Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Den svenska skogen växer inte i ett grustag”

REPLIK DN Debatt 12/9. Frågan om hyggen eller hyggesfritt används av artikelförfattarna som ett tillhygge i klimatdebatten. Övertygande bevis finns för att vi får den högsta tillväxten och den största kolinlagringen i skogen genom att använda oss av hyggesbruk, skriver Mårten Larsson, Skogsindustrierna och Göran Örlander, Södra.

Lindroth och Moberg hävdar i sin artikel att hyggen avger stora mängder växthusgaser de första 10-15 åren efter avverkning. Men kolinnehållet i skogsmark har mätts i Sverige sedan 60-talet genom SLU:s markinventering. Mätningarna visar att kollagringen i markens humuslager har ökat med motsvarande 900 kg koldioxid per hektar och år.

Svensk skogsmark håller i genomsnitt kolmängden 84 ton koldioxid per hektar i humuslagret. Lindroth har tidigare hävdat att skogsmarken skulle förlora hela 90 ton koldioxid per hektar under en tioårig hyggesfas. Därmed skulle hela humuslagret ha försvunnit. Det skulle innebära att den svenska skogen växer i ett grustag. Det kan vem som helst konstatera att den inte gör.

För skogsnäringen är det viktigt att svensk skogspolitik bygger på forskning och beprövad erfarenhet. Till allra största del finns den långsiktiga forskningen på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Här finns bland annat den rikstäckande taxering (Riksskogstaxeringen) som mätt tillståndet i den svenska skogen varje år sedan 1920-talet. Vi vet att såväl tillväxten i skogen som avverkningen fördubblats under denna tidsperiod. Vi vet också att vi har dubbelt så mycket skog idag som för 90 år sedan.

Hur skogsbruket på bästa sätt ska bidra till att mildra klimatförändringen är en viktig fråga som samhället prioriterat i forskningen under minst två decennier. FN:s forskarpanel, Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC, kom 2006 fram till att ett aktivt hållbart skogsbruk med en uthållig produktion av timmer, papper och energi är den bästa strategin. Förutsättningen är att mängden skog är oförändrad eller ökar. Svensk skogsforskning visar samma sak.

De studier och slutsatser Lindroth och Moberg lyfter är uppseendeväckande och står i stark kontrast till den ledande forskningen. Frågetecknen som väcks hos oss blir många: Menar de att det tar 100 år för kolet att komma tillbaka efter avverkning? Menar de att vi inte ska använda bioenergin från skogen? Är kontinuitetsskogsbruk bättre ur klimatsynpunkt? Hur ska vi nå ett fossilfritt samhälle om vi inte använder vår skogsresurs?

Klimatnyttan baseras på att skog och skogsmark binder koldioxid när träden växer. En hög skogstillväxt ger stort upptag av koldioxid från atmosfären och därmed högst klimatnytta.

För att avgöra hur skogen bäst ska skötas behöver man analysera hur en yta med skog, ett så kallat skogsbestånd, växer och vilka kostnader och intäkter som uppstår när den röjs, gallras och till sist skördas. Övertygande bevis finns för att vi får den högsta tillväxten, det högsta värdet och den största kolinlagringen i skogen genom att använda oss av hyggesbruk.

Lindroth kommer fram till sina slutsatser genom att göra mätningar i några utvalda enskilda bestånd och göra livscykelanalyser med dessa som utgångspunkt. Slutsatsen saknar systemsyn. Sverige innehåller flera miljoner bestånd. Räknar man på hela landet blir slutsatsen en helt annan. Så länge tillväxten i alla de bestånd som står kvar och växer är större än eller lika stor som avverkningen stämmer antagandet om koldioxidneutralitet. Den svenska politiken har gjort rätt som börjat fasa ut kol och olja och ersatt dem med skogsprodukter. Denna utveckling måste fortsätta.

I höst beslutar EU om reglerna för hur skogsbruket ska integreras i klimat- och energipolitiken. Den svenska ståndpunkten är att skogsbruk är viktigt, att investeringar i skogsskötsel är bra för klimatet och att den hållbara avverkningsnivån ska nyttjas för att fasa ut fossila bränslen och material.

Lindroth och Mobergs ståndpunkt i frågan är uppseendeväckande eftersom de, byggt på en forskningsmetod som möjligen stämmer för några enskilda skogsbestånd men inte på ett helt lands skogsbruk, pläderar för en EU-reglering som kraftfullt hindrar skogsbrukets utveckling och snarare gagnar en fortsatt användning av fossil energi, betong och andra ändliga resurser.

DN Debatt. 12 september 2017

Debattartikel

Anders Lindroth, professor em i naturgeografi och Christina Moberg, professor i organisk kemi:
”Kalhyggesbruk ger stora utsläpp av växthusgaser”

Repliker

Mårten Larsson, Skogsindustrierna och Göran Örlander, Södra:
”Den svenska skogen växer inte i ett grustag”

Jakob Lagercrantz, 2030-sekretariatet och Hanna Stenegren, tankesmedjan Fores:
”Glömmer problemen med fossila drivmedel”

18 forskare vid Chalmers, KTH, Linnéuniversitet, Lunds universitet och SLU:
”Skoglig bioenergi central i klimatarbetet”

Slutreplik från Anders Lindroth och Christina Moberg:
”Allvarligt att etablissemanget inte tar till sig fakta”

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.