Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Den digitala tidsåldern är här för att stanna”

Tillgången till digitala läromedel och möjligheten för elever att lära sig hantera dessa är ytterst en demokratifråga, skriver Sten Arevik, lektor i didaktik, och Mikael Arevius, Schoolido.

I en debattartikel i DN (17/4) skriver Håkan Danielsson, gymnasielärare i historia och samhällskunskap på Katedralskolan i Lund, att vi ska kasta ut datorerna från lektionerna. Det vore helt fel väg att gå. I stället borde vi fråga oss hur vi i en digitaliserad värld kan ge eleverna de bästa verktygen och förutsättningarna.

En polariserad debatt mellan de som är för och de som är emot datorer i skolan är bortkastad tid. Den digitala revolutionen är redan här. Det är den största förändringen av villkoren för människans omvärldsorientering sedan skriftspråket – och det har skett på bara några decennier.

Forskaren Ulli Samuelsson skriver i sin avhandling ”Digital (o)jämlikhet? IKT-användning i skolan och elevers tekniska kapital” att de digitala klasskillnaderna ökar i den svenska skolan. En orsak är att kunskapen om internet och dess möjligheter skiftar mycket mellan olika lärare.

Artikelförfattaren skriver att eleverna koncentrerar sig sämre med ständig tillgång till datorer. Samtidigt ger han själv svaret genom konstaterandet att resultaten förefaller bli bättre när eleverna uppmanas att låta datorerna stanna i väskan tills de ombeds att plocka upp dem. Meningen är inte att eleverna ska uppslukas i den digitala världen under lektionstid. Det är läraren som har det pedagogiska ansvaret i klassrummet och avgör hur tekniken ska användas.

Om vi inte ser den potential som finns i digitala läromedel är den största faran, precis som Ulli Samuelsson konstaterar i sin avhandling, att vi får ett A-lag och ett B-lag i de svenska klassrummen. Varken lärares olika arbetsvillkor eller enskilda lärares kompetens och engagemang ska få avgöra vilka elever som får en bra digital utbildning.

Mer givande för diskussionen är att diskutera hur vi på bästa sätt hanterar utvecklingen och tar klivet in i framtiden. Många gånger saknas strategier kring hur våra nya verktyg ska användas i skolan. Rektorer, läromedelsproducenter och lärare måste alla fråga sig hur de digitala lärarverktygen ska utvecklas för att stärka elevernas lärande. På vilket sätt bör skolan organiseras kring digitala lärarverktyg i klassrummet?

Tillgången till digitala läromedel och möjligheten för elever att lära sig hantera dessa är ytterst en demokratifråga. Om vi misslyckas gör vi oss själva bara en stor otjänst, samtidigt som det lägger grunden för ett digitalt utanförskap som vi inte har råd med.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.