Benjamin Dousa och 23 andra moderata politiker skriver att Moderaterna ska gå i spetsen för åtstramningar i rätten till försörjningsstöd. Detta efter att moderaterna redan föreslagit ett ”bidragstak” för försörjningsstöd. Redan då stod det klart att moderaterna driver en populistisk politik ämnad att misstänkliggöra människor som lever i fattigdom. 

Men Benjamin Dousa med flera anser inte att bidragstak räcker. Han vill se hårdare tag mot fattiga människor. Det är häpnadsväckande att Dousa, som är ordförande i Rinkeby Kista stadsdelsförvaltning, den stadsdel i Stockholm med högst barnfattigdom i Stockholm lägger förslag som slår hårdast mot invånarna, inte minst mammorna, i hans egen stadsdel.

Dousa skriver att ”Vart fjärde barn som växer upp i en familj som tar emot ekonomiskt bistånd tar själv emot bidraget i vuxen ålder. Forskning visar också att barn till föräldrar i bidragsberoende får sämre resultat i skolan, oftare hoppar av gymnasiet och löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa.”

Om detta är vi överens. Vi menar dessutom att det faktum att fattigdom går i arv behöver lyftas ytterligare i debatten om barns rättigheter. Att tro att detta skulle avhjälpas med att göra dessa barns föräldrar ännu fattigare är ett absurt antagande. Vidare slår Dousa med flera ned på det kommunala självstyret genom att föreslå att kommunerna ska förbjudas att införa SL kort i försörjningsstödsnormen, ge extra bidrag till barnfamiljer på sommaren eller säkerställa att papperslösa barn får tak över huvudet och mat på bordet. Reformer som Feministiskt initiativ drivit i många kommuner.

Ensamstående mödrar är den enskilt största grupp som inte har råd att ge sina barn ordentliga vinterkläder, julklappar eller möjligheten att delta på skolresa. Det talar inte gärna Benjamin Dousa högt om, men det är självklart inte en nyhet ens för honom. Det låter bara inte lika bra att nämna att det är kvinnor och barn som är förlorare, när man driver tesen att fattiga personer är lata fuskare utan vilja att bidra till sin egen försörjning.

Den verklighet vi ser i våra kommuner, och som bekräftas av internationella rapporter från bland annat OECD är att den grupp som står längst från arbetsmarknaden, utrikesfödda kvinnor, inte nås av arbetsmarknadsåtgärder, och att de möts av könsstereotypa och rasistiska föreställningar som minskar deras möjligheter att få jobb. Feministiskt initiativ i Stockholm och Göteborg vill satsa på exempelvis stadsdelsmammor – kvinnor som hjälper andra kvinnor att få jobb. Metoden har gett goda resultat både i Tyskland, Danmark och Stockholm. Aktivt uppsökande arbetet, är en mycket mer effektiv metod än att dra bort mattan för människor som inget hellre vill än att arbeta och försörja sig. Men det är insatser den moderatledda majoriteten drar ner på i Stockholm.

Som kommunalpolitiker oroar vi oss nu för att tesen om att hungriga vargar jagar bäst, en i grunden populistisk och dessutom motbevisad tes, återigen ska lanseras som en sanning av moderaterna.