Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Repliker

”Enkla ekonomimodeller bortser från innovationer”

REPLIK. Artikeln av Hassler och Krusell (DN Debatt 22/9) är intressant. Den visar på ett tydligt sätt hur en mycket teoretisk nationalekonomisk ansats leder fel i en konkret politisk situation där världen inom relativt kort tid ska ställa om till ett helt fossilfritt samhälle. Glädjande nog visar den praktiska klimatpolitiken att det går att lösa problemen på smartare sätt, skriver Svante Axelsson och Anders Wijkman.

John Hassler och Per Krusell reser ett antal frågeställningar kring klimatpolitiken. Problemen med artikeln är flera.

För det första för de ett teoretiskt resonemang som i praktiken leder till märkliga slutsatser.

För det andra bortser de helt från hur klimatarbetet internationellt utvecklats sedan mitten av 1990-talet. Konsekvenserna av de förslag Hassler och Krusell för fram – bland annat att Sverige inte skall bry sig om att minska oljeanvändningen och istället ”klimatkompensera” – går på tvärs mot Parisavtalet.

För det tredje bortser de ifrån att de globala utsläppen bör gå ned mot noll redan vid mitten århundradet. Det innebär att förbränning av både kol, olja och fossilgas ska upphöra före 2050. Och för den industrialiserade världen bör utsläppen nollas före dess.

Det finns förvisso positiva delar i Hasslers och Krusells artikel. Förslaget om att bredda samarbetet med olika utvecklingsländer för att hjälpa dem undvika att låsa fast sig i en kolekonomi stödjer vi till fullo, liksom förslaget om att införa en global koldioxidskatt. Det vore en dröm om en sådan skatt skulle kunna införas, men när inte ens EU kan enas om en gemensam koldioxidskatt är risken stor att det just stannar vid en våt dröm. Frågan är vad vi gör under tiden när tiden är knapp.

Vid FN:s klimatmöte i Paris 2015 bestämde säg världens länder för att skärpa ambitionen när det gäller gränsen för den globala medeltemperaturökningen. Den nya målbilden är nu att begränsa temperaturökningen avsevärt under två grader, med sikte på maximalt 1.5 grader.

 

Det är därför ytterst förvånande att två av Sveriges ledande nationalekonomer kan komma fram till att det skulle vara bättre att köpa utsläppsrätter i EU än att stötta utvecklingen av ny klimatsmart teknik. 

 

De samhällsomställningar som krävs för att klara detta mål förutsätter stora tekniksprång så som utveckling av till exempel elektrifierade transporter och en ståltillverkning som baseras på vätgas istället för kol. Dessa transformativa språng måste göras så snart som möjligt och kräver stora investeringar. Sådana initiativ kan också öka konkurrenskraften för svenskt näringsliv. Kortsiktig kostnadseffektivitet är inte detsamma som långsiktig kostnadseffektivitet, när vi ändå måste utveckla ett fossilfritt samhälle relativt snart.

Ett föregångsland kan vara ett gott exempel som visar på möjligheter och gör att andra länder vågar följa efter. Den största globala klimatnyttan av att vara ett föregångsland är emellertid att man kan driva fram det ny tekniska lösningar som kan spridas till andra länder. Ett fossilfritt vägtransportssystem och fossilfritt stål är två viktiga exempel som Sverige kan vara med att utveckla.

Det är därför ytterst förvånande att två av Sveriges ledande nationalekonomer kan komma fram till att det skulle vara bättre att köpa utsläppsrätter i EU än att stötta utvecklingen av ny klimatsmart teknik. Resonemanget haltar på flera punkter. Att i dag köpa och skrota utsläppsrätter som ingen ändå vill använda är en mycket dyr klimatåtgärd som ger mycket liten klimatnytta. Att med skattemedel köpa upp ett överskott av utsläppsrätter, som totalt i dag består av cirka 2 miljarder ton, istället för att satsa pengar på verkliga utsläppsminskningar - som att till exempel öka andelen smarta biodrivmedel eller utveckla e-mobilitet där elbilen är en viktig pusselbit - är kontraproduktivt. Det leder till ett lägre tempo i klimatomställningen .

Att i samma andetag kritisera politiskt bestämda klimatmål på sektorsnivå blir än märkligare när Hassler och Krusell i praktiken lovordar detsamma. EU:s handel med utsläppsrätter är just ett exempel på ett sektorsmål. Resonemanget är ologiskt.

Lika konstigt blir cirkelresonemanget om att lika mycket fossila bränslen används även om några länder blir fossilfria. Visst, minskad efterfrågan kan leda till lägre priser och ökad konsumtion av olja någon annanstans. Men med ett sådant resonemang blir de flesta åtgärder meningslösa. Därtill leder de lägre oljepriserna till att utvinningen av nya oljefyndigheter minskar vilket också visas i IEA senaste rapport där investeringar i olja och gas har minskat med 25 procent det senaste året. Parallellt har investeringarna i förnybar energi ökat.

Slutligen, artikeln av Hassler och Krusell är intressant för den visar på ett tydligt sätt hur en mycket teoretisk nationalekonomisk ansats leder fel i en konkret politisk situation där världen inom relativt kort tid ska ställa om till ett helt fossilfritt samhälle. Glädjande nog visar den praktiska klimatpolitiken att det går att lösa problemen på smartare sätt. Det svenska elsystemet är i praktiken fossilfritt och bli allt mer förnybart för varje år, värmesektorn har minskat utsläppen med 86 procent sedan 1990 genom att oljepannorna i värmeverk och hushåll har ersatts med biobränsle och värmepumpar.

Nu är det dags för det tredje steget - att göra vägtransporterna fossilfria. Det vill Scania, Volvo, södra skogsägarna Preem med flera. Det leder till innovationer, minskade utsläpp och ökad konkurrenskraft. Vilket de enkla nationalekonomiska modellerna har svårt att ta med i beräkningen.

DN Debatt.22 september 2016

Debattartikel

John Hassler och Per Krusell, professorer vid Institutet för Internationell ekonomi, Stockholms universitet:
”Utsläpp i Sverige fel fokus för svensk klimatpolitik”

Repliker

Mattias Goldmann, vd tankesmedjan Fores med 2030-sekretariatet:
”Fossilfri fordonsflotta gör Sverige relevant”

Fem forskare från Lunds universitet och Stockholm environment institute:
”Klimatpolitik är inte ett ekonomiskt optimeringsproblem”

Svante Axelsson, nationell samordnare för fossilfritt Sverige och Anders Wijkman, avgående ordförande i Miljömålsberedningen:
”Enkla ekonomimodeller bortser från innovationer”

Katarina Luhr (MP), miljöborgarråd i Stockholms stad:
”Klimatpolitiken måste ha ett lokalt fokus”

Martin Ådahl, chefsekonom Centerpartiet:
”Inget föredöme om vi köper minskade utsläpp i annat land”

Slutreplik från John Hassler och Per Krusell:
”Sverige kan inte vara förebild för kolberoende länder” 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.