Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-23 15:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/flera-partiska-forenklingar-och-felaktigheter/

Repliker

”Flera partiska förenklingar och felaktigheter”

REPLIK DN DEBATT 8/8. Lars Adaktussons version i debatt artikeln är att flyktingkrisen triggades av det arabiska försöket att invadera Israel när staten utropades. Det stämmer inte ens kronologiskt. Flyktingvågen hade börjat redan innan det korta kriget, skriver Thomas Hammarberg (S).

Situationen för de palestinska flyktingarna har förvärrats ytterligare. På den ockuperade Västbanken trängs de undan av allt fler israeliska bosättare, i Gaza är den humanitära krisen akut och de som sökte en fristad i Syrien har drabbats särskilt svårt att kriget där.

I detta läge har UNRWA, den internationella hjälporganisation som skapats för att bistå dessa flyktingar, drabbats av en svår finansiell kris. Trumpregimen har klippt av allt bistånd och verkar nu för UNRWA:s nedstängning. Den tidigare hållningen, inte minst i Washington, var att detta FN-organ verkligen behövdes också för att dämpa risken för upptrappade oroligheter. Nu nämns inte längre dess insatser för att ge barnen utbildning, erbjuda primärhälsovård och socialt akutbistånd.

Det är i detta läge som signalerna inifrån UNRWA självt om allvarliga brister i ledarskapets agerande riskerar att bli särskilt skadliga. En intern rapport riktar mycket stark kritik mot personer i organisationens högsta ledning. Det skulle bland annat handla om nepotism, repressalier mot övriga anställda samt andra övertramp för personlig vinning och för att tysta legitim kritik.

Ledningskrisen inom UNRWA måste åtgärdas, men att avbryta den humanitära hjälpen till dessa utsatta människor utan en fredlig och rättvis lösning vore oförsvarligt. Det skulle leda till svårbotade humanitära kriser och därmed ytterligare förvärring av konflikten.

Kritiken i den interna rapporten måste tas på största allvar. Att en utredning om dess innehåll nu inletts i FN-högkvarteret är positivt. Redan har också en viss personell förändring genomförts för att förhindra att denna kris får negativ effekt för de pågående programmen i skolor och kliniker. Det är viktigt att granskningen är transparant och genomförs med högsta prioritet. Det är också vad den svenska och andra europeiska regeringar krävt. Om granskningen bekräftar bilden i den kritiska internrapporten kommer resoluta åtgärder att krävas av FN:s generalsekreterare för att säkerställa att UNRWA får ett ledarskap som kan respekteras.

Det är trist att Lars Adaktusson utnyttjar denna ledningskris för att på nytt ifrågasätt UNRWA:s hela program och existens. Av utrymmesskäl kan här bara bemötas några av hans partiska förenklingar och felaktigheter.

Den ursprungliga avsikten när UNRWA bildades för 70 år var att detta skulle vara ett tillfälligt arrangemang. UNRWA skulle avvecklas när flyktingarna fått sina rättigheter uppfyllda. Men det kravet har inte förverkligats och det är därför FN:s stöd till flyktingarna tyvärr fortfarande behövs.

Det som gör den palestinska flyktingtragedin speciell är att de som flydde därefter har förvägrats möjligheten att komma tillbaka till sina hemtrakter. Detta strider mot den Universella deklarationen om mänskliga rättigheter. Det är denna orättvisa som uppmärksammats i en rad FN-resolutioner genom åren.

Adaktusson väljer att tolka rättvisekravet som ett hot om att fem miljoner palestinier skulle flytta till Israel och utplåna dess judiska karaktär. Men de förhandlingsförsök som faktiskt gjorts visar på andra vägar att skapa åtminstone en viss rättvisa.

Adaktusson väljer att tolka rättvisekravet som ett hot om att fem miljoner palestinier skulle flytta till Israel och utplåna dess judiska karaktär. Men de förhandlingsförsök som faktiskt gjorts visar på andra vägar att skapa åtminstone en viss rättvisa. 

Ett krav har varit att Israel skulle – som en gång utlovades – medge att ett visst antal flyktingar av humanitära skäl skulle kunna flytta tillbaka till sina hemtrakter. Ett annat att flyktingarna fritt skulle kunna flytta till den palestinska stat som skulle upprättas vid sidan av Israel. Vidare har diskuterats hur FN-resolutionens hänvisning till materiell kompensation skulle kunna användas konstruktivt. Fortsatta samtal om dessa möjligheter stupade när israeliska delegater inte ville acceptera att Israel hade något som helst ansvar för flyktingkrisen.

Olusten i Israel inför diskussioner om de palestinska flyktingarna är förstås förståelig. Övergreppen mot palestinier före och efter den israeliska statens tillkomst är en smärtsam del av landets historia.

Men israeliska akademiker har kartlagt vad som faktiskt var orsaken till att en majoritet av palestinierna flydde. En av dem är en respekterad historiker, Benny Morris. Han har summerat sin forskning med följande: ”Flyktingproblemet orsakades av attacker av judiska styrkor mot byar och städer och av invånarnas fruktan för sådana attacker, förstärkt genom förvisningar, övergrepp och rykten om övergrepp”.

Så länge denna sanning förtigs blir debatten om de palestinska flyktingarna overklig. Lars Adaktussons version i debattartikeln är att flyktingkrisen triggades av det arabiska försöket att invadera Israel när staten utropades. Det stämmer inte ens kronologiskt. Flyktingvågen hade börjat redan innan det korta kriget, inte minst efter massakern på palestinier i byn Deir Yassin.

Omvärlden har inte lyckats pressa fram en lösning av den israelisk-palestinska konflikten. Trumps politik har skärpt motsättningarna och bidragit till ett propagandakrig på lägsta nivå.

Ledningskrisen inom UNRWA måste åtgärdas, men att avbryta den humanitära hjälpen till dessa utsatta människor utan en fredlig och rättvis lösning vore oförsvarligt. Det skulle leda till svårbotade humanitära kriser och därmed ytterligare förvärring av konflikten.