Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Regeringen missar målet: konsumtionen måste minska”

Minskad konsumtion rimmar dock illa med ekonomisk tillväxt och det vi vant oss att kalla välfärd. En rejäl men nödvändig nöt att knäcka för forskare, näringsliv, politiker – och konsumenter. skriver Lin Lerpold och Örjan Sjöberg.
Minskad konsumtion rimmar dock illa med ekonomisk tillväxt och det vi vant oss att kalla välfärd. En rejäl men nödvändig nöt att knäcka för forskare, näringsliv, politiker – och konsumenter. skriver Lin Lerpold och Örjan Sjöberg. Foto: Magnus Hallgren

Viktigt för hållbarhet. Den 4 oktober presenterade regeringen sju fokusområden för hur vår konsumtion kan göras mer hållbar. Samtliga är viktiga, dock saknas en modig vision. Roten till den ohållbara konsumtionen adresseras inte: att vi helt enkelt konsumerar för mycket, skriver forskarna Lin Lerpold och Örjan Sjöberg.

De senaste 50 åren har den globala befolkningen konsumerat fler produkter och tjänster än alla tidigare generationer gjort tillsammans. Omkring en femtedel av de rikaste står för över 80 procent av den globala konsumtionen, medan den fattigaste femtedel står för enbart 1 procent. Det är vi i den rikaste delen av världen som i första hand förstör vår globala miljö, utarmar våra naturresurser samt riskerar skapa sociala problem som ojämn inkomstfördelning och fattigdomsproblematik som i sin tur utmanar en hållbar utveckling.

Vi forskare har länge arbetat med initiativ som fokuserar på den negativa miljöpåverkan som ohållbar industriell produktion skapar, och många företag har länge sysselsatt sig med att försöka skapa en mer hållbar produktion. Det är bra att regeringen nu riktar strålkastaren på det som ytterst skapar förutsättningar för utbudssidan: nämligen efterfrågan. Att regeringen fokuserar på konsumenterna med initiativ för hållbar konsumtion är ett viktig och efterlängtad komplement till företagens hållbara produktionssatsningar.

Men regeringens sju fokusområden – huvudsakligen koncentrerad på miljön – saknar välbehövlig systemkritik, styrka i form av ekonomiska resurser samt en modig vision för en av vår tids största utmaningar. Dessutom är de identifierade fokusområdena dåligt motiverade och verkar mer som ett axplock av optimistiska förhoppningar snarare än underbyggda av forskning och beprövad kunskap.

Att målen formuleras mot en bakgrund av insikten att konsumtion i Sverige bidrar till ökade miljö- och hälsoproblem utanför landets gränser är givetvis bra. Samma sak gäller ökade möjligheter ”att ta ställning till vilka företag som [konsumenterna] vill handla av eller investera i”, som strategin uttrycker det. Men frågan om det faktiskt leder, eller kan leda, till annat än försumbara positiva effekter på den nivå där resultatet räknas – alltså globalt – undviks sorgfälligt.

 

Den kritik som växer bland forskarna och som inte minst sätter BNP som mått för välfärd under lupp, saknas helt. Någon öppning för att ens diskutera systemförändringar, i den mån de skulle visa sig nödvändiga, finns inte.

 

En förhoppning om att ändrade konsumtionsmönster i rika länder också leder till minskad global resursanvändning må framstå som rimlig givet dagens snedfördelade konsumtion. Det bortser emellertid från att ökad urbanisering, en snabbt växande global befolkning och en framväxande medelklass med konsumtionsmöjligheter i nivå med dagens rika länder snabbt kommer att äta upp alla vinster av mer medvetna val – i varje fall så länge det inte också kombineras med just minskad konsumtion totalt.

Förhoppningar om att nedtonade konsumtionsmål hos oss inom rimlig tid också får genomslag på andra håll är sannolikt orealistiska (och därtill möjligen också etiskt tveksamma). Men någon tanke på hur de sju strategiska målen skulle kunna ha en påvisbar positiv verkan i det stora hela, alltså även globalt, vare sig det är genom exemplets makt eller att vi visar vår goda vilja, tycks inte ingå i beräkningen. Handlar det bara om symbolpolitik eller att vi skall kunna känna oss duktiga?

