Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Passivitet mycket dyrare än effektiva klimatåtgärder”

För att klara Parisavtalets mål behöver fossila bränslen avvecklas globalt vid mitten av århundradet. Miljömålsberedningen bör därför sikta på att få bort det fossila kolet i transportsektorn och jordbruket till 2030, skriver artikelförfattarna.
För att klara Parisavtalets mål behöver fossila bränslen avvecklas globalt vid mitten av århundradet. Miljömålsberedningen bör därför sikta på att få bort det fossila kolet i transportsektorn och jordbruket till 2030, skriver artikelförfattarna. Foto: TT

Ny rapport i dag. I dag avkrävs den som förespråkar skärpta mål och styrmedel i klimatpolitiken bevis för att dessa är lönsamma. Det är absurt. All forskning visar att passivitet är det klart dyraste. Därför bör den som förordar oförändrad politik kunna visa att den är samhällsekonomiskt lönsam, skriver två miljöforskare vid KTH.

Klimatpolitiken i hela världen behöver skärpas om målen i det nya Parisavtalet ska kunna nås. Medan USA, Kina och EU nu skickar olika signaler i frågan är sju partier i Sverige överens om en ny klimatlag och nya mål. Men när Miljömålsberedningen nu slutförhandlar vilka åtgärder som behöver vidtas för att nå målen så dyker den sedvanliga frågan upp inom beredningen: Vad kostar det?

Kostnaderna är förstås centrala och det är viktigt att identifiera de verksamma åtgärder som på sikt är billigast. Problemet är att frågorna inte samtidigt ställs, om vad det kostar att inte vidta åtgärder, och om klimatpolitiken kan medföra nyttor för samhället utöver en lägre klimatnota.

I en ny rapport som vi släpper i dag på KTH – ”Klimatpolitik under osäkerhet – kostnad och nytta, bevis och beslut” – undersöker vi följderna av denna snäva analys. Vi granskar de klimatekonomiska modeller som dominerar, vilka förtjänster och brister de har när det gäller att bedöma kostnader och nyttor med ökade utsläpp och klimatåtgärder. Vi studerar också vilka förutsättningar det finns att fatta genomtänkta politiska beslut i frågan.

Foto: DNFör det första kan vi konstatera att klimatekonomisk modellering är förknippad med stora osäkerheter. Dessutom underskattas sannolikt kostnaderna när klimatnotan för samhället beräknas i olika modeller. Exempelvis inkluderas sällan effekter på produktivitet och skador som inte kan monetariseras, samtidigt som konstanta värden antas för ekosystemtjänster såsom rent vatten, trots att dessa värden ökar när problemen tilltar. Den centrala diskonteringsräntan i modellerna antas vara konstant trots att den bör minska med tiden. Strävan att ange dessa kostnader i BNP-termer är också problematisk. Det illustreras av jordbruket, som allvarligt skadas av klimatförändringen. Då jordbruket står för 24 procent av global BNP skulle exempelvis 50 procent lägre produktion på grund av klimatförändringar ge endast 12 procent BNP-bortfall, trots att halva mänskligheten då blir utan mat.

Även bedömningarna av kostnader för klimatåtgärder är osäkra, men här görs tvärtom ofta en underskattning av möjligheterna med ny teknik och nya system. Ropet på kostnadsvargen har mer än en gång präglat klimatdebatten, men företag och människor är bra på att anpassa sig till politiska styrmedel genom innovation och ändrat beteende. Det är inte så att näringslivet, glesbygdsboendet eller jordbruket slås ut på grund av klimatpolitiken. Tvärtom visar forskning och erfarenhet att en bra klimatpolitik kan vara lönsam för samhälle, företag och enskilda. Huvudfrågan är hur kostnader och nyttor fördelas, och det kan hanteras med sund näringspolitik, regionalpolitik och jordbrukspolitik.

Foto: För det andra uppstår här frågan om tillkommande nyttor med klimatpolitiken, det vill säga utöver minskad klimatnota. Många åtgärder som minskar användningen av fossila bränslen ger exempelvis en bättre luftkvalitet. I de 15 länder som släpper ut mest växthusgaser kostar luftföroreningarna runt 4 procent av BNP, vilket kan jämföras med den högsta antagna BNP-vinsten av frihandelsavtalet TTIP, som är 400 gånger lägre. Också i Sverige är luftföroreningar dyra. Samhällskostnaderna har värderats till motsvarande 42 miljarder kronor årligen. Större andel icke fossil energi minskar samtidigt den säkerhetspolitiskt problematiska importen av fossila bränslen. Vidare kan åtgärder för ökad energi- och resurseffektivisering stärka företags konkurrenskraft. Även om det finns osäkerheter om under vilka förutsättningar som sådana nyttor kan uppstå, och om hur stora de kan bli, så är det märkligt hur de konsekvent ignoreras i klimatpolitiska utredningar och beslut.

