Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-22 03:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/dagens-regler-ar-avsedda-att-tvinga-manniskor-att-arbeta/

Repliker

”Dagens regler är avsedda att tvinga människor att arbeta”

REPLIK DN DEBATT 2/7. Riksdag och regering måste anpassa försäkringens regler till de ambitioner som faktiskt fortfarande påstås gälla, nämligen skydd för inkomst och stöd för individen, skriver KG Scherman.

Fyra forskare skriver på DN Debatt att det är alltför svårt att få sjukersättning med dagens regler och att försäkringsskyddet behöver stärkas. Men också bland annat att arbetsskadeförsäkringens tillämpning behöver förbättras. I en replik framhåller Jan-Åke Brorsson att problemen som forskarna diskuterar har betydelse för alla i vårt land och redovisar bakgrunden till dagens situation, med dess brister i samverkan kring rehabilitering, inte minst när det gäller ansvarstagande från arbetsgivarna. Också han pekar på behovet av att ändra dagens drakoniska regler.  

En delorsak till dagens situation är en fundamental förändring som skett av de idéer som sjukförsäkringen vilar på. Angelica Börjeson presenterade vid Göteborgs universitet 2018 en avhandling om detta. 

Grunden var fram till nittiotalet en tilltro till människors vilja att arbeta och göra rätt för sig. Sjukförsäkringens uppgift var att ge ett inkomstskydd när människans egen önskan om att kunna arbeta inte längre kunde uppfyllas. Denna inställning gäller inte längre. Lagstiftning och regler domineras av att det är statens uppgift att skydda människor från att ”fastna i bidragsberoende”. Baksidan av denna tes är en bristande tro på människors egen vilja. Följden är regler som i praktiken är avsedda att tvinga människor att arbeta, i vad arbete som helst. Ibland hänvisas till och med till fiktiva, inte existerande arbeten. 

Reglernas innebörd illustreras i en framställning 2017-11-28 där Försäkringskassan begär förändringar. Nämligen detta: 

Bedömningen av rätten till sjukersättning görs mot ett arbete som inte behöver vara tillgängligt för den försäkrade. Dessutom medför tillämpningen av dagens regler att de slår orimligt hårt i vissa fall i och med att det aldrig är tillåtet att ta hänsyn till individuella förhållanden när rätten till sjukersättning bedöms. 

Enligt äldre regler skulle hänsyn tas till den berördes personliga förhållanden, utbildning, bostadsort med mera. Försäkringen syftade till att individen inte skulle förlora den position som hon arbetat sig till under sitt friska liv. Dagens regler ger inga garantier alls om bara Försäkringskassan lyckas hitta på något arbete som vederbörande rent teoretiskt skulle kunna klara. 

Det finns anledning att peka på att det enda som de fackliga ordförandena protesterar mot i en just publicerad debattartikel (SvD 23 juni) är att den sjuke kan hänvisas till ett inte befintligt arbete. Alla andra drastiska förändringar, som i praktiken har avskaffat inkomsttryggheten, lämnas utan erinran. 

Utvecklingen slår särskilt hårt med hänsyn till hur dagens pensionssystem är utformat. Enligt Pensionsmyndighetens beräkningar behöver man jobba för fullt i ett helt liv och upp till närmare 68 års ålder för en hygglig pension. Men skyddssystemet upphör helt vid 65, och är, som vi har sett, bristfälligt redan dessförinnan. 

Ingenting har hänt med anledning av försäkringskassans framställning. 

Försäkringskassan och arbetsförmedlingen har skrivit till regeringen om att en förutsättning för att samarbetet skall bli effektivt är att reglerna för de bägge myndigheterna är i harmoni med varandra. I dag händer alltför ofta att man från försäkringskassan överför försäkrade till arbetsförmedlingen, som i sin tur bedömer att det inte är realistiskt att försöka skaffa fram något arbete till vederbörande. Inte heller denna framställning har lett till något resultat.  

Bristerna i hur arbetsgivarna tar sitt ansvar har Jan-Åke Brorson pekat på i sin replik. Det finns anledning att betona att här finns ett tillsynsansvar för Arbetsmiljöverket som myndigheten måste aktivera.  

De administrativa problemen är inte nya, de är i stort sett desamma som de var i början på 80-talet. De framfördes då som skäl till att det inte var någon idé att låta försäkringskassorna försöka sig på ett aktivt rehabiliteringsansvar. Till dessa klassiska problem finns nu, sen 2008 då dagens bestämmelser infördes, ett regelverk där skydd för inkomst och stöd till individen ersätts av misstro och tvång.

Vad göra? Ja, inte löser man problemen med att utfärda nya direktiv till myndigheter och utredningar och att regelbundet byta generaldirektörer. Inspektionen för socialförsäkringen har i ett antal rapporter framfört bister kritik mot den ryckighet och otydlighet som karaktäriserar senare års ”styrning” av administrationen. En styrning som ger intryck av att vara försök att förmå administrationen att fungera som om försäkringsreglerna vore andra än vad de faktiskt är. 

Riksdag och regering måste, som även de fyra forskarna och Jan-Åke Brorson föreslår, bringa försäkringens regler i överenstämmelse med de ambitioner som faktiskt fortfarande påstås gälla, nämligen skydd för inkomst och stöd för individen, med den innebörd som de orden faktiskt har. Först därefter finns det en chans att få administrationen att fungera.