Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Agrells resonemang är ett logiskt haveri”

Det verkligt obehagliga i Agrells tes (DN Debatt 13/9) är att den bygger på antagandet att ett nytt europeiskt storkrig är mer eller mindre oundvikligt, och att Ryssland kommer starta det. Det skriver historikern Mikael Nilsson.

"Vi kan inte stå utanför" Nato och det "det finns inte ens teoretiska möjligheter" att inte dras in i ett krig i närområdet, säger Wilhelm Agrell. Det är inte bara häpnadsväckande påståenden, utan även felaktigt både logiskt och empiriskt. Man kan alltid välja att stå utanför militärallianser och teoretiskt sett är ingenting omöjligt. Med detta logiska haveri som grund vill Agrell få läsaren att tro att han kan se in i framtiden. Men så välunderrättad är inte ens Agrell. Varje gång någon säger att alternativ saknas, och att de vet vad som skall ske i framtiden, bör man dra öronen åt sig. Sådana resonemang bygger inte på fakta utan på ideologi. Sveriges samröre med Nato är resultatet av politiska beslut och politik är det möjligas konst – detta tillstånd kan ändras. Sanningen är förstås att framtiden är okänd. Vi kan däremot ha mer eller mindre rimliga förväntningar byggda på det som skett historiskt.

Argumentet att Sverige inte klarar sig undan en stor konflikt i Europa är spekulativ skrämselpropaganda och omöjligt att verifiera. Det är således inte ett giltigt argument. Historiskt sett saknas dessutom stöd för det. Det empiriska underlaget visar att Sverige har klarat sig undan storkonflikter i Europa under 200 år genom att stå utanför alliansbildningar. Sverige har hållit sig utanför inte mindre än två världskrig på detta vis. I båda dessa fall har militära allianser dragit in dess länder i krig, inte tvärtom. Militära allianser säkerställer ofta freden mellan stater när det gäller de länder som ingår i alliansen. Det är staterna som inte inkluderas i alliansen, och som ofta är medlemmar av en annan allians, man hamnar i krig med (Molotov-Ribbentrop-pakten undantagen).

Agrell skriver att Sveriges samarbete med Väst under kalla kriget kan ha ökat risken för att dras in i ett krig. Jag håller med. Men ett dåtida medlemskap i Nato hade inte minskat den risken, lika lite som ett nutida medlemskap skulle göra det. Detta är egentligen ett argument mot ett Sverige i Nato, såvida man inte hävdar att Sveriges beslut i denna fråga avgör om Ryssland kommer att starta krig mot Nato eller inte. Men jag utgår från att Agrell inte hävdar detta eftersom det vore nonsens. Sverige och Finland kan inte jämställas med Georgien eller Ukraina, och det är förvånande att Agrell ens gör jämförelsen. Ryssland agerar i sitt närområde utifrån sina säkerhetsintressen precis som USA gjort i exempelvis Latinamerika. Att utifrån det hävda att Sverige är hotat är en non sequitur.

Det verkligt obehagliga i Agrells tes är att den bygger på antagandet att ett nytt europeiskt storkrig är mer eller mindre oundvikligt, och att Ryssland kommer starta det. Historiskt har sådana förväntningar ökat spänningarna mellan stater och ofta blivit till självuppfyllande profetior. Dialog är centralt för konfliktlösning, och där har aktörer utan formella bindningar till huvudkontrahenterna haft en viktig roll att spela historiskt. Det finns inga övertygande skäl till att tro att detta förändrats.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.