Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Repliker

”Ett recept för att ta död på den kommunala demokratin”

REPLIK DN DEBATT 3/10. Det är inte första gången som borgerliga aktörer dödförklarar både partierna och ideologierna. I själva verket var de motståndare till partierna redan när den demokratiska rösträtten kom på dagordningen och på sina håll ville man till och med förbjuda partier att verka i samband med valen, skriver Henry Bäck, professor emeritus i offentlig förvaltning, fd kommunalpolitiker (V).

Orsaken till denna motvilja mot partier och ideologier var att det moderna masspartiet var en skapelse av arbetarrörelsen, och kapitalisterna och deras hejdukar ville och vill stoppa detta verktyg för de maktlösa. Utan partier skulle de vara fortsatt maktlösa och om man alls ville ha demokratisk rösträtt hänvisade att välja mellan företrädare för samhällets notables; godsägare, storbönder, brukspatroner, fabrikörer, präster och stationsinspektorer.

Staffan Werme fullföljer traditionen. Jag håller inte med om att ideologierna är döda. Ideologier är mönster av värderingar och verklighetsbeskrivning. Att tro att det kan finnas beslut som är oberoende av värderingar är naivt.

Majoritetsval i enmansvalkretsar är ännu ett led i partidödandet. Det blir ett utpräglat personval, där man som väljare framför allt tar ställning till kandidaternas personliga egenskaper. I bästa fall till deras administrativa förmåga. I sämsta fall kändisskap eller om man verkar glad och pigg. Det riskerar att bli en Schumpeteriansk elitdemokrati, där väljarna väljer mellan opolitiska eliter för att sen hålla käft i fyra år. De flesta av oss vill ha en demokrati där förslag och lösningar, kort sagt politiska program, står i fokus.

Färre förtroendevalda är inte heller någon särskilt bra idé. Det är lätt att hålla med om att många valda skulle kunna ersättas av pappfigurer som räcker upp handen när deras ledare rycker i snöret. Men samtidigt är det inte oviktigt att relativt stora grupper vanliga medborgare deltar i den lokala politiken. Det skänker åtminstone en doft av deltagardemokrati (som många efterlyser) åt den representativa demokratin.

När antalet valda minskar är det första som ryker de längst ned på listan. Ju färre förtroendevalda desto färre företrädare för eftersatta grupper i politiken. Vem ska företräda invandrares och arbetares intressen då? Det blir en försvagning av de redan svaga.

Wermes recept är inte bara död åt partier och ideologier utan jämväl död åt den kommunala demokratin. Hur ska man motivera lokalt demokratiskt inflytande över värderingsfritt administrerande av statligt beslutade policies? Om detta är kommunernas enda uppgift, varför då inte skrota hela självstyret och låta statliga ämbetsverk ta hand om hela rubbet.

Det är egendomligt att aktörer som Werme kan lansera gammal skåpmat som är ägnad att ta udden av kommunalt självstyre, lokal demokrati och inte minst den numera tyvärr ganska trubbiga eggen hos arbetarrörelsen; och hur denna unkna skåpmat kan presenteras som något nytt, fräscht och närande. Men som det står i visan: Allting går att sälja med mördande reklam.

DN Debatt.3 oktober 2018

Debattartikel

Staffan Werme (L), fd kommunstyrelsens ordförande i Örebro:
”Färre politiker i kommunerna kan rädda den lokala demokratin”

Repliker

Henry Bäck, professor emeritus i offentlig förvaltning, fd kommunalpolitiker (V):
”Ett recept för att ta död på den kommunala demokratin”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.