Vi vet att det finns samband mellan ökade inkomster och ökad konsumtion och att människor i urbana miljön konsumerar mer än människor på landsbygden. Fler människor dör av fetmarelaterade hälsoproblem än av svält i världen och den ohållbara köttkonsumtionen fortsätter att eskalera. Vi vet att när hus blir mer energisnåla vill folk ha större eller varmare hus och att i de lyckade elbilsmarknaderna har elbilen blivit andra bilen snarare än en ersättning av den första. Vi vet att människor reser mer än någonsin och att samhällets digitalisering som den ser ut i dag bidrar till användning av råvaror som utvinns på sätt som är långt ifrån hållbara, skapar berg av e-avfall som vi fortfarande inte har bra system att undvika samtidigt som förhoppningar om minskad total energianvändning i huvudsak kommit på skam.

Men viktigast är att vi vet att i vårt nuvarande system läggs hållbarhetsinitiativ som parallella spår bredvid de dominerande, kortsiktiga ekonomiska lösningarna som alltför ofta betraktas som enda vägen till vinst, tillväxt och välstånd. Detta görs av såväl individer och företag som, helt uppenbart, av regeringar. Den kritik som växer bland forskarna och som inte minst sätter BNP som mått för välfärd under lupp, saknas helt. Någon öppning för att ens diskutera systemförändringar, i den mån de skulle visa sig nödvändiga, finns inte.

Istället innehåller regeringens strategi för hållbar konsumtion några enstaka utredningar och stöd till att effektivisera resursanvändning och förbättra företagens information om hållbarhetsarbete, inte minst genom märkning. Endast 43 konkreta miljoner kronor mellan åren 2017-2020 (10,75 miljoner per år) och efter det 9 miljoner kronor per år på obestämd tid till Konsumentverkets arbete för en miljömässigt hållbar konsumtion. Medlen ska räcka till att inrätta ett nytt forum som ska samla aktörer som på olika sätt kan bidra till en mer miljösmart konsumtion och livsstil och underlätta undervisningen om konsumtionens påverkan på miljön. Det säger sig självt att beloppet är mycket litet och kommer ha negligerbar påverkan givet utmaningarna vi står inför.

Mer intressant är förslaget på en 50-procentig reducering av moms på reparationer samt en analys av olika användares rättsliga ställning kring eventuella behov av åtgärder för att främja en positiv utveckling av delningsekonomin. Dessa åtgärder tangerar i alla fall de systemändringar som behövs om vi ska röra oss mot mer hållbara konsumtionsmönster som ger oss en chans att hålla oss under 1,5-gradersmålet.

Socialantropologen Thomas Hylland Eriksen slår fast att människor och dess regeringar önskar både växande ekonomier och hållbar utveckling samtidigt. Men hur ska vi göra det möjligt? Det är just det som är målkonflikten i dagens globala civilisation. Roten till ohållbar konsumtion ligger i denna målkonflikt och regeringens strategi undviker de bredare grepp som alla vet behövs. Först och främst handlar hållbar konsumtion om att minska konsumtion. Minskad konsumtion rimmar dock illa med ekonomisk tillväxt och det vi vant oss att kalla välfärd.

En rejäl men nödvändig nöt att knäcka för forskare, näringsliv, politiker – och konsumenter.

DN Debatt. 9 oktober 2016

Debattartikel

Forskarna Lin Lerpold och Örjan Sjöberg:
”Regeringen missar målet: konsumtionen måste minska”

Repliker

Jens Holm (V), riksdagsledamot, klimatpolitisk talesperson och ledamot av Miljömålsberedningen:
”Verktyg finns men politiska beslut saknas”

Cecilia Solér, docent i marknadsföring vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet:
”Insikter om konsumtionens drivkrafter saknas”

Bengt Kriström, professor i naturresursekonomi, SLU-CERE:
”Fokusera på problemen, inte konsumtionen”

Per Bolund (MP), konsumentminister:
”Vi vill komplettera BNP med nya välfärdsmått”

Slutreplik från Lin Lerpold och Örjan Sjöberg:
”Regeringens strategi alltjämt en besvikelse” 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.