Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-24 01:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/gladjande-att-branschen-lovar-att-avfallsforbranningen-ska-minska/

Repliker

”Glädjande att branschen lovar att avfallsförbränningen ska minska”

SLUTREPLIK DN DEBATT 19/4. Det är glädjande att Energiföretagen och Avfall Sverige nu utlovar att ”förbränningen av svenskt hushållsavfall kommer att minska rejält de närmaste åren”. Att skatten inte behövs är ett bättre argument än att den inte fungerar, skriver Gunnar Fredriksson.

Rätta artikel

Det är också positivt att man framhåller att kommuner och energiföretag har stora möjligheter att bidra, genom att exempelvis minska matsvinn, öka utsorteringen av matavfall och på andra sätt agera för ökad resurseffektivitet. Tidigare har Energiföretagen, exempelvis i Dagens Samhälle framhållit att deras medlemsföretag inte kan påverka mängden avfall. Det har också varit ett ensidigt fokus på att styrmedlen ska riktas mot producenterna. Allt för att undvika styrmedel mot den egna branschen. 

Självklart kan kommuner och energiföretag påverka både återvinningsnivåer och avfallsmängder. De som planerar för avfallshanteringen och samlar in och behandlar avfallet, påverkas också av kostnaden för olika handlingsvägar. Därmed är det högst sannolikt att de i sitt agerande också påverkas och styrs av en skatt på förbränning av avfall.

Det kan vara svårt att förutsäga effekten av ett ekonomiskt styrmedel. Utredningens slutsatser om att skatten inte skulle ha en styrande effekt baseras på antaganden om den marknadssituation och prisbild som råder för tillfället. Dessa antagande är inte övertygande utan ter sig mer som en partsinlaga från de tilltänkta och motvilliga skattebetalarna i expertgruppen. Men framför allt måste ekonomiska styrmedel som en skatt ses som en mer långsiktigt signal. 

Den styrande effekten kan inte bara bedömas utifrån den situation som råder för tillfället. Skatten är en signal om att det kommer att löna sig att agera i riktning mot uppsatta mål om ökad återvinning och minskat avfall. Och det är en signal om att det kommer att kosta mer att fortsätta att utan större ansträngningar skicka sitt avfall till förbränning. Den som är klok agerar tidigt på signalen. Andra reagerar inte förrän mer tvingande och kostsamma styrmedel införs.

Ett ekonomiskt styrmedel, som en skatt på förbränning av avfall, kan kallas för trubbigt just därför att det lämnar till verksamhetsutövaren att lokalt välja var de mest kostnadseffektiva åtgärderna finns. Om man är säker på vad som exakt behöver göras kunde man i stället infört detaljerade regler, exempelvis för vilket avfall som fick föras till förbränning. En skatt ger en möjlighet till anpassning utifrån lokala och marknadsmässiga förutsättningar.

Det är inte heller meningen att en skatt ska styra så kraftfullt att det innebär dramatiska förändringar av kostnaderna för förbränningen eller drastiska förändringar i avfallsflödena. Styrmedel behövs också tidigare i en produkts livscykel. Men en skatt på förbränning av avfall skulle vara en stödjande kraft som förstärker genomslaget av andra styrmedel. Att rikta styrmedel mot behandlingen av avfall har visat sig mycket framgångsrikt tidigare. 

Att Sverige i dag kan skryta om att ha kanske världens effektivaste avfallshantering är en följd av de mycket hårda styrmedel som vid millennieskiftet riktades mot deponering. Förbud mot deponering och skatt på deponering hade tillsammans effekter som starkt gynnade framför allt förbränning av avfall. Sedan dess är förbränning av avfall den behandlingsmetod som utgör det nedersta steget i avfallshierarkin, för flera avfallsslag.

Det finns övertygande argument för att en skatt på förbränning av avfall skulle ha en styrande effekt. Den avgörande frågan är om skatten behövs. Som det ser ut i nuläget så kommer vi inte nå uppsatta mål om minskade avfallsmängder och ökad materialåtervinning. Det pekar på ett starkt behov av styrmedel. Avfall Sverige och Energiföretagen har hittills, i sin iver att slippa en skatt, angett att åtgärder ensidigt ska genomföras av producenter och framställt sig själva som oförmögna att påverka situationen. Om man vill visa att en skatt inte behövs är det bättre att visa på vad man som bransch kommer att göra för minskade avfallsmängder och ökad resurseffektivitet.