Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-23 15:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/det-finns-ingen-plats-for-stora-egon-i-en-modern-sjukvard/

Repliker

”Det finns ingen plats för stora egon i en modern sjukvård”

REPLIK DN DEBATT 28/7. Att få stöd av sin chef är avgörande för om man stannar kvar på sin arbetsplats. Det sista en ung och oerfaren läkare behöver i en utsatt situation är en dryg och ohjälpsam senior med vass tunga, skriver Karin Strand, legitimerad sjuksköterska vid Karolinska universitetssjukhuset.

Sveriges läkarförbund genom Heidi Stensmyren och Sveriges yngre läkares förening (SYLF) genom Madeleine Liljegren uttrycker oro för att det i en nyligen genomförd samhällsekonomisk rapport framkommit att nästan 30 procent av de yngre läkarna uppger att det är ganska eller mycket troligt att de inom fem år kommer att lämna hälso- och sjukvården. Som skäl till detta anges bland annat ”hög arbetsbelastning och stort ansvar”. 

Vidare konstaterar man att läkare under väntetiden för att få påbörja sin AT-tjänst ”bemannar sjukhus såväl som vårdcentraler och akutmottagningar och tar ett stort medicinskt ansvar året runt, dygnets alla timmar, men utan legitimation” och att ”i en utsatt situation med svåra medicinska och etiska dilemman dagligen är det nödvändigt att få stöd av sin chef i det professionella utövandet och att chefer måste kunna ta det medicinska ansvaret för verksamheten”. Och där är Madeleine Liljegren och Heidi Stensmyren perifert inne och tassar på området som jag vill påstå är grundläggande för arbetsmiljön och avgörande för om man stannar kvar på sin arbetsplats. Klart det måste finnas en ansvarstagande chef med ett tydligt ledarskap, goda rutiner och en strukturerad organisation! 

Men chefen är inte allt. Det behövs engagerade mentorer villiga att dela med sig av egen kunskap och att stötta yngre kollegor. Det är därför hög tid att den seniora läkarkåren tar sitt ansvar och lägger ner förekommande ”bad ass”-attityder gentemot yngre, ofta osäkra och oerfarna läkarkollegor. 

Det är föråldrat, förlegat och därför häpnadsväckande att tron på skrämseltaktik som inlärningsmetod fortfarande lever så starkt i en yrkeskår som för övrigt verkar i en modern och medicintekniskt avancerad miljö och tidsålder. Det sista en ung och oerfaren läkare behöver ”i en utsatt situation med svåra medicinska och etiska dilemman” är en dryg och ohjälpsam senior med vass tunga. Och när senioren högt och tydligt deklarerar att ”alla minsann får göra sina hundår” och ”på min tid…” är det, hör och häpna, till ingen nytta alls. 

Att bli offentligt uppläxad i operationssalen av ”herre-jösses-kirurgen” är näppeligen inte heller det en erfarenhet som bidrar till att yngre läkare blir mer motiverade att stanna. Eller när den unga läkaren blir lämnad på sjukhuset med det överväldigande ansvar en dagjourssökare innebär, och samtidigt instrueras i att inte störa höga vederbörande bakjouren. Även det är ett svek mot en framtida kollega.

SYLF och Sveriges läkarförbund föreslår fem konkreta åtgärder för att få läkare att stanna i yrket. Samtliga åtgärdsförslag kan med säkerhet bidra till att öka hälso- och sjukvårdens attraktivitet. Fortsätt att strida för era förslag men glöm inte det ni garanterat kan förändra: er själva.

Min input i debatten blir därför så enkel som att börja gräva där man står. Vi är i första hand människor. Allihopa. Tala om medmänsklighet, om samarbete, om attityder. Inför samarbetsövningar på läkarprogrammet, i arbetsgruppen, över professionsgränserna. Åtminstone tre fjärdedelar av läkareden kan appliceras även i förhållandet till en kollega: aldrig skada, ofta lindra, alltid trösta. 

Det finns ingen plats för stora egon och prestige i en modern, effektiv sjukvård med stora patientflöden. Man måste hjälpas åt. Det måste finnas laganda och generositet. En modern chef förstår att snällhet är en underskattad egenskap och att ensam inte är stark. En modern chef sätter stopp för egna agendor, storhetsvansinne och vuxenmobbning. Vi är på jobbet för patienternas skull och de blir allt fler. Och ska framtidens kompetensförsörjning säkras så måste vi få yngre kollegor och arbetskamrater att trivas och stanna. Och det gör vi först och främst genom att vara good guys.