Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-30 02:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/regeringen-maste-snabbt-ta-fram-en-vaccinstrategi/

DN Debatt

DN Debatt. ”Regeringen måste snabbt ta fram en vaccinstrategi”

Den medicinska utvecklingen sker nu i rekordtakt. Därför måste regeringen omedelbart ta fram en nationell strategi för vaccinering mot coronaviruset, skriver Anders Blanck. Bilden: vaccinfabrik i Kina.
Den medicinska utvecklingen sker nu i rekordtakt. Därför måste regeringen omedelbart ta fram en nationell strategi för vaccinering mot coronaviruset, skriver Anders Blanck. Bilden: vaccinfabrik i Kina. Foto: Zhang Yuwei/TT

DN DEBATT 8/5.

Anders Blanck, vd för LIF: Eftersom den medicinska utvecklingen nu går i rekordtakt finns faktiskt ingen tid att förlora.

Den globala kraftansträngningen för att få fram vacciner mot coronaviruset har lett till att allt fler vaccinkandidater nu börjat prövas på människor. Samtidigt pågår internationella diskussioner kring hur vacciner, när de väl är godkända, ska produceras och fördelas.

Coronaviruset kommer under överskådlig tid att förbli det mest allvarliga globala hälsohot världen sett under modern tid. Den globala expertisen är tämligen­ överens om att den nuvarande pandemivågen kommer att följas av flera. Men när, var, och hur svårt dessa pandemivågor kommer att drabba olika länder är okänt. Just nu prövas ett antal läkemedel som bedöms lovande mot covid-19 på svårt sjuka patienter. Förhoppningsvis kan några av dessa läkemedel minska dödstalen och vinna tid – men det står alltmer klart att mänsklighetens största hopp just nu står till vacciner som kan stoppa viruset genom att ge immunitet.

Den inledande delen av den enorma globala kraftansträngningen inom medicinsk forskning vad gäller vacciner är nu i stort sett avklarad, och detta på bara några månader – vilket ingen på förhand hade trott var möjligt. Viruset sars-cov-2 har kartlagts och över hundra forskningsprojekt – ofta i samverkan mellan akademi, små forskningsbolag, institutioner och större läkemedels­företag – har lett fram till ett stort antal vaccinkandidater. Just nu har kliniska prövningar på människa inletts för sju olika vacciner, och fler är på väg.

I bästa fall kan de första vaccinerna vara helt godkända för bred användning inom drygt ett år. Ibland beskrivs detta som ett slags kapplöpning där det gäller att komma först, att vara det företag som levererar det vaccin som ska rädda världen från coronaviruset. Men så blir det inte. Vi kommer högst sannolikt att få se ett antal olika vacciner som tar sig hela vägen till godkännande av läkemedelsmyndigheter, produktion och vaccinering av befolkningsgrupper. Äldre befolkningsgrupper kan exempelvis komma att behöva en annan typ av vaccin än andra. En del vacciner kan få global användning, andra kan komma att användas i vissa världsdelar men inte i andra.

Vi har redan sett ­exempel på länder som helt fokuserar på att ­tillförsäkra sig vaccin för den egna befolkningen, på bekostnad av andra länder.

Det nya läget innebär också att det internationella perspektivet kring vacciner skiftat, från att handla om att sätta fart på forskningen, till att fokusera på hur vacciner ska produceras och göras tillgängliga för länder och olika befolkningsgrupper. Här pågår olika initiativ, processer och diskussioner mellan organ som WHO, FN och EU, internationella finansiärer som Wellcome Trust och Bill och Melinda Gates, regeringar, organisationer som CEPI och GAVI, branschorganisationer och globala företag. Det senaste initiativet var Coronavirus Global Response Summit, som i måndags samlade in 7,4 miljarder euro för utveckling av diagnostik, behandling och vacciner, varav Sverige bidrog med 4,6 miljoner euro.

Det är mycket viktigt, inte minst för Sveriges del, att dessa globala initiativ och diskussioner leder fram till något slags samförstånd eller överenskommelser. Vi har redan sett exempel på länder som helt fokuserar på att tillförsäkra sig vaccin för den egna befolkningen, på bekostnad av andra länder. I ett medicinskt nödläge är det visserligen naturligt för en statsledning att först se till behoven hos den egna befolkningen – men insikt måste finnas kring att den medicinska lösningen på nödläget är global. Inget land är självförsörjande inom det medicinska området.

Regionerna kan på egen hand se till att Sverige deltar i de stora kliniska prövningar av nya vacciner, som troligen kommer att inledas senare i år.

Det som står klart är att den globala kapaciteten för vaccintillverkning måste utökas. Europa står i dag för den största andel av tillverkningen med en beräknad kapacitet på 1,7 miljarder doser per år. Det snabbaste sättet att möta de globala behoven under pandemin är att utöka kapaciteten vid befintliga anläggningar, och diskussioner pågår mellan vaccinföretagen, branschorganisationen Vaccines Europe, EU och myndigheter. Frågan är långt ifrån enkel eftersom den inbegriper risk att vacciner som redan i dag produceras får stå tillbaka. På längre sikt kan helt nya anläggningar bli aktuellt. Den senaste tiden har möjligheten till en svensk vaccinfabrik i offentlig regi diskuterats på nytt. Alldeles oavsett alla de frågetecken som måste rätas ut kring ett sådant initiativ kan en fabrik på svensk mark inte lösa det kortsiktiga problemet.

Vad kan Sverige göra i det nuvarande läget – med det givna målet att få tillgång till vacciner mot coronaviruset? Eftersom den medicinska utvecklingen nu sker i rekordtakt finns faktiskt ingen tid att förlora. Regeringen behöver omedelbart ta fram en nationell strategi för vaccinering mot corona­viruset, exempelvis via ett uppdrag till Folkhälsomyndigheten i samverkan med regionerna som ju ansvarar för hälso- och sjukvården.

Det behövs troligen tas fram olika scenarier beroende på den aktuella smittspridningen. Utredning behövs kring vilka grupper som ska prioriteras. Kontakter behöver tas med de ledande vaccinföretagen för att ha en ständigt uppdaterad lägesbild. Detaljer behöver utarbetas kring hur vaccination ska gå till. Regionerna kan på egen hand se till att Sverige deltar i de stora kliniska prövningar av nya vacciner, som troligen kommer att inledas senare i år.

Parallellt bör resurser avsättas för att Sverige ska bli en mer aktiv part i alla internationella diskussioner och initiativ, och då inte begränsat till EU-samverkan. Även om vi har starka och kloka myndigheter inom hela det medicinska området är det regeringen som behöver kliva fram i vaccinfrågan på den internationella arenan. På nationell nivå har vi redan ett konstruktivt samarbete vad gäller läkemedelsförsörjningen i stort, där vi inom läkemedelsbranschen står i ständig kontakt med alla inblandade myndigheter. Vi diskuterar aktuell lägesbild och kommer överens om kloka lösningar på olika hinder. Här finns redan en välfungerande struktur som kan växlas upp inför ett läge då vacciner finns framtagna mot coronaviruset.

Vi inom läkemedelsbranschen står till förfogande med vår kunskap och lägesbild nationellt och internationellt inför de diskussioner som nu behöver ske för att Sverige ska stå redo när vacciner finns på plats. Samverkan är redan en svenska paradgren – det vi behöver tillföra just nu är en gnutta snabbhet.