Vi kan mot bakgrund av dessa två punkter lugna Miljömålsberedningen. Trots osäkerheter är klimatnotan överlag långt högre än åtgärdsnotan och de tillkommande nyttorna kan vara betydande.

Foto: För det tredje ser vi dock ännu större problem när vi analyserar de klimatekonomiska modellerna i ljuset av naturvetenskapens nya bild av klimatförändringens komplexitet. Metoden att väga kostnader mot nyttor för att maximera välfärden förutsätter kunskaper som saknas. En central fråga rör klimatkänsligheten, alltså hur stor uppvärmning som på sikt följer av en dubblerad halt av växthusgasen koldioxid. Denna osäkerhet är genuin. Den internationella klimatpanelen IPCC anser att värdet troligen är 1,5-4 grader. Skillnaden i effekter inom det spannet är enorm. Dessutom är sannolikheten för klimatkänslighet inom spannet inte normalfördelad. Det går alltså inte att bortse ifrån extrema utfall. Därutöver finns okända tröskelpunkter i klimatsystemen. Om de passeras riskerar självförstärkande och accelererande klimateffekter uppstå. Detta går inte att fånga upp i de kostnadsnyttokalkyler som de ekonomiska bedömningarna bygger på.

Ropet på kostnadsvargen har mer än en gång präglat klimatdebatten, men företag och människor är bra på att anpassa sig till politiska styrmedel genom innovation och ändrat beteende.

Mot den här bakgrunden har flera internationellt ledande klimatekonomer ändrat uppfattning. Slutsatsen är att måleffektivitet måste sättas före kostnadseffektivitet när åtgärder utformas. Med tanke på klimatkostnaderna behövs åtgärder på bredden istället för upprepade analyser av åtgärders kostnader, som ändå inte kan tillföra avgörande kunskap. Utsläppen måste minskas mycket snabbt. Det är dyrt att vänta med att genomföra verksamma åtgärder.

Vi ser till följd av detta att bevisbördan i politiken behöver förändras. I dag avkrävs regelmässigt den som förespråkar skärpta mål och styrmedel bevis för att sådana förändringar är lönsamma. Det är en absurd situation. Mot bakgrund av att all forskning visar att passivitet är det klart dyraste anser vi att den som förordar oförändrad politik tvärtom bör hållas ansvarig för att visa att en oförändrad politik är samhällsekonomiskt lönsam. Utan en sådan principiell förändring av bevisbördan består uppförsbacken i klimatpolitiken, med följden att åtgärder fördröjs och kostnaderna ökar.

Avslutningsvis konstaterar vi att problemen med den svaga klimatpolitiken väcker reaktioner på många håll i den akademiska världen. För att klara Parisavtalets mål med en anständig sannolikhet behöver fossila bränslen avvecklas globalt vid mitten av århundradet. Ett föregångsland som Sverige bör visa vägen långt dessförinnan. Miljömålsberedningen bör därför föreslå mål och åtgärder som siktar på att få bort det fossila kolet i transportsektorn och jordbruket till 2030. Det finns gott om lågt hängande frukter att plocka och en rad beprövade styrmedel att införa. Beredningen bör på allvar överväga de nya förslag som flera klimatekonomer lagt fram på sistone. De innefattar kraftfulla subventioner till förnybar energi, inrättande av klimatklubbar för länder som tillsammans går före, samt en kraftfull satsning på forskning och teknikutveckling i ett Apolloliknande projekt, med syftet att snabb bryta de återstående kostnadsbarriärerna för fossilfri energiteknik.

Utan snabbare åtgärder hotar klimatförändringen många människors liv och välfärd. Ekonomin drabbas hårt utan en skarpare politik. Det positiva är att det finns lösningar och att de sammantaget ger en mångfald positiva effekter.

Eva Alfredsson, miljöforskare KTH, expert i Miljömålsberedningen

Mikael Karlsson, miljöforskare KTH, expert i Miljömålsberedningen

DN Debatt. 2 juni 2016

Debattartikel

Eva Alfredsson och Mikael Karlsson, båda miljöforskare KTH och experter i Miljömålsberedningen:
”Passivitet mycket dyrare än effektiva klimatåtgärder”

Repliker

Christofer Fjellner (M), europaparlamentariker:
”Klimatinsatser måste vara kostnadseffektiva” 

John Hassler och Joakim Sonnegård, Finanspolitiska rådet:
”Dyr klimatpolitik kan vara avskräckande”

Slutreplik från Eva Alfredsson och Mikael Karlsson:
”Vänta inte på det perfekta styrmedlet i klimatpolitiken” 

Läs fler artiklar på DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.