Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-27 04:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/avreglering-ger-gynnsamma-effekter-pa-inkomstfordelningen/

Repliker

”Avreglering ger gynnsamma effekter på inkomstfördelningen”

SLUTREPLIK DN DEBATT 16/2. Vårt förslag om snabb avreglering av hyresmarknaden ligger helt i linje med vad Internationella Valutafonden just har rekommenderat i sin årliga utvärdering av Sveriges ekonomi. Det är dags att lära oss av utländska bedömare som har erfarenhet av att leva i länder med marknadshyror, skriver Roland Andersson och Lars Jonung.

Rätta artikel

De två replikerna på vår artikel där vi föreslår att marknadshyror införs snabbt och rättvist för alla reglerade hyreslägenheter gäller främst de fördelningspolitiska följderna.

Heléne Glant visar att antalet hyresrätter har sjunkit till 66.835 i Stockholms innerstad samtidigt som antalet bostadsrätter har ökat till 125.000. Processen är en förträfflig illustration på hyresregleringens skadliga effekter. Den har gjort det privatekonomiskt lönsamt att ombilda hyresrätter till bostadsrätter.

Glant bör använda sin statistik till att visa att hyresregleringen är det främsta hotet mot hyresrätten som boendeform. Och därmed ansluta sig till vår ståndpunkt att hyresrätten måste räddas genom en snabb och total avreglering.

Glant tar upp att bara 6 procent av hyreslägenheterna i Stockholm ägs av kommunala allmännyttiga företag. Vi vill vidga horisonten och se på hela landet. Då handlar det om betydligt högre siffor för det kommunala ägandet. Och då gäller vårt argument att eventuella hyreshöjningar vid ett införande av marknadshyror i stor utsträckning hamnar som växande hyresintäkter hos de kommunala företagen.

Vi påpekar att hyresgästerna bör få en rimligt lång period för att kunna anpassa sig till marknadshyror – i vår artikel rekommenderar vi sex år. Glant menar att det är häpnadsväckande att vi sedan skriver: ”Ju kortare period, desto snabbare upphör bostadsbristen”. Varför är detta häpnadsväckande? Självklart försvinner bostadskön med marknadshyror. Poängen med fria hyror är ju att ingen behöver vänta i 10–20 år på en lägenhet.

Stockholms Bostadsförmedling AB, det kommunala bolag där Glant är verksam som styrelseledamot, administrerar bostadskön. Bolaget tar ut en avgift på 200 kronor per år från de drygt 600.000 som är anmälda till kön. I genomsnitt står de där i 10 år. Under 2017 tog Bostadsförmedling AB in hela 97 miljoner kronor från de köande. Om marknadshyror införs, som vi föreslår, upphör bostadsbristen och därmed också bostadskön. Detta vore en samhällsekonomisk vinst om Stockholms Bostadsförmedling AB då kunde krympa sin verksamhet.

Den andra repliken till vår artikel kommer från Stig Tegle. Han ifrågasätter vår tolkning av Finanspolitiska rådets delrapport från 2017. Men enligt denna kommer de största hyreshöjningarna att drabba besuttna innehavare av hyresrätter i Stockholms innerstad vid en avreglering. I vissa fall kan det bli hyressänkningar i förorter. Tegle påpekar att hyrorna enligt Finanspolitiska rådet inte generellt kommer att sänkas i Stockholms ytterområden om marknadshyror införs.

Låt oss svara med att se på mönstret för hela Sverige. Finanspolitiska rådets studie gäller enbart Stockholm. Slutsatserna i rapporten har dessutom modifierats av författarna i en senare artikel i Ekonomisk Debatt (nr 8 2017) Den ger mer stöd åt vårt resonemang att avreglering har gynnsamma effekter på fördelningen.

Kommuner med ”uthyrningssvårigheter”, som termen i SCB:s statistik lyder, har under perioden 1998–2006 rivit över 20.000 moderna lägenheter för att hålla uppe hyresnivån. Dessa byggdes med statliga bidrag och har sedan rivits med statliga bidrag.

Sverige utanför huvudstaden omfattas också av hyresregleringen. De allmännyttiga kommunala bostadsbolagen på många orter ute i landet har monopolställning. Höga reglerade hyror har därför behållits även när hyreslägenheter stått tomma.

Om marknadshyror fått råda, skulle hyresnivån ha sänkts för att fylla de lediga lägenheterna. Men då skulle de kommunala monopolbolagen tvingats till allmän hyressänkning med finansiella förluster som följd. I stället har kommuner med ”uthyrningssvårigheter”, som termen i SCB:s statistik lyder, under perioden 1998–2006 rivit över 20.000 moderna lägenheter för att hålla uppe hyresnivån. Dessa byggdes med statliga bidrag och har sedan rivits med statliga bidrag. Rivningspolitiken utgör en ren kapitalförstöring för det svenska samhället – en illustration av en av hyresregleringens många destruktiva effekter.

Rivningen av lägenheter ute i landet demonstrerar vår poäng att en avreglering leder till sänkta hyror utanför Stockholm.

Tegle avslutar sin replik med följande: ”Att införa marknadshyror för alla skulle leda till orimliga negativa fördelningseffekter”. Vi har en helt annan syn. Först föreslår vi en metod där hyresgästerna får betalt av fastighetsägarna under en period för att göra avregleringen socialt acceptabel. Sedan bör utsatta hyresgäster få stöd via bostadsbidrag. Dessutom har en avreglering i många avseenden en positiv effekt på inkomstfördelningen. Det är hyresregleringen som har orimligt negativa fördelningseffekter.

Tegle berör inte med ett ord att en total avveckling av hyresregleringen innebär ökad välfärd för de outsiders som saknar egen bostad. En miljon människor står i bostadskö i de tre storstäderna. De skulle slippa långvarigt köande om marknadshyror infördes för hela beståndet av hyresrätter. Boverket har för storstäderna beräknat ett årligt värde av detta som kapitaliserat blir till hundratals miljarder kronor ( ”Bostadsbristen och hyressättningssystemet,” nov. 2013).

Vårt förslag ligger helt i linje med vad Internationella Valutafonden (IMF) just har rekommenderat i sin årliga utvärdering av Sveriges ekonomi. Det är dags att lära oss av utländska bedömare som har erfarenhet av att leva i länder med marknadshyror.