Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 00:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/regeringen-maste-satsa-pa-arbetsmarknadsutbildning/

DN Debatt

DN Debatt. ”Regeringen måste satsa på arbetsmarknadsutbildning”

De flesta arbetsmarknadsutbildningar är riktade mot traditionellt mansdominerade yrken, vilket syns i att 8 av 10 av deltagarna är män, trots att nästan lika många kvinnor som män är arbetslösa, skriver artikelförfattarna. Foto: Fredrik Sandberg/TT

DN DEBATT 10/9. Det är inte ofta LO och Almega är överens om hur politik bör utformas, men när det gäller arbetsmarknadsutbildningen står vi helt eniga: Regeringen och samarbetspartierna behöver tillföra resurser och skyndsamt öka antalet utbildningsplatser, skriver Thomas Erséus, vd för Almega och Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande för LO.

Såväl de rödgröna partierna som allianspartierna har under lång tid prioriterat arbetsmarknadsutbildningen alltför lågt. Under flera årtionden har den yrkes­inriktade arbetsmarknadsutbildningen varit den svenska arbetsmarknadspolitikens flaggskepp. Tack vare de förhållandevis korta yrkesinriktade kurserna har tusentals arbetslösa varje år rustats för jobb som kockar, busschaufförer, maskinförare och undersköterskor. Utvärderingar visar att utbildningarna har lett till lägre arbetslöshet, högre sysselsättning och bestående ökade arbetsinkomster.

Sveriges innovationskraft och välstånd bygger i hög grad på att strukturomvandlingar genomförs under ordnade former med hjälp av kompetens­utveckling och omskolning. Arbetsmarknadsutbildning kom till för att ge dem som förlorar jobbet till följd av strukturförändringar på arbetsmarknaden ny kompetens och nya färdigheter. Detta för att de ska kunna ta de nya jobben som växer fram. På så sätt ska löntagarna inte behöva ta smällarna vid strukturomvandling eller sämre konjunkturlägen.

Arbetsmarknadsutbildningen har också använts för att förebygga kompetensbrist. Den ökar därigenom sysselsättningen och produktiviteten i näringslivet. Här finns fortfarande en viktig roll att spela. Enligt Svenskt näringslivs rekryteringsenkät från 2018 upplever sju av tio företag att det är svårt att rekrytera nya medarbetare. Särskilt besvärligt är det att hitta personer med yrkeskompetens.

Antalet utbildningsdeltagare är på den lägsta nivån sedan den moderna arbetsmarknadspolitiken implementerades i början av 1960-talet.

Trots stora utmaningar med arbetslöshet och kompetensbrist och strukturförändringar på arbetsmarknaden till följd av digitalisering, artificiell intelligens och automatisering, satsar samhället i ett historiskt perspektiv lite på arbetsmarknadsutbildning.

Faktum är att antalet utbildnings­platser har minskat kraftigt de senaste åren. En färsk LO-rapport uppmärksammar att antalet utbildningsdeltagare är på den lägsta nivån sedan den moderna arbetsmarknadspolitiken implementerades i början av 1960-talet. Sedan M–KD-budgeten, som innehöll stora nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken, röstades igenom i riksdagen har nedgången accelererat. Detta har regeringen, Centerpartiet och Liberalerna inte åtgärdat, trots att de i januariavtalet kommit överens om ett utbyggt kunskapslyft med fler platser.

Snabbt fallande volymer har tvingat flera utbildningsleverantörer att stänga kontor och säga upp lärare. Några företag har till och med försatts i konkurs. Detta i ett läge där reformeringen av Arbetsförmedlingen förutsätter att seriösa utbildnings- och matchnings­företag överlever.

Siffror som Almega bearbetat visar att osäkerheten inom Arbetsförmedlingen har bidragit till att de avsatta programmedlen inte nyttjas i tillräcklig utsträckning. Prognoserna för antalet deltagare i olika insatser har under året gång på gång skrivits ned. Risken är stor att myndigheten lämnar tillbaka medel till staten vid årets slut – pengar som hade kunnat användas till att rusta de arbetslösa och tillgodose arbets­givarnas kompetensbehov.

Det finns även strukturella problem inom arbetsmarknadsutbildningen att ta tag i. De flesta utbildningar är riktade mot traditionellt mansdominerade yrken, vilket syns i att 8 av 10 av deltagarna är män, trots att nästan lika många kvinnor som män är arbetslösa. Kvinnor är, å andra sidan, överrepresenterade inom kommunala yrkesvux som utbildningsdeltagarna i större utsträckning själva får finansiera.

Samhället bekostar med andra ord mäns omställning i högre grad än kvinnors. Yrkesvux är inriktad mot kommunsektorns egen kompetensförsörjning. Nästan två tredjedelar av yrkesvuxplatserna finns inom traditionellt kvinnodominerade yrken inom vård, skola och omsorg.

I förståndets och samförståndets anda manar vi partierna bakom januariavtalet till krismedvetenhet och handling.

Vi rekommenderar följande åtgärder:

1 Utöka skyndsamt antalet platser i den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. För att kunna möta utmaningarna med arbetslöshet och kompetensbrist måste dagens låga nivå på drygt 5 000 utbildningsdeltagare mångdubblas.

Avsätt tillräckliga resurser i höstbudgeten och i kommande budgetar. Ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att prioritera utbildningsinsatser.

2 Bredda utbildningsformen. Genom att ge Arbetsförmedlingen möjlighet att anvisa arbetslösa till utbildningar i det reguljära utbildningssystemet, såsom yrkesvux, yrkeshögskola och högskola, på samma sätt som till den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen, kan både kapaciteten och jämställdheten öka.

Det tillgodoser behoven hos de arbetssökande med olika bakgrund och gör det lättare att smidigt anpassa dimensioneringen efter konjunkturen. Samtidigt kan det leda till att utbudet inom yrkesvux breddas och till att statsbidraget kommer till större användning.

3 Ta till vara de arbetslösas erfarenheter. På senare tid har det skett en förskjutning där utbildningsinsatser inom arbetsmarknadspolitiken riktas till arbetslösa med svagast anknytning till arbetsmarknaden.

Vi menar att det är viktigt att även de som förlorar jobbet till följd av exempelvis företagsnedläggningar ska få möjlighet att uppgradera sina kunskaper eller skolas om till ett nytt yrke. När Arbetsförmedlingen bedömer behovet av utbildning bör den också väga in hur den arbetslöses kunskaper bäst kan komma till nytta.

Nedmonteringen av arbetsmarknadsutbildning och färre utbildningsplatser gynnar ingen, varken de arbetslösa eller arbetsgivarna, i synnerhet inte samhället som helhet. Trenden måste brytas och resurser tillföras.