Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 12:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/en-standard-for-att-mata-kladers-miljopaverkan-finns-redan/

Repliker

”En standard för att mäta kläders miljöpåverkan finns redan”

REPLIK DN DEBATT 22/10. Stramare regelverk behövs för hållbarhetsmärkningar på kläder, skriver Cecilia Solér, Johan Graffner och Sandya Lang. Först krävs dock att klädernas påverkan kan mätas och jämföras utifrån en gemensam standard, skriver Sandra Roos på Rise och Lisa Rosengren på Fristads.

Modeindustrin står för en stor påverkan på klimat och miljö, runt tio procent av de klimatpåverkande utsläppen globalt. Arbetsvillkoren för arbetare i textilindustrin är dessutom ofta oacceptabla, med låga löner och exponering för giftiga ämnen. Därför är det ett stort problem att de hållbarhetsmärkningar som finns i dag är svaga och opålitliga.

För att kunna minska dessa negativa effekter, behövs mer kännedom om var påverkan är som störst. Tillverkningen av ett klädesplagg är komplex och involverar många olika råvaror och arbetsmoment. Ofta består värdekedjan av leverantörer och underleverantörer i flera olika länder.

Modeföretag vet i dag skrämmande lite om sin värdekedja. Exempelvis kan endast 5 procent av världens största klädtillverkare redovisa varifrån deras råvaror kommer, visar rapporten Fashion Transparency Index från 2019.

Med liten kunskap blir det också omöjligt att på allvar reducera tillverkningens påverkan. För att göra det behöver varje klädesplagg kartläggas ur ett livscykelperspektiv, vilket ingen av de märkningar som i dag finns gör.

Den svenska regeringen bör gå före här och göra det obligatoriskt att deklarera vilken påverkan kläder som säljs i Sverige har. Det är inget orimligt krav på tillverkarna. Däremot är det orimligt att konsumenter inte har några pålitliga verktyg för att rösta med plånboken när de köper kläder.

Det är inget orimligt krav på tillverkarna. Däremot är det orimligt att konsumenter inte har några pålitliga verktyg för att rösta med plånboken när de köper kläder.

Debattörerna efterlyser hårdare märkningar, men för att de ska ge någon annan effekt än att färre plagg märks, behöver klädindustrin en standard för att mäta påverkan i sitt eget leverantörsled. Ett ISO-standardiserat mätsätt finns redan, ISO 14025 typ III, och forskningsinstitutet Rise har tillsammans med arbetsklädestillverkaren Fristads tagit fram en miljövarudeklaration för kläder enligt den standarden. Metoden är tredjepartsgranskad, utgår från ett livscykelperspektiv och kan användas för såväl arbetskläder som modeplagg.

I september lanserade Fristads den första kollektionen miljövarudeklarerade arbetskläder, designad för att ha så låg påverkan som möjligt. Exempelvis har vattenåtgången reducerats med mer än 80 procent, vilket motsvarar 30.000 liter vatten per snickarbyxa.

Arbetet har också lett till att Fristads har lärt sig mer om produkten, förbättrat kontakten med leverantörer och gett bättre kontroll över tillverkningsprocessen – hela vägen från fiber till försäljning.

För att verkligen få fart på modebranschens hållbarhetsarbete, behöver branschen enas om en standard som ger konsumenter, inköpare och ansvariga för offentliga upphandlingar möjlighet att jämföra äpplen med äpplen.

På EU-nivå har arbetet med obligatoriska miljödeklarationer redan startats genom Product Environmental Footprint (PEF). Den svenska regeringen bör gå före här och göra det obligatoriskt att deklarera vilken påverkan kläder som säljs i Sverige har.

Det är inget orimligt krav på tillverkarna. Däremot är det orimligt att konsumenter inte har några pålitliga verktyg för att rösta med plånboken när de köper kläder.