Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-22 05:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/fichtelius-forstar-inte-det-svenska-flernivastyret/

Repliker

”Fichtelius förstår inte det svenska flernivåstyret”

REPLIK DN DEBATT 7/3. Erik Fichtelius riktar skarp kritik mot kommunerna och deras biblioteksverksamhet, en bild som SKL inte delar. Vi menar också att många av Kungliga bibliotekets förslag ligger utanför det uppdrag som regeringen gav biblioteket för tre och ett halvt år sedan, skriver kulturtalespersonen Karin Thomasson, SKL.

Rätta artikel

Kommunerna ansvarar bland annat för folkbiblioteken och satsar årligen närmare 4,5 miljarder kronor på denna viktiga och angelägna verksamhet. En satsning som ökat år för år. Folkbiblioteken har drygt 60 miljoner fysiska besök varje år och erbjuder invånarna 390 aktiviteter varje dag. 

Därutöver tillkommer alla de aktiviteter som andra aktörer, som lokala föreningar, studieförbund och andra, genomför i bibliotekens lokaler. Biblioteken själva erbjuder bland annat språkkaféer där nyanlända snabbare kan lära sig svenska. Andra exempel är allt från sagostunder, författarbesök och bokprat till läxläsning och kurser i att öka invånares IT-kompetens. Biblioteken är den kulturinstitution som finns på flest platser runt om i hela landet.

I sin debattartikel skriver Erik Fichtelius att ”den stora politiska utmaningen är att biblioteken styrs och finansieras på flera olika nivåer”. Nej, den stora politiska utmaningen för biblioteken är inte att Sverige har flernivåstyre. Den kommunala självstyrelsen har en viktig roll i det svenska samhället. Kommuner och regioner ansvarar för en stor del av den svenska välfärden och för frågor som är viktiga i medborgarnas vardag. 

Samtidigt som Fichtelius lyfter fram bibliotekens roll ”för en fungerande demokrati (…) i tider av propaganda och falska nyheter”, så är det den typen av argumentation han själv tyvärr använder sig av.

De stora politiska utmaningarna är snarare hur kommunerna ska kunna fortsätta erbjuda en biblioteksverksamhet av hög kvalitet när skatteintäkterna minskar och kommunerna står inför utmaningen att hitta utbildad personal. Det är för att möta framtidens utmaningar som samverkan mellan de olika beslutande nivåerna är nödvändig och kan resultera i gemensamma lösningar. Det var också det uppdrag som Kungliga biblioteket (KB) fick; ”att lämna förslag på hur samverkan och samordning inom det allmänna biblioteksväsendet kan öka”. I stället riktar Fichtelius en verbal rallarsving mot hela kommunsverige.

Samtidigt som Fichtelius lyfter fram bibliotekens roll ”för en fungerande demokrati (…) i tider av propaganda och falska nyheter”, så är det den typen av argumentation han själv tyvärr använder sig av. Svepande påståenden som inte backas upp av fakta. 

I strategin finns förslag som påverkar kommuner och regioner, men som saknar ekonomiska konsekvensbeskrivningar. Bland annat rör det skolbiblioteken. KB har en snäv syn på vad ett skolbibliotek är, som utgår från att ett skolbibliotek ska ha minst en halvtidsanställd bibliotekarie. Med den snäva definition diskvalificeras många lokala lösningar som ger elever god tillgång till bra biblioteksverksamhet. Vissa skolor samarbetar till exempel med folkbiblioteket runt hörnet som har ett mycket större utbud av böcker och utbildade bibliotekarier än vad ett eget skolbibliotek skulle kunna ha, andra har skolbibliotekariestöd på distans. Det är inte heller rimligt och effektivt att alla skolor, särskilt små skolenheter ska ha egna bibliotekarier.

Hela strategin syfte var just ”att öka samverkan och samordning inom det allmänna biblioteksväsendet” och här har man missat att folkbiblioteken själva definierar strategiska utvecklingssteg, utifrån lokala förutsättningar och behov.