Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-25 13:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/politikutveckling-har-blivit-en-vara-pa-en-marknad/

DN Debatt

DN Debatt. ”Politikutveckling har blivit en vara på en marknad”

Foto: Pi Frisk

DN DEBATT 16/5.

Sigurd Allern, Ester Pollack och Daniel Suhonen: Risken är stor att tilliten till politikerna, partierna och demokratin undergrävs.

Pr-branschens explosiva expansion har skapat jordmån för framväxten av en ny typ av professionell politisk elit med mycket svaga band till vanliga väljare och medborgare.

Avslöjandena av hur resursrika lobby­ister använder public affairs-konsulter som en dold politisk påtryckarmakt har med tiden blivit många. Annie Reuterskiölds reportage (SvD 6–7 maj) om konsulternas inblandning i Liberalernas val av ny partiledare – och Scania/Nordic Affairs stöd till den nya partiledningens policy-prioriteringar – kompletterar bilden av en politisk terräng där det är möjligt att köpa politiskt inflytande.

Reaktionerna på reportaget har dock varit olika. Medan det i en DN-ledare heter att ”Liberalerna måste vädra ut lobbyismens dunster” (11 maj), skriver Göteborgspostens politiska redaktör, Adam Cwejman, att kritikerna har helt fel: ”Sabuni har inte blivit köpt.” (7 maj). Hans främsta argument är att en politisk linje för ”elektrifiering” genom satsning på kärnkraft länge har varit etablerad politik hos Liberalerna. Och ”lite smartare lobbyister försöker påverka där de tror det finns stor utdelning, där de misstänker att föremålet för påverkan redan håller med och har makten att lyfta frågan i ett viktigt politisk läge”. Alltså finns det ingen kommersiell påverkan, ty ”det är så politik utvecklas”.

Cwejmans cyniska resonemang är intressant av flera skäl. Han – en tidigare ledare i Liberala Ungdomsförbundet – har helt rätt i att en av de strategier lobbyister ofta använder är att ta kontakt med partier och politiker som anses ”välvilliga” till saken i fråga. De kan därför glatt erbjuda utredningar, policyförslag, och vinklingar som faller mottagaren i smaken. 

Två amerikanska statsvetare, Richard L Hall och Alan V Deardoff, har pekat på att huvuddelen av professionell lobbying i relation till USA:s kongress kan karakteriseras som ”lagstiftningssubventioner”. Representanterna som kontaktas får färdigt utarbetade lagförslag, ges statistikunderlag och kan få färdigskrivna debattinlägg. Inom EU avslöjade journalister år 2013 att många parlamentariker i Bryssel under diskussioner om en kommande lag om dataskydd, hade klippt delar av sina förslag från lobbyisttexter producerade av Amazon, Ebay och andra industriella aktörer.

Pr-branschens explosiva expansion har skapat jordmån för framväxten av en ny typ av professionell politisk elit med mycket svaga band till vanliga väljare och medborgare.

Här finns ett politiskt och moraliskt problem: när den typen av påverkan sätts i system av mäktiga aktörer med stora resurser, och politiker okritiskt tar emot subventionerna, kommer det i längden att ha en korrumperande inverkan på hur politik utvecklas. Bristen på öppenhet bidrar ytterligare till att undergräva de demokratiska processerna.

Flera svenska lobbyskandaler har samtidigt illustrerat att detta inte är den enda strategin kapitalstarka lobbyister använder. Lobbykampanjer mot förslag om vinstbegränsning i välfärden har till exempel varit inriktad på att ”vinna vänner hos motståndarna”, summerar Stefan Svallfors och Anna Tyllström i en rapport för Institutet för framtidsstudier (2017). När det gäller socialdemokratin var detta tyvärr ingen häxkonst. Primeskandalen 2010, där Svenskt näringsliv betalade 5 miljoner kronor för att pr-byråns S-märkta konsulter skulle påverka Socialdemokraterna i en näringslivsvänlig riktning, inklusive i synen på vinst i välfärden, är ett ökänt exempel. Det problem som Sverigedemokraterna såg ut att representera genom sin negativa inställning till vinster i välfärden i valet 2014, rensades år 2015 snabbt ur vägen efter en uppvaktning (bakom kulisserna) från Svenskt näringsliv och pr-byrån Kreab.

