Sverige behöver säkerställa driften av våra existerande kärnkraftverk och dessutom göra en ny satsning på kärnkraft. Kärnkraften är nödvändig för att säkerställa vårt behov av baskraft och för att vi ska kunna göra den samhällsomställning som krävs för miljö och klimat.

Det finns mycket att säga om de synpunkter som framförs i artikeln av Jonny Hylander och Göran Sidén där de kritiserar Moderaterna och Kristdemokraterna för kravet att bygga ny kärnkraft.

Det korta svaret får ändå bli att de beräkningar som Hylander och Sidén redovisar inte håller måttet.

Ett Sverige med minimala utsläpp av koldioxid kräver en kraftigt ökad elförbrukning. Och det kräver naturligtvis en kraftigt ökad produktion av el som inte ger utsläpp. Det finns i dag två sätt att producera el för att säkerställa behovet av baskraft utan klimatutsläpp, kärnkraft och vattenkraft. Utrymmet att väsentligt bygga ut vattenkraften är begränsat. Därmed blir kärnkraften central.

De förnybara energikällor som Hylander och Sidén framhåller kommer för överskådlig tid endast vara komplement. Det är i och för sig bra med komplement men basen i Sveriges energisystem måste vara kärnkraft och vattenkraft. Att förlita sig på import är inte rimligt varken ur klimatsynpunkt eller ur säkerhetssynpunkt.

El är numera lika livsavgörande i det moderna samhället som vatten och syre. Utan el stannar samhället. En stabil, konkurrenskraftig och ur klimatsynpunkt godtagbar tillgång till el är en grundförutsättning för samhället.

Det är bra att vi börjar får en rimlig debatt om energisystem och energiförsörjning i Sverige.

Utgångspunkten blir därmed att användningen av el väsentligt kommer att öka, sannolikt flerfaldigas. Det gäller både i näringslivet och i samhället i sin helhet. Den svenska industrin ställer om till hållbar produktion och går i bräschen för klimatsmarta lösningar. Även i övriga samhället ställer vi successivt om till att använda mer el, det gäller i allt från uppvärmning av fastigheter till elbilar och omställningen av hela transportsektorn.

Vi måste helt enkelt producera mer el och kärnkraft kommer att behöva vara den primära produktionsmetoden. Moderna kärnkraftverk levererar med hög effekt och är säkra. Och kärnkraften släpper inte ut koldioxid. Forskning och utveckling av kärnkraften är också en väg att hitta lösningar på avfallsfrågan.

Den kärnkraftskapacitet som kan behållas måste behållas. Dessutom måste vi ersätta de gamla kärnkraftsverken med nya moderna kärnkraftverk. Enligt vår mening krävs alltså att vi både underhåller och driver de befintliga kärnkraftverken och samtidigt bygger moderna kärnkraftverk. Precis som en ny bil är säkrare och effektivare än de bilar som byggdes för 50 år sedan är ny kärnkraft bättre än gammal, det vore konstig annars.

Som vi sagt är en effektiv, stabil, konkurrenskraftigt och miljömässigt försvarbar produktion av el ett helt grundläggande samhällsintresse. Säker tillgång till är av samma dignitet som tillgången på syre och vatten. Ingen kan säga ”jag använder ingen el i dag utan väntar tills priset är bättre”, behovet är konstant och förbrukningen måste i varje hundradel mötas av exakt samma tillgång. Av det skälet och på grund av att avkastningshorisonten är för lång både var gäller storkraftnätet och basproduktionen, måste det vara den svenska staten som har ansvaret för energisystemet.

Det är alltså staten som ska vara ansvarig för investeringarna i kärnkraft. Om det politiska systemet sviker och är oansvarigt och på grund av taktiska överväganden och politiska låsningar, försöker lägga ansvaret för utvecklingen av energisystem och kärnkaften på privata aktörer kommer det att sluta illa.

Teknikföretagens krav är tydliga. Sverige behöver ett energisystem i världsklass som inte innebär ett farligt beroende av andra. Kärnkraft måste vara en konstant i ett sådant system.