Svensk skola har under en femtonårsperiod uppvisat allt sämre resultat. Trots högt tonläge från de borgerliga partierna när de var i opposition har resultaten fortsatt att försämras under deras tid i regeringsställning. Andelen elever som går ut grundskolan med behörighet till gymnasiet har minskat varje år sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Fem år i rad. Det innebär att drygt 13.000 elever förra året gick ut grundskolan utan tillräckliga kunskaper. I internationell jämförelse har det svenska skolsystemet halkat efter och i PISA-studierna (Programme for International Student Assessment) hamnar Sverige på en genomsnittlig eller ännu sämre position, även i läsförståelse där vi tidigare varit mycket starka.
Sverige är en kunskapsnation som inte har råd att låta sina elevers resultat fortsätta glida utför. Vi kan inte möta framtiden med att vår befolkning faller kunskapsmässigt. Det handlar om såväl ungdomars möjlighet till ett bra liv som Sveriges möjlighet till framtida tillväxt och välfärd.
Samtidigt som resultaten sjunker visar PISA-studierna att likvärdigheten i det svenska skolsystemet försämras. Skillnaden mellan skolor ökar, skillnaden mellan hög- och lågpresterande elever ökar och skillnaden mellan elevgrupper utifrån deras sociala bakgrund ökar också. Skolan förmår inte ge alla elever samma chans att lyckas och det är ett stort misslyckande. Det är också en av huvudförklaringarna till att de generella skolresultaten sjunker. Ett skolsystem med stora skillnader kan inte leverera höga generella resultat. Därför är vägen mot höga kunskapsresultat också en väg mot en likvärdig skola. Forskningsbeläggen för det är tydliga men trots det gör regeringen tvärtom och inför mer av differentiering i skolsystemet.
Utvecklingen i grundskolan har gått åt fel håll varje år sedan 2006. Att blicka bakåt och återinföra gammalmodig skolpolitik fungerar uppenbarligen inte för att möta dagens och framtidens utmaningar. Utbildningsminister Jan Björklund säger nu att det kommer att ta 10–15 år att vända utvecklingen i svensk skola. Det kan jag inte godta. Det är oacceptabelt att över 13.000 elever varje år i över ett decennium ska lämna grundskolan utan tillräckliga kunskaper. Socialdemokraterna ställer därför två tydliga utbildningspolitiska mål:
1) Alla elever ska nå målen i grundskolan. På vägen dit vill vi, till år 2020, halvera andelen elever i grundskolan som inte är behöriga att påbörja ett av gymnasieskolans nationella program – från i dag 12 till 6 procent.
2) Alla före 25 års ålder ska ha en fullständig gymnasieexamen. På vägen dit vill vi, till år 2020, halvera andelen unga mellan 18 och 24 år som inte har en gymnasieexamen eller studerar för att få det – från i dag drygt 10 till 5 procent.
Vi tänker göra de investeringar som behövs för att vi ska nå dessa mål. Jag vill här lyfta fram fyra viktiga områden som behöver prioriteras för att vända utvecklingen i skolan.
I) Stärk lärarna i sitt uppdrag. Allra viktigast för att vi ska vända utvecklingen i skolan är att stärka lärarna i sitt uppdrag. Det finns inget viktigare för en elevs resultat än att de möter en riktigt bra lärare. Vi ser att läraryrket behöver förändras. Lärare måste ges möjlighet till utveckling, kompetensutveckling och karriär. Det är centralt både för att stärka lärarna i sitt uppdrag och för att attrahera fler begåvade studenter till lärarutbildningen. Vi prioriterar därför stora investeringar i lärares kompetensutveckling och vill se fler karriärvägar för lärare genom forskning, specialisering och en fram- stående lärargärning.
Regeringen har hanterat den för skolan så centrala frågan om lärarlegitimation på ett klandervärt sätt. Nu vill den själv hantera frågan om när lärarlegitimationerna ska börja gälla. Vi stödjer inte detta utan kommer att kräva att regeringen återkommer till riks- dagen med en tidsplan.
De mycket begränsade anslagen till utbildningsvetenskaplig forskning behöver också öka och lärarutbildningen måste ha en större förankring i forskning och utbilda vana forskningskonsumenter. Forskningen måste också ha en närmare koppling till verksamhetens behov. Detta kräver ett nära samarbete och dialog mellan forskare och skolan och att fler lärare ges möjlighet att forska.
II) Stärk rektorerna i sitt pedagogiska ledarskap. Rektorer är nyckelaktörer för att få en positiv utveckling i skolan. I dag överhopas rektorer av administrativa och ekonomiska arbetsuppgifter. Rektorer ska främst vara pedagogiska ledare och måste ges möjlighet och tid till att leda det pedagogiska utvecklingsarbetet i skolan. För såväl lärare och rektorer ska det också löna sig att visa goda resultat. Lärare som lyckas vända utvecklingen i skolor med stora utmaningar ska premieras genom högre lön. Rektorer som lyckas vända utvecklingen på en skola ska ges större ansvar och leda utvecklingsarbetet på fler skolor för att det som fungerar ska sprida sig i skolsystemet.
III) Prioritera basfärdigheter i tidiga åldrar. Att kunna läsa, skriva och räkna har blivit allt viktigare i vårt moderna samhälle. Samtidigt ser vi att svenska elever har allt svårare att hävda sig i internationella jämförelser när det gäller just dessa basfärdigheter. Från att tidigare ha varit i världstopp när det gäller läsförmåga ligger vi nu på genomsnittsresultat i PISA. Att gå alltför länge med brister i basfärdigheterna riskerar att försvåra, ja till och med förstöra skolgången för alltför många elever. Därför ska basfärdigheterna och elevernas undervisning under de första åren i skolan prioriteras, så att inte ett enda barn lämnar tredje årskurs med bristfälliga basfärdigheter.
IV) Sätt likvärdigheten i fokus. En sammanhållen skola med höga förväntningar på alla elever, utan tidig sortering och stängda dörrar, är grunden för att skapa en likvärdig skola med höga resultat. Det är också avgörande är att resurser fördelas till skolor efter elevernas behov och detta bör därför slås fast i skollagen. I dag är det fortfarande så att en av fyra av de mest segregerade kommunerna inte fördelar resurser till skolor efter elevernas behov. Så kan det inte få fortsätta.
Regeringen gör uppenbarligen fel saker för att vända utvecklingen i skolan. Nu ökar regeringen takten i felprioriteringarna då den nästa år väljer att lägga ut en stor besparing på gymnasieskolan. 675 miljoner kronor ska sparas in, vilket motsvarar 1 400 lärartjänster. Att komma åt ungdomsarbetslösheten, som till stor del beror på att många unga saknar fullständig gymnasieutbildning, underlättas sannerligen inte av nedskärningar i gymnasieskolan.
Regeringen skär också ned resurserna till lärares kompetensutveckling. I stället satsar de på sänkt restaurangmoms till en kostnad av 5 miljarder kronor. Socialdemokraterna gör en helt annan prioritering. Vi väljer att investera 5 miljarder kronor i utbildning. Det finns inget viktigare vi kan investera i än våra barns och vårt lands framtid.
Ibrahim Baylan (S), utbildningspolitisk talesperson (S), vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott