Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-24 01:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/eu-spelar-ingen-roll-nar-den-starkes-ratt-galler-i-tredje-land/

Repliker

”EU spelar ingen roll när den starkes rätt gäller i tredje land”

REPLIK DN DEBATT 2/5. Claes Sandgren efterlyser en samfälld sanktionspolitik inom EU för att motverka USA:s extraterritoriella sanktioner mot korruption, penningtvätt och skatteflykt. Det finns mycket som talar för det. Men frågan är om en EU-lag kommer att ha verkningskraft. Hur bör Sverige och EU förhålla sig till unilateralt införd och tillämpad extraterritoriell lag ur ett maktperspektiv i vår geopolitiskt allt mer fragmenterade värld? skriver tre forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.

Rätta artikel

Mycket pekar på att synen att mellanstatliga frågor bör avgöras genom multilaterala överenskommelser är i gungning. Trump, Bolsonaro, Xi och Putin är exempel på politiker som i stället väljer en väg av nationalism och maktspråk. USA:s extraterritoriella korruptionslagstiftning bör ses i detta bredare sammanhang.

USA och Brasilien har hotat att lämna Parisavtalen. USA har återinfört handelssanktioner mot Iran och utträtt ur FN-avtalet mot vapenhandel. Kina har sedan 2017 en lag som tvingar alla medborgare att även utomlands stödja landets underrättelsetjänst. Gemensamt för detta agerande är nationalistiska politiska och ekonomiska intressen där handel och investeringar är centrala verktyg. Inte sällan har det karaktär av utpressning. Vi har tidigare på SvD Debatt ifrågasatt om den starkes rätt alltid ska råda.

Som Sandgren påpekar är de amerikanska bötesbeloppen lagenligt tvivelaktiga. Det grundläggande skälet till att en sådan tvivelaktig ordning ändå accepteras är förstås att globala företag inte vill förlora en så ekonomiskt viktig marknad som den amerikanska. Deras intresse av låg profil gynnar även en ordning med uppgörelser utanför domstol med allt av godtycke det innebär.

En principlös hållning blir farlig om länder allt mer anpassar sig till unilateral lagstiftning från ekonomiska stormakter med en helt annan syn på multilaterala spelregler eller som ifrågasätter demokratiska och mänskliga rättigheter.

Få länder vill därtill ta strid med en central allierad som USA. Men en principlös hållning blir farlig om länder allt mer anpassar sig till unilateral lagstiftning från ekonomiska stormakter med en helt annan syn på multilaterala spelregler eller som ifrågasätter demokratiska och mänskliga rättigheter. 

Tyvärr är situationerna många när även en samfälld politik inom EU inte löser problemet. Att bankerna Standard chartered och Unicredit belagts med sanktionsavgifter om 639 miljoner respektive 1,3 miljarder dollar för att ha genomfört transaktioner med Iran är ett exempel. Hurvida EU:s i fjol antagna klimatklausuler i handelsavtal kommer göra sig gällande i den nya förhandlingstarten med USA är fortfarande oklart.

Problemet kan inte enbart angripas med realpolitisk pragmatism. Viktigare än vilka bötesbelopp som tillfaller vem är frågan om mellanstagliga relationer och vilka juridiska principer vi tillåter och varför. Vi välkomnar Sandbergs debattartikel och finner hans förslag för att bekämpa korruption intressanta och lovvärda. Att en skärpning behövs är ställt utom allt tvivel. Frågan är om EU lagar kommer vara nog. 

Vi önskar därtill att våra politiker tar principiell ställning till den typ av extraterritoriell lagstiftning vars införande och efterlevnad framför allt beror på lagstiftarens ekonomiska ställning. Vad är egentligen Sveriges och EU:s utrikes- och handelspolicy när det gäller dessa frågor, inte minst när de ses ur ett maktperspektiv?