Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”De förstår inte den fria forskningens roll”

SLUTREPLIK. Vår anmälan av forskningspropositionen (DN Debatt 18/2) har replikerats av en representant för näringslivet och en för regeringen. De menar att en ökad styrning av högskolornas verksamhet inte begränsar forskningens frihet, en åsikt som vittnar om en brist på förståelse för den fria forskningens roll såväl som en brist på respekt för den svenska grundlagen, skriver tre forskare vid Uppsala universitet.

Teknikföretagen redogör för betydelsen av produktutveckling för exportföretagens framgång, något vi inte betvivlar. Vi menar dock att det primära ansvaret för denna produktutveckling skall bäras av näringslivet och inte av svenska staten. Representanten menar att styrningen av svenska lärosäten mot samarbete med näringslivet ”absolut inte står i motsatsställning till forskningens frihet”, utan att närmare förklara varför så inte fallet. Vi förklarar här kort varför detta är ett problem av konstitutionell dignitet.

Forskningens frihet är grundlagsskyddad. Det gäller inte teknikföretagens och regeringens önskan om en ökad statligt subventionerad produktutveckling, vilken effekt detta än må ha eller inte ha för exportindustrin. Detta faktum kan inget teknikföretag eller regering bestrida med mindre än att vår regeringsform skrivs om. I vår skrivelse till JK/JO hävdar vi att propositionens sammanlagda begränsning av forskningens frihet utgör en juridiskt ogiltig begränsning.

Teknikföretagen jublar åt propositionens styrning av svensk forskning mot ekonomiskt lönsamt samarbete mellan näringslivet och lärosäten men vår minister vill inte riktigt kännas vid denna tolkning. Hon har själv en bredare bild av begreppet samverkan och föreslår att en tolkning ska ”ta sin utgångspunkt i vad som faktiskt står i propositionen”.

Låt oss göra det. I kapitel 9, där samverkan behandlas, används följande termer: innovation - 109 ggr, strategisk - 49 ggr, näringsliv - 26 ggr, tillväxt - 10 ggr, medborgare – 1 ggr, skola - 0 ggr, elever – 0 ggr, allmänheten - 0 ggr, populärvetenskap – 0 ggr. Faktum är att begreppen allmänhet, populärvetenskap och folkbildning inte nämns en enda gång i hela propositionen!

Propositionens avsikt är tydlig men står i märklig kontrast till den bild som ministern ger uttryck för i sin replik. Begreppsförvirringen vad gäller samverkan är också uppenbar från det faktum att det saknas tydliga och mogna modeller för att mäta samverkan. Man kan fråga sig hur klokt det vore att ekonomiskt och politiskt söka styra svensk forskning mot ett odefinierat mål.

En styrning mot samverkan mellan lärosäten och näringsliv innebär att forskning som är mindre samverkansbar får mindre eller inga resurser och därmed förtvinar. Den grad med vilken forskningsproblem fritt kan väljas begränsas alltså kraftigt i propositionen.

Ministern ger uttryck för en bild av högskolor och universitet som regeringens lata och frihetstörstande barn, vilka måste övervakas, utvärderas och styras hårt så att de inte springer till sandlådan för att ägna sig åt sådant som saknar samhällsrelevans.

Regeringen vill dels styra tilldelningen av basresurser till högskolorna och dels styra statliga anslag bort från grundforskning mot tillämpad forskning och produktutveckling. Under regeringens finansiella plan kommer de statliga anslagen till grundforskning (VR) år 2020 för första gången att underskrida de statliga anslagen för tillämpad forskning och produktutveckling (Vinnova, Formas, Forte, RISE). Dessa samhällsförändringar innebär en tydlig rörelse bort från grundlagens skydd av forskningens frihet.

Vår minister för högre utbildning och forskning hävdar att regeringen vill satsa mer resurser på forskning. I sin replik skiljer hon däremot inte mellan fri grundforskning, tillämpad forskning och produktutveckling, vilket väl får tolkas som ett retoriskt grepp snarare än en bristande förståelse för forskningens natur. Vår anmälan rör den fria forskningen, inte andra typer av forskning eller produktutveckling där regeringen mycket riktigt vill satsa mer resurser.

Teknikföretagens och ministerns, liksom själva propositionens, bild av samarbete mellan näringsliv och lärosäten är märkligt endimensionell. Svenska lärosäten förväntas vara oberoende organisationer. Men den sammanvävning av forskning, näringsliv och forskardrivna egenföretag i täta nätverk av ekonomiskt beroende och risktagande som regeringen och ministern vill se utgör ett uppenbart och mycket allvarligt hot mot den institutionella autonomin.

Vad händer till exempel med förtroendet för enskilda forskare och för högskolevärlden då ekonomiska incitament kan dölja sig bakom varje resultat? Vem ska stå för oberoende kunskapsbyggande och en kritisk vetenskaplig granskning av vår omvärld då lojalitet och samarbete med externa ”aktörer” påverkar de frågor som kan ställas inom akademin? Vad händer med den högre utbildningens kvalitet och oberoende då universitetsläraren arbetar deltid åt ett externt företag?

För oss inom akademin står det klart att propositionen utgör en tydlig kursändring i svensk forskningspolitik - en kraftig gir bort från grundlagens skydd av forskningens frihet mot en ökad politisk och ekonomisk styrning av forskning och högre utbildning.

Frånvaron av problematisering av begreppet samverkan i propositionen, liksom i ministerns replik, är djupt oroande. Den ökade kommersialiseringen av den akademiska forskningen och de intressekonflikter som då uppstår utgör ett högst reellt och välkänt hot mot forskningens frihet.

Vi oroas av att ministerns replik andas en misstro gentemot akademin. Ministern ger uttryck för en bild av högskolor och universitet som regeringens lata och frihetstörstande barn, vilka måste övervakas, utvärderas och styras hårt så att de inte springer till sandlådan för att ägna sig åt sådant som saknar samhällsrelevans. I ministerns avlutande sentens ”Därför drivs jag och regeringen av synsättet att forskningen angår hela samhället, inte bara dem som är närmast verksamma i den” antyder hon till exempel att forskare helst vill bli lämnade ifred av samhället för att kunna ägna sig åt inbördes beundran. Vi menar att denna passivt populistiska syn på forskningens frihet är felaktig i sak, juridiskt problematisk och politiskt inskränkt.

Lärosätenas autonomi vilar helt på ett solitt förtroende mellan regering och riksdag å ena sidan och lärosätena å den andra. Sanningen är att forskare som fritt får välja forskningsproblem inte sätter sig i sandlådan utan tvärtom är de som utför den mesta och den bästa forskningen.

Vidare äger det ekonomiskt, religiöst och politiska fria kunskapsbygget en samhällsrelevans för ett demokratiskt och sekulärt samhälle som inte kan överskattas. Här utgör kunskapen själv den yttersta nyttan och dess livgivande effekter på högre utbildning, skolning av kritiskt tänkande medborgare, evidensbaserad politik, rationellt tänkande, stimulans av kreativitet och samhällsdebatt utgör en kostnadseffektiv vaccination mot risken att vårt samhälle kontamineras av populism och kunskapsförakt.

Ministern tar alltför lätt på det grundlagsskydd som forskningens frihet äger och det unika ansvar regering och riksdag har för att värna denna. För oss inom akademin står det klart att propositionen utgör en tydlig kursändring i svensk forskningspolitik - en kraftig gir bort från grundlagens skydd av forskningens frihet mot en ökad politisk och ekonomisk styrning av forskning och högre utbildning. Vår anmälan skjuter därför inte högt över målet utan träffar propositionen mitt i hjärtat.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.