Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/amneskunskaper-hjalper-eleverna-bli-kreativa-och-kritiskt-tankande/

Repliker

”Ämneskunskaper hjälper eleverna bli kreativa och kritiskt tänkande”

SLUTREPLIK DN DEBATT 18/5. En av replikerna på min artikel stämmer med min erfarenhet: kännedom om evidensbaserad inlärningsforskning lyser med sin frånvaro hos de pedagogiska institutionerna runtom i landet, skriver Isak Skogstad.

Min artikel om att skolans uppdrag behöver minska genom att se över antalet ämnen, revidera de kvarvarande ämnenas centrala innehåll samt se över läroplanens inledande kapitel har väckt en hel del reaktioner. En betydande majoritet av den respons jag mottagit har varit negativ. Det var väntat. Som jag skriver i artikeln är det här obekväma frågor – men klart är att om inget görs kommer situationen för den svenska skolan att förvärras markant framöver.

Benjamin Dousa, förbundsordförande för Moderata ungdomsförbundet, instämmer i sin replik i min diagnos och välkomnar mina åtgärdsförslag. Glädjande nog tar han även upp problemen med oseriösa företag och andra särintressen inom skolväsendet. Det visar på att Dousa är en politiker som inte låter sin sikt skymmas av ideologiska skygglappar. Kör hårt, säger jag!

Den andra repliken är i sammanhanget mer intressant. Den är skriven av Joakim Larsson, lektor i pedagogik vid Karlstads universitet. Han är, föga förvånande, mycket kritisk mot de åtgärdsförslag jag presenterade. 

Det första han angriper är dock en halmgubbe. Han måste ha läst min artikel slarvigt, då han skriver: ”Skogstads argument är att mängden skolämnen har föranlett stoffträngsel”. Det är fel. Problemet med att innehållet i ämnen och kurser är för omfattande sett till stoffet, vilket är vad stoffträngsel betyder, har inget med antalet ämnen i skolan att göra. Samtidigt är Larssons misstag högst förståeligt: Detta är kunskap som man inte kan vänta sig att en högskolepedagog som inte själv jobbar som lärare i skolan känner till.

Min poäng är att den ekonomiska situationen för välfärden och särskilt skolväsendet ger upphov till en situation då man måste prioritera. Det handlar helt enkelt om att göra det minst dåliga.

Vidare skriver Larsson följande om mitt förslag att stryka exempelvis slöjd och hemkunskap från läroplanen: ”Att Skogstads egna kunskapsideal förpassar dessa ämnen till avdelningen för värdelöst vetande är lätt att inse”. Detta är ett skolboksexempel på argumentationsfel. Jag har aldrig hävdat att det är värdelöst vetande. Min poäng är att den ekonomiska situationen för välfärden och särskilt skolväsendet ger upphov till en situation då man måste prioritera. Det handlar helt enkelt om att göra det minst dåliga.

Pedagogen Larsson kritiserar även mitt förslag om att se över antalet uppdrag i läroplanens första och andra kapitel. Han menar att jag ”drar undan fötterna på den del av läroplanen som förväntar skolans ansvar att stimulera kritiskt tänkande”. I avslutningen låter han även hävda att mina förslag riskerar att frånta elevernas ”förmåga till kreativt och kritiskt samhällsdeltagande”. Dessa argument gör mig såväl förbryllad som upprörd. Hur kan Larsson ha missat att det i princip råder vetenskaplig konsensus inom kognitionsforskningen att kritiskt tänkande, kreativitet samt problemlösning är domänspecifika egenskaper som man förvärva genom ämnesexpertis? Det är inte förmågor som man kan lära ut generellt!

Faktum är att en skola som satsar på förmedling av ämneskunskaper, hur traditionellt och mossigt högskolepedagoger än må tycka att det låter, är en skola som förbereder eleverna för att verka som informerade, kreativa och kritiskt tänkande individer i ett modernt demokratiskt samhälle. Jag skulle fara med osanning om jag påstod att jag blev förvånad över att Larsson inte känner till denna forskning, men jag talar av erfarenhet när jag menar att kännedom om evidensbaserad inlärningsforskning dessvärre lyser med sin frånvaro hos de pedagogiska institutionerna runtom i landet. Något som Larsson med sin replik smärtsamt påminde oss om.