Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 11:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/bci-markningens-syfte-ar-att-uppratthalla-overkonsumtionen-av-klader/

Repliker

”BCI-märkningens syfte är att upprätthålla överkonsumtionen av kläder”

SLUTREPLIK DN DEBATT 22/10. Att i stället stödja dyrare odling av ekologisk bomull ger en mindre produktion och konsumtion av miljömässigt och socialt överlägsen bomull, skriver forskaren Cecilia Solér och modeföreträdarna Johan Graffner och Sandya Lang.

Företrädare för H&M-gruppen, Kappahl och Lindex hävdar i sin replik att Better Cotton Initiative (BCI) inte är en hållbarhetsmärkning utan en ideell organisation och att BCI med sin stora räckvidd skapar större fördelar än ekologisk bomullsodling. Detta stämmer inte.

1 För det första är BCI medlem i Iseal som arbetar med trovärdiga hållbarhetsstandarder där märkning och kommunikation gentemot konsument är en viktig del av arbetet. Enligt Iseal är dessa standarders förmåga att guida konsumenten mot hållbara produkter lika viktigt som att styra produktion i hållbar riktning. BCI är därmed en hållbarhetsmärkning eftersom många produkter märks med BCI.

Utan någon som helst tvekan ligger det stora affärsintressen bakom denna gigantiska satsning som sedan 2009 har vuxit till att omfatta 19 procent av all bomullsodling.

2 För det andra hävdar H&M-gruppen, Kappahl och Lindex att BCI är en ideell organisation. Detta är tyvärr inte hela sanningen eftersom BCI arbetar tätt ihop med ”IDH, the sustainable trade initiative” som finansierar rekrytering av bomullsodlare. År 2018 fanns det 12,6 miljoner euro i denna fond av privata medel enligt IDH:s hemsida, pengar som syftar till att skapa tillgång på BCI-bomull som matchar efterfrågan hos de 93 varumärken som nu ser BCI-bomull som det ”hållbara” valet av bomull. Utan någon som helst tvekan ligger det stora affärsintressen bakom denna gigantiska satsning som sedan 2009 har vuxit till att omfatta 19 procent av all bomullsodling.

Grundproblemet är att vi producerar och konsumerar för mycket kläder i förhållande till vad våra ekosystem tål.

3 För det tredje är BCI en standard som syftar till att upprätthålla den överkonsumtion av kläder som fast fashion representerar. Det är viktigt att bekräfta, när man skall förhålla sig till företrädare från H&M-gruppen, Kappahl och Lindex, att ekologisk odling av bomull ger cirka 15–20 procent mindre skörd men att det också ger ökad biodiversitet genom minskad vattenåtgång och inga kemiska bekämpningsmedel, renare vatten, friskare bönder och 46 procent lägre koldioxid-utsläpp. Grundproblemet är ju att vi producerar och konsumerar för mycket kläder i förhållande till vad våra ekosystem tål. Att stödja dyrare odling av ekologisk/fairtrade bomull ger en mindre produktion/konsumtion av miljömässigt och socialt överlägsen bomull.

4 För det fjärde så har BCI med massiva kapitalinsatser och ett väloljat marknadsföringsmaskineri själva skapat det som de kallar ”skalbart”. Det har riktat in sig mot varumärken som rekryteras att bli medlemmar och mot NGO:s i olika bomullsproducerande länder som utbildar bomullsbönder i BCI:s kriterier och arbetsmetoder. Om samma resurser hade pumpats in i ekologisk/fairtrade odling av bomull och om samma antal stora varumärken hade valt att stödja detta, så hade vi sett samma ”skalbarhet”. Detsamma gäller bristen på ekologiskt utsäde och höga certifieringskostnader för ekologisk odling. Om fast fashion företag hade satsat på att lösa dessa problem så hade branschen kanske kunnat beskriva sig själv som hållbar på riktigt. Men tyvärr så är det för dyrt för fast fashion år 2019 i ett av världens rikaste länder.