DN Debatt. ”Pseudovetenskap ska inte accepteras som friskvård”

Arbetsgivare i Sverige har rätt att betala friskvård för sin personal utan att förmånen blir skatte­pliktig. Vilka verksamheter som kan få anses friskvårdande avgör Skatteverket själva. Utöver myndighetens godkännande måste utvald aktivitet enligt regelverket erbjudas hela personalen och kostnaden per anställd får inte överstiga värdet av ett årskort på gym. Det finns således ett utarbetat regelsystem och krav som ska uppfyllas, vilket torde vara ett grundläggande förfarande vid hanterandet och disponerandet av våra gemensamma resurser.

I praktiken innebär dock dagens urvalsordning att den svenska staten subventionerar aktiviteter som inte har någon som helst bevisad positiv effekt på hälsan och som därtill bygger på koncept som helt saknar grund i medicin­vetenskaplig kunskap.

På Skatteverkets hemsida finns en lista över vad som kan, respektive inte kan subventioneras med allmänna medel. Till exempel kan den personal som önskar få friskvård erbjudas att sitta i ett rum med saltkristaller – till en kostnad av hundratals kronor i timmen. Proceduren kallas haloterapi och har i likhet med många andra godkända aktiviteter inget med reell kunskap att göra. Träningsformer som kanotpaddling och ridning ratas i sammanhanget, medan alternativa metoder som zonterapi, tillämpad kinesiologi, hydroterapi, Rosen-terapi och homeopati passerar det skattefria nålsögat. Samtliga alternativmetoder är utan bevisad specifik effekt och samtliga utan vetenskaplig rimlighet.

Zonterapi bygger på idén att alla organ i kroppen är kopplade till zoner i en enskild kroppsdel, exempelvis under fötterna, i händerna eller i örat. Genom att trycka på dessa områden påstås alltifrån barnlöshet till njurproblem kunna ”behandlas”.

Den grundläggande tanken inom tillämpad kinesiologi (inte att misstas för vetenskapen om människans rörelser) är att stress, ”obalanser” och ”blockeringar” i nervsystemet kan hittas genom att testa muskelstyrka i specifika muskler. Alla inre organ, körtlar, tankar och känslor samt akupunkturbanor och ”elektriska system” antas vara associerade till kroppens muskler.

Genom att muskeltesta i samband med olika frågeställningar tror kinesiologen sig ”tala” direkt med kroppen och på så sätt få reda på vilka problem som finns.

Hydroterapeuter påstår att vattnets ”komplicerade inre struktur” påverkas av det mesta i omgivningen, inklusive elektromagnetiska fält och av kosmiska förhållanden. De faktorer som tros påverka världens vatten utanför kroppen antas även påverka det vatten som finns i cellerna i levande organismer. Hydroterapins fokus är att ”rena kroppen från gifter” som tros orsaka bland annat ledsmärtor, inflammationer och diabetes. Behandlingen kan innebära kalla eller varma bad.

Rosen-terapin har namnet till trots ingenting med rosor att göra, utan har fått sitt namn efter sin grundare Marion Rosen. Inom Rosen-terapin är tanken att kroppen skyddar oss från smärtsamma tidigare upplevelser till priset av att den avskiljer oss från vårt ”sanna jag”. Metoderna som används innefattar diskret beröring, samtal och andningsövningar vilket enligt utövare ska öppna det undermedvetna och integrera kropp, psyke, känslor och ande.

Homeopater arbetar efter den orimliga grundprincipen att utspätt är starkare, det vill säga att ju mer vatten du har i saftglaset desto starkare ”effekt” får saften. Homeopatiska preparat består således oftast inte av något annat än socker eller vatten. Nyligen publicerade Australiens hälsomyndighet, NHMRC, en genomgång av 225 kontrollerade studier där det återigen konstaterades att homeopati är verkningslöst.

Det är onekligen anmärkningsvärt att träning, som har ett otvetydigt vetenskapligt stöd för sin hälsofrämjande effekt, får stå åt sidan för ett antal pseudovetenskaper som utöver sin avsaknad av effekt rentav kan vara skadliga.

Så vari ligger faran med sockerpiller, saltrum, vattenbad och varianter på massage? De låter kanske harmlösa, men utöver att grundteserna är orimliga så ställer alternativterapeuter inte sällan diverse diagnoser via lika orimlig ”dia­gnostik”. Detta medför att den ”diagnostiserade” klienten ofta får information kring sin hälsa och eventuella ohälsa som inte stämmer. Risken är långt ifrån försumbar att de alternativa bedömningarna missuppfattas som kunskapsbaserade och att den anställde tror sig behöva (ofta dyra) preparat eller andra overksamma behandlingar, för tillstånd som kanske inte ens existerar. I värsta fall fördröjs eller uteblir adekvata medicinska utredningar och behandlingar, något som kan få katastrofala följder.

Ytterligare ett bekymmersamt område som Skatteverket valt att privilegiera är alternativ hypnosterapi. En metod som kan förorsaka direkta obehag och problem. Att med olika knep få människor att känna sig avslappnade och trygga är allt annat än okomplicerat. I stället för avspänning kan konsekvensen bli oväntade känslor och kraftiga reaktioner som ”terapeuten” inte är utbildad till att hantera. Och trots att patientsäkerhetslagen tydligt stipulerar att hypnos i undersöknings- eller behandlingssyfte endast får utföras av legitimerad vårdpersonal, påstår sig många ”hypnosterapeuter” kunna hantera allt ifrån oro till depression, fobier och ångest. Här går alltså Skatteverkets bedömning helt klart på tvärs med svensk lagstiftning.

Vilken måttstock skattemyndigheten selekterat aktiviteterna efter är oklart, däremot råder det inga tvivel om att det inte handlar om vare sig bevisad nytta eller vetenskap. Vi anser att det tvärtom borde vara en självklarhet att verksamheter som erhåller skattebefriande förmåner inom området friskvård ska hålla en viss standard. Om Skatteverket saknar sakkunskap för vetenskaplig bedömning borde detta ansvar läggas på en annan myndighet som har erforderlig kompetens.

Möjligheten att kunna erbjuda sin personal tillgång till alternativa metoder och aktiviteter är säkerligen uppskattat av väldigt många. Men frågan är inte hur populär chefen blir eller hur populära alternativa metoder är. Det handlar heller inte om varje människas rätt att tro på vadhelst hon önskar. Frågan är i stället om den svenska staten verkligen ska understödja och legitimera myter, magiskt tänkande och okunskap genom att flagga metoderna som friskvård. Regeringen borde ta människors säkerhet och hälsa på största allvar och därigenom skärpa dagens slapphänta reglering.

Troligen skulle både folkhälsan och statsfinanserna gynnas betydligt mer av att nyttja den faktiska kunskap och kompetens som finns kring vår hälsa i stället för att gynna motsatsen.