Repliker. ”Det sista vi behöver är att ställa olika professioner mot varandra”

I en artikel i DN den 11 augusti skriver Göran Sjönell och Mikael Stolt om hur en stark primärvård kan byggas. Den svenska hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar vilket tvingar oss alla att tänka om, och nytt. Det gäller inte bara vårdens organisering utan även hur vi kan möta nya sjukdomar och den förändrade demografiska utvecklingen i Sverige.

Utmaningar är på många sätt bra, vi tvingas tänka nytt för att inte riskera samma resultat igen. Då är det viktigt att se, och ta till sig, alla professioners olika kompetens och kunskap. 

Många förslag i Sjönell och Stolts artikel är bra. En viktig del är bemanningen av läkare i första linjens primärvård, där fast läkarkontakt är en del. Kontinuitet vid kontakter med alla professioner är bra. Men att som artikelförfattarna begränsa de resurser som finns inom dagens hälso- och sjukvård, i form av olika professioner med olika kompetens, riskerar att hämma den potential som finns i att ge patienterna möjlighet till rätt hjälp på en gång. Det sista vi behöver är att ställa olika professioner mot varandra.

Varje profession behöver nyttjas på bästa tänkbara sätt. Redan idag är fysioterapeuter och sjukgymnaster en självklar första instans för patienter med besvär från rörelseorganen. Men att få träffa en fysioterapeut eller sjukgymnast som är expert på rörelseorganen har enligt Sjönell och Stolt inte stöd i forskningen, med hänvisning till en 10 år gammal studie. Men både utvecklingen och forskningen har gått framåt under de år som passerat sedan dess.

Så sent som i december 2016 presenterades en avhandling av Samsson vid Göteborgs universitet som visar att patienter med besvär i rörelseorganen som fick träffa en fysioterapeut direkt fick rätt hjälp snabbare och hade bättre hälsa tre månader efter första träffen. Detta i jämförelse med den grupp som fick vanlig konsultation i form av träff med läkare.

Vi behöver bli mycket bättre på att samarbeta över professionsgränserna och göra det med betydligt större fokus på patienter och närstående. Patienters rätt till ökad delaktighet är självklar och det är också en av de största drivkrafterna för förbättring av hälso- och sjukvården och omsorgen.

För att uppnå god och nära hälso- och sjukvård och omsorg krävs mycket. Det finns alltför många som fortfarande inte får tillgång till den hälso- och sjukvård de har rätt till, och det gäller såväl barn och ungdomar, personer i arbetslivet och inte minst äldre. Inte minst området med förebyggande insatser och rehabilitering behöver stärkas.

Det kommer att krävas både mer resurser, bättre kompetensförsörjning och kompetensutveckling men också ett förbättrat ledarskap och nya perspektiv för att åstadkomma nödvändiga förbättringar. Låt oss fokusera på det!