Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-18 20:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/ett-okritiskt-bejakande-av-gruvnaringens-onskemal/

Repliker

”Ett okritiskt bejakande av gruvnäringens önskemål”

REPLIK DN DEBATT 6/1. Samhällets behov av metaller kan i långt högre grad än i dag tillgodoses genom återvinning av restprodukter, uttjänt infrastruktur och elektronikskrot. Det är mindre energikrävande än nybrytning och leder till mindre utsläpp av växthusgaser, skriver Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningen.

För att rädda klimatet måste Sverige öppna gruvor och ”göra nödvändiga ingrepp i naturen” hävdar Kalle Sundin från tankesmedjan Gröna folkhemmet. Vi är helt eniga om behovet av en snabb och kraftfull omställning till ett fossilfritt, hållbart samhälle. Dessvärre landar Sundin i ett okritisk bejakande av gruvnäringens önskemål om ytterligare exploatering, med utgångspunkt i förenklade argument om krångliga tillståndsprocesser och uppblåsta uppskattningar över ökat behov av vissa metaller.

De antaganden som Sundin refererar till om det framtida behovet av kobolt (används till bilbatterier) och den sällsynta jordartsmetallen neodym (används till vindkraftverk) utgår från dagens teknik – som är i snabb omvandling. Batteritekniken utvecklas i rasande takt, bland annat mot nya energieffektivare och mycket mer långlivade litiumbatterier med fast elektrolyt och utan kobolt i katoden. Teknik för återvinning av litium finns redan i kommersiell skala i Asien. Det finns alternativ till neodym i vindkraftsgeneratorer och mycket få svenska vindkraftverk innehåller ens denna metall över huvud taget.

Samhällets behov av metaller kan i långt högre grad än i dag tillgodoses genom återvinning av restprodukter, uttjänt infrastruktur och elektronikskrot. Det är mindre energikrävande än nybrytning och leder till mindre utsläpp av växthusgaser. Här ligger Sverige långt fram genom Bolidens anläggning Rönnskärsverken, som är världsledande vad gäller elektronikåtervinning.

Ingen är betjänt av ”långsamma och oförutsägbara tillståndsprocesser”, som Sundin refererar till. Men många av de tillståndsprocesser som i dag tagit lång tid handlar om gruvprospektering i Sápmi, där nya gruvor skulle innebära ett allvarligt hot mot samernas renskötsel och kultur. Det handlar, i fallet Gállok (Kallak), om en gruva som hotar värdet av det unika världsarvet Laponia, där oersättliga värden för biologisk mångfald går hand i hand med flertusenårig samisk kultur. Dessa konflikter, som alltså rör exceptionella naturvärden samt urfolks rättigheter, nämner Sundin inte ens.

Det är inte otänkbart att det går att starta nya gruvor i Sverige, med hänsyn till både människor och miljö. Men i första hand krävs en omfattande satsning på återbruk, återvinning och eco-design, som gör produkterna lättare att återvinna, för att minimera resursbehovet. Naturskyddsföreningen välkomnar en utredning som tar ett brett grepp kring mineralförsörjning ur ett hållbarhetsperspektiv. Denna bör inkludera förutsättningar för ökad mineralåtervinning. En sådan utredning bör framför allt pröva en inarbetning av minerallagstiftningen i miljöbalken, för att skapa mer förutsägbara tillståndsprocesser samtidigt som väsentligt bättre hänsyn tas till såväl biologisk mångfald och urfolks rättigheter.

Gruvor har en stor negativ påverkan på biologisk mångfald, vatten och klimat. Dessutom är gruvnäringen Sveriges i särklass största producent av avfall. Den nödvändiga klimatomställningen förväntas öka behovet av mineraler – men för att genomföra denna måste vi hålla flera saker i huvudet samtidigt. Omställningen får inte ske till priset av utrotade arter, förstörda vattendrag och förnekande av samers rättigheter.