Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-23 05:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/granskningen-undviker-kritiken-av-ibn-rushds-ekonomi/

Repliker

”Granskningen undviker kritiken av Ibn Rushds ekonomi”

REPLIK DN DEBATT 5/9. Det är förvånande att Folkbildningsrådet undvikit att inkludera den ekonomiska sidan av Ibn Rushds verksamhet i granskningsuppdraget till Erik Amnå. Det förekommer nämligen en rad frågetecken kring studieförbundets hantering av offentliga medel, skriver Aje Carlbom och Magnus Ranstorp.

Vi har med stort intresse tagit del av professor Erik Amnås rapport ”När tilliten prövas” om det muslimska studieförbundet Ibn Rushd (IR). Rapporten bör ses som ett första steg i rätt riktning vad gäller granskningen av IR. En hel del viktiga punkter har förtydligats. Amnå ser till exempel, i likhet med många andra, att det finns tydliga ideologiska kopplingar mellan IR och Muslimska brödraskapet. Vi konstaterar också att Amnå lyfter fram antisemitism och homofobi som IR:s ”no go zoner”, det vill säga frågor som undviks av studieförbundet.

Den offentliga kritik som riktats mot IR har rört två områden: demokrati och ekonomi. Det förvånar oss därför att Folkbildningsrådet undvikit att inkludera den ekonomiska sidan av studieförbundets verksamhet i uppdraget till Amnå. Det förekommer nämligen en rad frågetecken kring IR:s hantering av offentliga medel. Vi menar att även detta är viktigt att granska då studieförbundets huvudsakliga inkomstkälla består av skattemedel. Transparensen bör i detta avseende vara som hos vilken annan myndighet som helst.

Det är orimligt att Folkbildningsrådet kan förfoga över nästan 2 miljarder kronor utan att någon egentligen vet exakt hur pengarna fördelas och används. Dessutom finns en rad frågetecken kring hur IR hanterar de bidrag som mottagits för att bedriva studieverksamhet. Vi är minst sagt förvånade över att Folkbildningsrådet inte tycks ha något intresse av att den ekonomiska sidan av IR:s verksamhet blir belyst och diskuterad. För att kunna göra en rimlig bedömning av såväl Folkbildningsrådets som IR:s trovärdighet är det nödvändigt att också utreda följande punkter:

Ett företag (vars huvudmän är de som leder Ibn Rushd) har skött ekonomin och organiseringen av Muslimska familjedagarna med 3.000 – 5.000 besökare. Här blandar man ihop statliga bidrag med aktiebolag.

• Hur gick det till när Granhedsgården, en kursgård i Södermanland, kunde köpas av Ibn Rushd för skattebetalarnas pengar? Frågan har varit i offentlig debatt men ännu inte givits något trovärdigt svar.

• Finns det andra inkomstkällor för IR än de 27 miljoner kronor som redovisas i Amnås granskning och som bygger på Folkbildningsrådets uppgifter? Detta är av stort intresse för svenska skattebetalare att känna till för att bättre kunna bedöma hur deras pengar förvaltas av IR och Folkbildningsrådet. Dessutom om penninghanteringen ligger inom ramen för vad som kan anses vara ett studieförbunds verksamhet.

Om IR ska betraktas som demokratiskt i ett svenskt sammanhang eller inte är en viktig fråga att besvara. Men, för att kunna göra en helhetsbedömning av IR är det av stor betydelse att också utreda studieförbundets ekonomiska förehavanden. Så länge detta undviks kommer det att vara svårt för både Folkbildningsrådet och IR att reparera den ”tillit” som prövats hårt under senare år.