Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-21 05:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/det-ar-inte-sprakpoliserna-som-far-oss-valja-nya-uttryckssatt/

Repliker

”Det är inte språkpoliserna som får oss välja nya uttryckssätt”

REPLIK DN DEBATT 12/1. De flesta människor säger hellre ”person med intellektuell funktionsnedsättning” än ”idiot” i dag, eftersom det sistnämnda är ett skällsord för någon som besitter ren och skär dumhet – kopplad till personens karaktär snarare än den kognitiva förmågan. Det är naturligt och inget som språkpoliserna har pådyvlat oss, skriver Ken Gammelgård, förbundssekreterare, DHR.

I en debattartikel i DN den 12 januari hävdar språkforskaren Lars Melin att trakasserier från språkaktivister väcker osäkerhet och skapar tystnad hos vanliga svenskar. Folk vågar helt enkelt inte prata längre om de förväntas säga byggaktör i stället för byggherre eller funktionsvariation i stället för handikapp.

Lars Melin menar att vi väljer nya ord i stället för gamla eftersom de gamla känns obehagliga. Men han menar också att vi aldrig kommer att hitta ord som ”inte besmittas av den verklighet de pekar ut”. Han skriver vidare: ”Tvärtom, man hamnar sist i en kedja av ordbyten: idiot, efterbliven, förståndshandikappad, utvecklingsstörd, intellektuellt funktionshindrad, person med intellektuell funktionsnedsättning, person med intellektuell funktionsvariation. Det tar aldrig slut därför att ett ord inte kan skyla över vare sig verkligheten eller de känslor som verkligheten väcker.”

Det är en viktig fråga som Melin lyfter. Visst kan man bli lite rädd om man tror att man säger ”fel”. Men vi på DHR tycker att ord är betydelsefulla, att de kan vara positivt eller negativt laddade och att de speglar vår samtid. De flesta människor säger hellre ”person med intellektuell funktionsnedsättning” än ”idiot” i dag, eftersom det sistnämnda är ett skällsord för någon som besitter ren och skär dumhet – kopplad till personens karaktär snarare än den kognitiva förmågan. Det är naturligt och inget som språkpoliserna har pådyvlat oss. 

På motsvarande sätt säger vi rullstolsburen i stället för rullstolsbunden, då det sistnämnda ger ett intryck av en svunnen tid då personer med funktionsnedsättning ofta var tvingade till ett passivt liv, inlåsta i sina hem. I dag ser samhället annorlunda ut och de flesta kan leva ett mycket friare liv. Att använda ordet rullstolsbunden i dag skulle därför kännas både missvisande och omodernt.

I Melins resonemang tycks det som att alla ord till slut ”smutsas ned” och laddas negativt, då de beskriver någon som exempelvis använder rullstol. Detta eftersom själva tillvaron som rullstolsanvändare enligt honom förutsätts vara så ”obehaglig”. Men kanske kommer ordet funktionsvariation inte alls att uppfattas så negativt framöver som Melin förutspår. Eller kanske kommer nya begrepp, som personer med normbrytande funktionalitet, att bli mer nyanserade beskrivningar av något som kan göra livet både svårt och lätt, ont och gott och som i sig inte definierar oss som människor.

Att kommunicera behöver inte vara krångligt och svårt. Vi tror i stället att det kan vara mycket enkelt; använd det begrepp som den aktuella personen/gruppen föredrar. Är du osäker, så fråga. Vi ser fram emot mer diskussion i ämnet.