Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-18 05:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/fel-att-forma-larlingsutbildningen-efter-enskilda-foretags-behov/

Repliker

”Fel att forma lärlingsutbildningen efter enskilda företags behov”

REPLIK DN Debatt 1/2. Att snäva in lärlingsutbildningen och forma den efter enskilda företags behov vore att göra yrkesutbildningen en otjänst. Det skulle begränsa rörligheten på arbetsmarknaden och försämra möjligheterna till fortsatt lärande i arbetslivet, skriver tre forskare. 

Rätta artikel

Gymnasiekommissionen som tillsatts av Svenskt Näringsliv släpper nyligen (fredag den 1 februari) en rapport om den svenska gymnasieskolan. På DN-debatt presenteras några av kommissionens huvudförslag. Fokus ligger i hög grad på yrkesutbildning och – inte oväntat – hur företagens inflytande över yrkesutbildningen ska stärkas. 

Vi delar Gymnasiekommissionens uppfattning att banden mellan skola och arbetsliv bör stärkas. Yrkesutbildningarna måste bli mer attraktiva. Det handlar om gymnasieskolans förmåga att bättre svara upp mot kompetensbehoven i arbetslivet, men också om att underlätta för unga få jobb och försörjningsmöjligheter. 

Samtidigt vänder vi oss mot de förslag som presenteras gällande lärlingsutbildningen. Förslagen om att importera yrkesutbildningsmodeller från andra länder saknar all realism. 

Dessutom finns det en blind fläck i kommissionens beskrivningar av den gymnasieskolans utmaningar. Man bortser helt från den grupp unga som i dag går på introduktionsprogrammen och villkoren för unga som inte klarar att fullborda en gymnasieutbildning. Det sistnämnda är en av de största utmaningarna för svensk välfärd, och den omnämns inte alls. 

Gymnasiekommissionen är uppenbarligen inspirerad av yrkesutbildningssystemen i de tysktalande länderna på kontinenten. Problemet är bara att dessa system är förankrade i helt annorlunda villkor, bland annat långtgående regler om yrkeslegitimationer, krav på enskilda företags sociala ansvar och en differentiering av utbildning på grundskolenivå. Lärlingsutbildningen är inbäddad i starka korporativa strukturer, något som näringslivets företrädare i Sverige rimligen inte kan trakteras av. 

I Sverige har lärlingsutbildningen mer setts som en påbyggnad på en bredare skolförlagd yrkesutbildning. Att snäva in lärlingsutbildningen och forma den efter enskilda företags behov, i linje med vad Gymnasiekommissionen förespråkar, vore att göra yrkesutbildningen en otjänst. Det skulle begränsa rörligheten på arbetsmarknaden och försämra möjligheterna till fortsatt lärande i arbetslivet. 

Än allvarligare är att kommissionen inte tycks se allvaret i de stora genomströmningsproblemen. Mer än 25 procent av eleverna har inte fullbordat en utbildning efter tre år ( Skolverket – Jämförelse av studieresultat över tid). 17 procent av alla elever i gymnasieskolan var läsåret 2017/18 inskrivna på introduktionsprogrammen. Hur ska dessa elever erbjudas bryggor till jobb, försörjning och samhällsgemenskap? Yrkeslärande är det kraftfullaste instrumentet vi har för att skapa förutsättningar för inkludering, för att skapa inkomstmöjligheter och bryta utanförskap. 

Företrädare för arbetslivet och ansvariga politiker måste våga tänka utanför den kompetenspolitiska boxen. Ansvaret för ungas övergångar till arbetslivet är brett. Yrkeslärandet måste stärkas också i introduktionsprogrammen och unga med svagare skolbakgrund måste ges möjligheter att komplettera grundläggande yrkeskvalifikationer, till exempel via yrkespaket och yrkesintroduktionsanställningar som leder till en högra grad av anställningsbarhet. 

Den betydelse som Gymnasiekommissionen tillskriver yrkesutbildningen är för snäv och storföretagsanpassad. Ett samhällsperspektiv talar för flera mål för utbildningen. Yrkesutbildning ska ge individer en grund för fortsatt lärande, möjligheter till rörlighet på arbetsmarknaden och redskap för att påverka sin arbetssituation. Yrkesutbildning handlar också om att öka livschanserna för individer med mindre gynnade förutsättningar. Här finns potentiella målkonflikter, men att som Gymnasiekommissionen reducera yrkesutbildningen till en fråga om företagsanpassad lärlingsutbildning vore definitivt att sätta särintresset framför samhällsintresset.