Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/ihras-definition-av-antisemitism-ar-en-schweizerost-med-otaliga-hal/

DN Debatt Repliker

DN Debatt Repliker. ”IHRA:s definition av antisemitism är en schweizerost med otaliga hål”

REPLIK DN DEBATT 27/1.

Amos Goldberg, förintelsehistoriker: IHRA:s definition (och Bjereld och Hammarberg) misslyckas med att ta in det palestinska perspektivet.

Ulf Bjereld och Thomas Hammarberg ger på DN Debatt stöd för Sveriges beslut att anta den av IHRA framtagna definitionen av antisemitism, med dess elva exempel, och föreslår i sin text fem nya dito.

Interventionen bör välkomnas då IHRA:s definition, och i synnerhet dess exempel, har en långtgående påverkan på såväl diskursen om antisemitism som den om Israel-Palestina. Det är också därför jag önskar debattera deras initiativ.

IHRA:s definition är i sig vag och de exempel som författarna föreslår som tillägg indikerar det som jag menar är dess grundläggande fel. Den är en veritabel schweizerost med otaliga hål som ej går att fylla. Det finns en enorm mängd akademisk litteratur som genom åren skrivits med förhoppning om att förstå antisemitismens natur och funktionsskiftningar beroende på temporal och politisk kontext. 

David Engel, en av de mest prominenta historikerna i modern judisk historia, har till och med föreslagit att man bör upphöra med en analytisk användning av termen, då den tenderar att förvirra snarare än klargöra. Det finns ingen allomfattande definition som passar alla situationer. Därför torde en universell definition göra mer skada än nytta. 

Detta faktum illustreras bäst genom ett av de befintliga exempel till vilket Bjereld och Hammarberg lånar sitt stöd. Däri likställs ”förnekandet av det judiska folkets rätt till självbestämmande” med antisemitism. Det kan visserligen vara sant I en del fall, men oftast inte. Det är möjligt att bekräfta det judiska folkets rätt till självbestämmande utan att samtidigt dra slutsatsen att förnekelsen av detsamma utgör antisemitism. Zeev Jabotinsky själv, en av de stora sionistiska ledargestalterna och det styrande Likudpartiets förfader, erkände utan omsvep detta faktum i sin artikel, publicerad 1923, titulerad ”The Iron Wall”. Jabotinsky underströk att liksom alla koloniserade folk kommer palestinierna – och från deras perspektiv med all rätt – att förkasta sionismen som en främmande invason.

Enligt Jabotinsky har förnekandet av det judiska folkets rätt till självbestämmande inte med någon nödvändighet en antisemitisk koppling. Att insistera på detsamma vittnar om en gravt eurocentriskt hållning som inte på något sätt tar in det palestinska perspektivet i diskussionen. I stället delegitimerar och kriminaliserar det alla palestinier (och ett stort antal antisionistiska judar) vilka Jabotinsky menade på begripliga grunder förkastar sionismen.

Palestiniern, professorn i rättsfilosofi (samt den israeliske medborgaren) Dr Raef Zreik beskriver detta dubbla perspektiv på sionismen: ”Europeerna ser ryggarna på de flyktingar som flyr för sina liv, men vi, palestinierna, ser bosättarens och soldaternas ansikten medan de försöker ta vår plats på jorden och förvandla oss till ett statslöst folk”.

Alla försök till intervention i den israelisk-palestinska diskursen bör anlägga båda perspektiv. Det är beklagligt att IHRA:s definition (likväl som Bjereld och Hammarberg) så fullständigt misslyckas, möjligen oavsiktligt, med detta.

De flesta akademiska verk som studerar den moderna antisemitismens framväxt sätter den i nära samband med den ökande nationalismens framväxt. Att bekämpa antisemitismen är att värna en sårbar minoritet från en våldsam homogeniserande tendens i majoritetssamhället, såväl som från nationalstatens grepp.

Den av IHRA antagna definitionen gör just det motsatta. Den försvarar en mäktig stat – Israel – i dess väldokumenterade massiva övergrepp på den ockuperade minoritetens mänskliga rättigheter.

Jag vågar påstå att det grundläggande problem som IHRA:s definition och i synnerhet några av dess exempel behäftas med är snarlika Donald Trumps nyligen avtäckta så kallade ”Århundradets Uppgörelse”, som påtvingar palestinierna orimliga villkor, förnekar och bortser ifrån deras behov och aspirationer, samtidigt som man stödjer Israels ockupation och annekteringsplan. Den kringgår den palestinska diskursen för konflikten utan att någonsin konsultera dem. Därigenom blir den en kraftfullt tystande mekanism som i praktiken skruvar upp den oproportionerliga maktobalansen mellan israeler och palestinier.

Kenneth Stern, från Bard College, var för femton år sedan den ledande författaren bakom den nu antagna definitionen (för akademiska snarare än lagstiftande syften) men blev senare en av dess fränaste kritiker. Han skriver i the Guardian: ”Jag är själv sionist, men antisionister har yttrandefrihet”. Nu används, enligt Stern, IHRA:s definition för att underminera denna rätt. .

Jag tror att vi gör väldigt klokt i att slå vakt om hans ord.