Repliker. ”Antagningskraven till lärarutbildningarna måste skärpas”

Tünde Puskás, universitetslektor verksam på lärarutbildningen vid Linköpings universitet, varnar för att en större andel lärarstudenter har svårigheter med grundläggande läs- och skrivfärdigheter. Samtidigt har den rödgröna regeringen gått fram med ett lagförslag som syftar till att fler studenter ska fullfölja en högskoleutbildning. Lektor Puskás lyfter ett varningens finger till vad detta kan få för följder: allt sämre rustade studenter antas till en utbildning med en ifrågasatt kvalitet som ska förbereda dem för att vara verksamma i ett skolsystem med allt svårare utmaningar.

Problemet är dock inte nytt. Lärarstudenternas studiemeriter har försämrats kraftigt sedan mitten av 1990-talet. Det finns ingen annan kategori av högskolestudenter där en lika kraftig nedgång av studiemeriter (vilket omfattar såväl skolbetyg, socialt ursprung och poäng på högskoleprovet) går att urskilja. Enbart mellan 1990 och 2009 ökade andelen studenter med låga gymnasiebetyg på ämneslärarutbildningen med inriktning mot samhällskunskap tiofaldigt. Under samma period har dessutom betygsinflationen varit påtaglig, vilket inte direkt gör utvecklingen mer smickrande.

Universitetslektorn varnar även för att lärarutbildningen riskerar att reproducera bristande kunskaper i samhället om de utbildar lärare som inte själva behärskar språket. Det finns goda skäl att anta att det här redan sker i dag. I Sverige tenderar lärare med lågt kulturellt kapital att samlas i skolor med ett missgynnat elevunderlag. Överklassen och den välutbildade medelklassen behöver inte oroa sig alltför mycket, det kommer alltid att finnas möjligheter för dem att köpa bättre undervisning till sina barn. Internationell data visar dessutom att mer välmeriterade lärare tenderar att arbeta på skolor med ett gynnat elevunderlag.

Men för många som har invandrat till Sverige och för dem som har en låg utbildningsbakgrund är en kvalitativ skola med kunskapsfokus nyckeln till såväl arbetsmarknaden, samhällsdebatten och den sociala gemenskapen. Det talas ofta om skolans kompensatoriska uppdrag, men alltför sällan om hur den undermåliga rekryteringen till läraryrket i mångt och mycket riskerar att leda till en påtaglig social reproduktion. Det här är en ond cirkel som måste brytas. Om många blivande lärare inte ens kan läsa och skriva ordentligt, hur kan vi då låta dem utbilda kommande generationer?

Det här är ett allvarligt problem som kräver politiska åtgärder. Den rödgröna regeringens idé om att ge högskolorna i uppdrag att se till att fler studenter tar sig igenom utbildningarna riskerar att bli kontraproduktiv, trots att intentionen är god. Regeringens satsningar på att bygga ut lärarutbildningen med fler platser kommer inte heller att fungera. Till syvende och sist måste utbildningens status stärkas. Det kräver skärpta antagningskrav, vilket även Socialdemokraterna efterfrågade strax före valet. Tyvärr har det varit rätt tyst om det sedan de klev in i Rosenbad.