Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-21 02:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/de-foreslagna-klimatatgarderna-saknar-vetenskaplig-forankring/

Repliker

”De föreslagna klimatåtgärderna saknar vetenskaplig förankring”

REPLIK DN DEBATT 29/10. 18 forskare uppmanar universiteten till en klimatomställning genom att halvera sina egna utsläpp inom fem år. Vi menar att de förslag som läggs fram saknar vetenskaplig förankring, vilket är anmärkningsvärt med tanke på vilka som är avsändare, skriver fyra forskare vid Centrum för Miljö- och naturresursekonomi i Umeå.

Rätta artikel

Universiteten har tre grundläggande uppgifter. I dessa uppgifter ingår inte att bedriva klimatpolitik. Däremot finns det myndigheter som ska verkställa klimatpolitiska beslut. Förklaringen till detta är att det är staten (riksdag och regering), och inte universitet eller andra enskilda myndigheter, som bestämmer klimatpolitikens utformning. Det framgår i central lagstiftning om statsbudgeten och förvaltningen att effektivitet och service är grundläggande värden för statsanställda. Det förklarar varför universitetsanställda i vissa fall flyger i tjänsten och i vissa fall inte. 

Utsläppen från universitet bidrar inte till klimatproblemet på något annat sätt än utsläpp från andra typer av aktiviteter i samhället. Statens uppgift blir därmed att formulera en bred klimatpolitik  i syfte att nå hela samhällets utsläppsmål på ett någorlunda effektivt sätt. Om universiteten till detta lägger på ytterligare åtgärder i form av flygförbud och annat så innebär det de facto att de verkningsfulla klimatpolitiska verktygen vrids ur händerna på regering, riksdag och de myndigheter som är satta att verkställa statens miljöpolitik. Följden blir ineffektiviteter med höga kostnader och liten klimatnytta som följd. 

De två viktigaste verktygen som staten valt för att nå de klimatpolitiska målen är koldioxidskatt och deltagande i det europeiska handelssystemet för utsläppsrätter (EU-ETS). Det råder en stor vetenskaplig enighet att dessa verktyg är de mest potenta och som leder till att klimatmålen kan nås på bästa sätt. Artikelförfattarna berör över huvud taget inte dessa styrmedel, exempelvis att flyget och energisektorn ingår i det europeiska systemet för utsläppshandel, eller att de som pendlar med bil till universitetet betalar en koldioxidskatt på drygt 1 krona per kilo. 

Då handelssystemet bestämmer totala utsläppsnivån i EU betyder det att anställda på universiteten kan flyga eller ta sparken, det ändrar inte mängden klimatgaser i atmosfären. Dock innebär utsläppshandeln att det blir dyrare att flyga, vilket leder till att det flygs mindre, även bland universitetsanställda, vilket bidrar till att målet uppnås. Samma logik gäller för universitetens energianvändning. Om lamporna vid svenska universitet släcks eller inte har ingen betydelse ur klimatsynpunkt. Däremot har utsläppshandeln gjort energin dyrare, vilket bidrar till minskad energianvändning i hela samhället, inklusive på universiteten. 

Författarna har naturligtvis rätt att tycka vad de vill om universitetens utsläpp, icke desto mindre vore det klädsamt om de åtminstone nämnde ett av de många klimatpolitiska styrmedel som redan finns i verktygslådan. 

Det mest anmärkningsvärda med artikeln är, med tanke på att den hävdar betydelsen av att  ta universitetens forskning på allvar, är att förslaget helt saknar vetenskaplig förankring kring hur en icke-slösaktig klimatpolitik bör utformas. Att som i artikeln kräva ett specifikt beteende för en enskild myndighet istället för tvingande generella styrmedel som spänner brett över samhället ter sig därför ytterst märkligt, med tanke på vad som lärs ut på universiteten runt om i världen. 

Vill man minska utsläppen snabbare än vad som nu sker – och det har man naturligtvis all rätt att tycka – ska man som individ, intresseorganisation eller klimatansvarigt företag arbeta för att politiker och länder genomför åtgärder som faktiskt har effekt, till exempel minska antalet utsläppsrätter i EU samt att EU:s handelspartners inför liknade system.   

Ämnen i den här artikeln:

Klimatet
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Runar Brännlund, professor, Handelshögskolan, Umeå Universitet Bengt Kriström, professor vid institutionen för Skogsekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet Magnus Lindmark, professor vid institutionen för Ekonomisk historia, Umeå Universitet Tommy Lundgren, docent, Handelshögskolan, Umeå Universitet Samtliga författare vid Centrum för Miljö- och Naturresursekonomi i Umeå (CERE) 

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt