Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-23 19:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/fel-att-stanga-diskussionen-om-public-service-uppdraget/

Repliker

”Fel att stänga diskussionen om public service-uppdraget”

REPLIK DN DEBATT 4/1. Medieombudsmannen (MO) Ola Sigvardsson presenterar ett försvarstal för ”traditionella medier” trots att MO:s jobb inte är att försvara medierna, utan att försvara allmänheten mot medierna. Om han vill stänga diskussionen om det svenska public service-uppdraget så gör han det medieetiska systemet en otjänst, skriver Mats Olin, chef för Näringslivets medieinstitut.

Den programförklaring som Medieombudsmannen (MO) Ola Sigvardsson berör i sin artikel på DN Debatt innehåller delar som väcker frågor. Han låter delvis som om han vore en av alla de tondöva mediechefer som varnar för Ungern så fort frågan om det svenska public service-uppdraget kommer på tal.

Ola Sigvardsson lägger ut texten om hoten mot journalistiken och avfärdar den mediekritik som förekommer i ”alternativa medier”, och även den diskussion som pågår om public service-företagens uppdrag. Och han sätter likhetstecken mellan skärpt granskning av medier och ”statlig kontroll av alla medier”.

Han presenterar kort och gott ett försvarstal för ”traditionella medier” trots att MO:s jobb inte är att försvara medierna, utan att försvara allmänheten mot medierna. Därav ordet ”Allmänhetens”. Eller innebär den nya MO-rollen något nytt som inte framkommit i förarbetet?

”Vi och dom” – retoriken som kategoriskt dömer ut ”alternativa medier” är en fördummande förenkling, som mest känns som ett sätt att försöka fula ut nya konkurrenter, som i vissa fall erbjuder bättre journalistik än vad Sigvardssons traditionella medier gör.

”Vi och dom” – retoriken som kategoriskt dömer ut ”alternativa medier” är en fördummande förenkling, som mest känns som ett sätt att försöka fula ut nya konkurrenter, som i vissa fall erbjuder bättre journalistik än vad Sigvardssons traditionella medier gör. Långt ifrån alla, förstås.

Förvisso är behovet av tydliga medieetiska regler och effektiv uppföljning av efterlevnaden avgörande för mediernas ställning. Och i förlängningen för deras roll i demokratin. Men om MO vill bidra till att stänga diskussionen om det svenska public service-uppdraget så gör han det medieetiska systemet en otjänst. Ola Sigvardsson borde i stället sätta trovärdigheten för det medieetiska systemet främst.

Sedan många år ingår flera ”alternativa medier”, som Ola Sigvardsson nu kritiserar, i det medieetiska systemet som Ola Sigvardsson ansvarar för. Det enda som krävs för att få vara med är utgivningsbevis och ansvarig utgivare.

Jag kan för min egen del konstatera att MO och tidigare PO accepterat den publikation som jag ansvarar för (www.naringslivets-medieinstitut.se) som fullvärdig medlem i det medieetiska systemet, trots att vi ihärdigt kritiserat exempelvis Sveriges Television och Sveriges Radio för politisk partiskhet och att vi dessutom välkomnat en diskussion om public service-uppdragets avgränsningar. Bland annat för att värna tidningarna. För att inte tala om att vi skulle vilja se skärpta medieetiska regler.

Allt det här måste kunna diskuteras utan att MO ifrågasätter legitimiteten. Vår utgångspunkt är att medier också är makthavare som behöver granskas, och att det gör dem bättre. Bra mediekritik stärker också demokratin.

MO:s webbsida finns en lista på ytterligare 42 mer eller mindre alternativa medier som MO accepterat, varav några är mycket omdebatterade. MO:s dom över dessa bör basera sig på hur väl de följer MO:s eget regelverk, och hur ofta de fälls, inget annat.

Det är ändå positivt att MO nu kommit på plats, trots hemlighetsmakeriet med handlingar, och trots en onödig retorisk piruett. PO är död, leve MO.