SLUTREPLIK. Maria Sunér Fleming hävdar i sin replik till vår artikel (DN Debatt 15/2) att stödet till förnybar el bär skulden till de låga elpriser som i sin tur är en av flera orsaker till kärnkraftens stora lönsamhetsproblem. Detta resonemang brister dock på flera punkter, skriver Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen.
Resonemanget brister på dessa punkter:
• Den främsta orsaken till de låga elpriserna är, enligt marknadsanalytiker från bl.a. Vattenfall, det låga priset på kol och fossilgas i kombination med att det är för billigt att släppa ut koldioxid. Om Svenskt Näringsliv vill öka lönsamheten i kärnkraften i Sverige kan vi tillsammans driva på för att snabbare skära ner tilldelningen av utsläppsrätter i EU.
• En orsak till att vi börjat subventionera in ny kraft är vetskapen om att kärnkraften kommer att gå i pension. Om vi skulle ha väntat på en situation där flera reaktorer plötsligt hade lagts ned, utan att ny kraft hade börjat byggas, skulle många viktiga samhällsfunktioner ha varit allvarligt hotade. Genom att vi haft ett nettoöverskott av el har vi dessutom kunnat exportera el de senaste fem åren och minska koldioxidutsläppen i Europa.
• Sunér Fleming glömmer bort att även kärnkraften subventioneras genom att den slipper betala för sina fulla risker och miljökostnader, och att fossil elproduktion betalar ett mycket lägre koldioxidpris än den generella koldioxidskatten. Den dag alla energislag betalar för sina fulla miljökostnader minskar också behovet av subventioner till det förnybara.
Sunér Fleming påstår vidare att det är svårt att åstadkomma leveranssäkerhet i ett elsystem med hög andel väderberoende elproduktion, såsom vindkraft. Tvärtom visar flera studier, till exempel från KTH och IEA, på motsatsen. I Danmark stod vindkraften redan förra året för hela 42 procent av landets elkonsumtion. Att vi i Sverige måste importera el under kalla vinterdagar beror på att vi har ett stort beroende av el för uppvärmning, vilket är ineffektivt och går att ändra på.
Låt mig också korrigera några felaktigheter som Sunér Fleming använder i sin argumentation:
• Kärnkraften står inte för drygt 40 procent av Sveriges elförsörjning, utan för 34 procent, enligt Energimyndigheten.
• Huvuddelen av de stöd till förnybar el som utgått i Sverige sedan elcertifikatsystemet infördes har gått till biobränsleeldad kraftvärme. Alltså till väderoberoende kraft, tvärtemot vad Sunér Fleming hävdar.
Det finns inget beslut om att snabbavveckla kärnkraften i Sverige. Men även om fler reaktorer, utöver de fyra som det redan finns avvecklingsbeslut på, skulle behöva stängas så bör vi klara av det utan problem. Enligt en studie från norska Statkraft kan 8 av 10 reaktorer stängas innan effektbrist uppstår.
Det är bra att vi och Svenskt Näringsliv är överens om att effektskatten kan slopas. Låt oss nu lämna skendebatten om att effektskatten bär skulden till kärnkraftens lönsamhetsproblem och fokusera på hur vi utvecklar ett hundra procent förnybart elsystem, där kärnkraften stegvis och på ett balanserat sätt avvecklar sig själv.