Ett annat – och mer strukturellt problem – är den omfattande uppbyggnaden av public affairs-byråer till politiska elitnätverk där sträng sekretess råder om kunder, påverkansarbete och ekonomiska transaktioner. Ett sådant exempel är Rud Pedersen, en nordisk konsultfirma med huvudbas i Stockholm. Under 2019 gick Anders Borg, finansminister i Reinfeldts regeringar, in i byrån både som delägare och seniorkonsult. Byrån har tidigare anställt konsulter med ministerbakgrund från flera nordiska regeringar, inkluderat Catharina Elmsäter-Svärd, som var infrastrukturminister i Alliansregeringen.

Rud Pedersens specialitet är byråns möjlighet att erbjuda ett team med mycket hög militärpolitisk kompetens. Här finns Sten Tolgfors (moderat försvarsminister i Alliansregeringen 2007–2012), Anne-Grete Strøm-Erichsen (socialdemokratisk försvarsminister i Jens Stoltenbergs norska regeringar åren 2005–2009 och 2012–2013) och Marcus Rantala (Svenska Folkpartiet, statssekreterare i försvarsdepartementet i Finland åren 2011–2015). För internationella vapenproducenter som kämpar om order på den nordiska marknaden har politisk-militär rådgivning ett stort affärsvärde.

I Sverige var det ända till sommaren 2018 fritt fram för alla politiker med anknytning till regeringen att vandra mellan politik och lobbyism – ingen som helst reglering existerade. Löfven-regeringen tog emellertid för några år sedan upp frågan genom en utredning av Sten Heckscher, och lade i 2018 fram en lagproposition om restriktioner, dock avgränsad till att gälla enbart för statsråds och statssekreterares övergång till annan verksamhet än statlig. Två typer av restriktioner blev från den 1 juli 2018 införda – karens samt ämnesrestriktion upp till ett år. Lagen omfattar emellertid inte exempelvis politiska rådgivare eller myndighetschefer. Inga sanktioner är knutna till brott mot den nyinstiftade lagen.

För att övervaka eventuella problem med lagen har en självständig myndighet, Karensnämnden, etablerats under riksdagen. Nämnden behandlade i perioden 1 juli 2018 till utgången av mars 2020 bara tio olika ärenden (för åtta personer), och inga restriktioner meddelades. Det låga antalet anmälningar kan bero på att det efter riksdags­valet i september 2018 inte blev något regerings­skifte.

Lagens politiska begränsning blev effektivt demonstrerad hösten 2019. Då kunde statsminister Stefan Löfvens planeringschef på Regeringskansliet, Wille Birksten, gå direkt till en anställning som senior public affairs advisor på vapenproducenten Saab AB. Övergången skedde bara några dagar efter regeringens överenskommelse med Liberalerna och Centerpartiet om försvarsmaktens framtida finansiering.

Pr-branschens explosiva expansion har skapat jordmån för framväxten av en ny typ av professionell politisk elit med mycket svaga band till vanliga väljare och medborgare. När politik­utveckling förvandlas till en vara på en marknad, är risken stor att tilliten till politikerna, partierna och demokratin undergrävs.

Vi har tre förslag som kan motarbeta en sådan utveckling.

1 Det är nödvändigt att karantän och ämnesrestriktion omfattar långt fler än statsråd och statssekreterare, bland annat bör det inkludera rådgivarskiktet i Regeringskansliet och myndighetschefer. Perioden med karantän och ämnesrestriktion bör utökas till två år.

2 Det bör etableras ett offentligt tillgängligt lobbyregister som ger transparens åt kontakter mellan politiker, högre tjänstemän och representanter för organisationer, bolag och konsultbyråer.

3 Regeringen bör ta initiativ till en maktutredning som reder ut hur framväxten av en stor – och till stora delar dold – lobbyingsektor påverkar politiska processer och väljarnas inflytande.