krävs en blocköverskridande politisk samling över kommunal, regional och nationell nivå.

Ämnen i artikeln

Gängvåld
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt