Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Repliker

”Dramatiskt ökat inflytande med Nato-medlemsskap”

Statsråden Margot Wallström och Peter Hultqvist skriver på DN Debatt (7/11) att den svenska borgerligheten måste välja säkerhetspolitisk väg och anklagar den för att försöka otydliggöra de säkerhetspolitiska samarbeten som nu pågår mellan Sverige och ett antal länder. Det är precis tvärtom, det är regeringen som är otydlig och som måste välja väg. Det går inte att navigera efter en gammal karta i ny terräng, skriver moderaterna Karin Enström och Hans Wallmark.

Det är inget fel på de fredstida samarbeten som nu genomförs mellan Sverige och ett antal Nato-länder samt Finland. Initiativ till många av projekten har också tagits av Alliansregeringen. Det är alldeles utmärkt att Socialdemokraterna nu kommit fram till att de försvars- och säkerhetspolitiska relationerna med USA - den så kallade transatlantiska länken - måste stärkas.

Om de säkerhetspolitiska samarbeten med en rad Nato-länder som Sverige nu ägnar sig åt verkligen spelar den roll som regeringen antyder, så ändrar vi i praktiken säkerhetspolitisk linje och doktrin.; då blir vi, eller kommer i alla fall i Moskva att uppfattas som, en del av Nato-sidan. Därmed har vi inte ens någon formell nytta av att stå utanför alliansen.

Regeringen menar att den skapar fred och stabilitet i omvärlden genom militära samarbeten med USA, Polen, Danmark och Norden, vad gäller övningar, interoperabilitet och informationsutbyte med mera. Som Nato-medlemmar skulle Sverige och Finland kunna göra allt detta mycket bättre, och därtill ha en militär integration med de övriga nordiska ländernas försvar, kunna delta i den gemensamma försvarsplaneringen, bidra till att radikalt minska handlingsutrymmet för rysk aggression i Östersjöområdet, ge stöd till övriga Östersjöstater genom att samöva och samplanera deras försvarsmakter tillsammans med den svenska försvarsmakten.

Vårt internationella inflytande skulle öka dramatiskt eftersom vi skulle ha röst- och vetorätt över alla Nato:s beslut. Om regeringen menar vad den säger vad gäller internationella samarbetens fördelar är det alltså uppenbart att ett medlemskap är helt överlägset det som nu är regeringens linje i form av ett allianslöst försvar inriktat på fredstida samarbeten med USA och andra Nato-länder i förhoppningen om att detta kanske kan ge oss fördelar i ett kris- eller krigsläge. Till det kommer att själva förutsättningarna för samarbetet förändrats då Nato allt mer markerar skillnaden mellan medlemskap respektive partnerskap. Något som säkert kommer att upprepas av generalsekreterare Jens Stoltenberg under sitt Sverigebesök.

Vad det ytterst handlar om är alltså att regeringen redan har valt väg, bort från den traditionella alliansfrihets- och neutralitetspolitiken, men också att man inte vågar tala om detta för sina egna väljare. Vi har inget problem med att säga som det är. Vi vill synliggöra det beroende och den allians socialdemokraterna vill fortsatt hålla dold! Vi är övertygade om vikten av de olika formerna av samarbeten men gör inte halt vid tanken på medlemskap.

Vi slår vakt om den uppgörelse som ingåtts med socialdemokraterna och som nu ligger till grund för försvarsmaktens inriktning de kommande åren. Socialdemokraterna kom ju med tiden att acceptera de ökade nivåer vi krävde i förhandlingarna. Det finns skäl att lyssna på oss även när det gäller värdet och vikten av Sverige som fullvärdig Nato-medlem.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.