Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Repliker

”Hedersbrott är svårhanterliga i den svenska kontexten”

REPLIK DN DEBATT 13/5. Justitieutskottet vill ha ett nytt verktyg som redan finns i verktygslådan. Utredningen ska fokusera på ett extremt ovanligt brott i ett land med ett rättssystem som inte liknar något annat. En återgång till den klassiska straffrättsskolans principer borde i stället vara högst upp på Justitieutskottets agenda, skriver Sten Levander, professor vid Kriminologiska institutionen, Malmö universitet

Filosofen Tännsjö tycker att det är en dålig idé att skapa en särskild lag för hedersbrott. I den filosofiska kärnfrågan har han rätt – men som filosof borde han ha borrat djupare i ett avseende, nämligen att alla rättssystem i världen, utom ett (Sveriges), utgår från Aristoteles (Nikomachiska etiken, cirka 350 före Kristus.). Ont uppsåt, eget ansvar och "sinnestillståndet i gärningsögonblicket" (”Mens rea” i den Romerska rätten) är viktiga metafysiska begrepp i modellen. Den unika svenska modellen är en materialistisk vänsterprodukt, rensad från "idealistiska" termer så långt det går och med tydlig uppgradering av statsnytta som mål för rättsapparaten. Straff blir påföljd, soning blir verkställighet, allt är vård (kriminalitet är ett sjukdomssymtom).

Uppsåt är centralt i Aristoteles modell – ett brott förutsätter ett ont sådant. Det objektiva brottsrekvisitet (vem har gjort vad) är enkelt att fastställa. Det subjektiva – motivet – kan vi inte undersöka direkt därför att det finns dolt i gärningspersonens hjärna. Ett visst brott har ett straffvärde i sig – straffet ska sedan justeras uppåt eller nedåt beroende på bland annat uppsåtet: mord, dråp eller vållande till annans död. Ondska finns, liksom ursäkter för handlingar som utifrån ter sig ondskefulla men kanske inte är det. Vi accepterar att vi kan gradera ondska. 

Om brottet riktas mot något som är mycket högt värderat kan straffet skärpas – majestätsbrott – en annan princip. Under antiken var majestätsbrott undantagna från straffrihetsreglerna vid sinnessjukdom. Vi tänker fortfarande på samma sätt: Quisling, Mijailovic och Breivik ska inte slippa undan med hänvisning till psykisk sjukdom.

Juridiken som profession har ansvar både för det objektiva och subjektiva brottsrekvisitet. Så har det varit i 2370 år, utom i Sverige. Ett särskilt problem är att vi i Sverige under åren 1914–2004 använde oss av begreppet "eventuellt uppsåt", i praktiken "alla har ont uppsåt". Det fick 90 årskullar svenska jurister leva med – och de förlorade den fingertoppskänsla för uppsåtsresonemang som juridiken har utvecklat under sin 2000-åriga historia. Det onda uppsåtet finns trots detta i svensk lag därför att ondska är en metafysisk realitet i människornas värld, lika verklig som stolar och bord. Samsynen är häpnadsväckande om man ber människor definiera ondska.

Hjulet uppfinns ständigt på nytt: Justitieutskottet vill ha ett nytt verktyg som redan finns i verktygslådan. Enligt Brottsbalken kapitel 29 kan just ondska medföra strängare påföljd (hatbrott och hedersbrott). Enligt samma paragraf kan påföljden mildras om gärningspersonen inte rår för brottet fullt ut.

Det är juridikens hemmaplan att hantera detta, med försiktig anpassning av praxis till nya kunskaper, och med bevarad kontinuitet bakåt till romersk tid. Det problemet löses inte med en utredning som fokuserar ett extremt ovanligt brott i ett land med ett rättssystem som inte liknar något annat. En återgång till den klassiska straffrättsskolans principer borde vara högst upp på Justitieutskottets agenda.

DN Debatt.13 maj 2018

Debattartikel

Torbjörn Tännsjö, professor emeritus i praktisk filosofi vid Stockholms universitet:
”Vad vinner vi på att införa en lag mot hedersbrott?”

Repliker

Sten Levander, professor, Kriminologiska institutionen, Malmö universitet:
”Hedersbrott är svårhanterliga i den svenska kontexten”

Sven-Erik Fernaeus, forskare inom neuropsykologi och fd lärare:
”Rätt slutsats men tveksam argumentation”


Läs fler artiklar på DN Debatt. 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.