Mitt förslag till omreglering av hyresmarknaden har väckt starka reaktioner. Jag välkomnar en diskussion, såväl inom forskarvärlden som i samhället i stort, om hur vi kommer till rätta med de allvarliga problemen på hyresmarknaden. Av den anledningen var repliken från mina kollegor inom akademin en besvikelse. 87 företrädare för 12 olika lärosäten har skrivit en replik som inte innehåller något motargument i sak, vilket är anmärkningsvärt. Min slutreplik vänder sig till dem.

I stället för att argumentera för sin sak väljer de 87 företrädarna en retorik för att kunna avfärda mig som ”avregleringsivrare”. Jag har inte föreslagit en ”radikal avreglering”. Jag föreslår ett system där de som behöver hjälp ska få hjälp. Hyrorna ska sättas fritt för den relativt stora grupp som klarar sig själva, men de ska åtnjuta ett besittningsskydd. Det offentliga ska ägna sig åt att hjälpa de som inte klarar sig på egen hand i stället för att lägga sig i hyressättningen. 

Låt mig vara tydlig, med mitt förslag skulle ett antal hyresgäster stå inför en klar försämring. Men genom en omfördelning värd namnet kan vi undvika att de som har det sämst blir de som drabbas.

Låt mig vara tydlig, med mitt förslag skulle ett antal hyresgäster stå inför en klar försämring. Men genom en omfördelning värd namnet kan vi undvika att de som har det sämst blir de som drabbas. Låt mig nu påminna om de problem jag studerat och hur de trängt undan de mest utsatta.

• Avsaknad av marknadsmässig fördelning gör köer nödvändiga, och alltför låga hyror i relation till betalningsvilja gör dem oerhört långa. Förnekar replikförfattarna det här? Jag visar att bostadskön, den kanske mest rättvisa och transparenta fördelningsmetoden näst efter betalningsvilja, gynnar höginkomsttagare. Är det ett system värt att försvara?

• Jag visar också hur hyresreglering skapar starka incitament för ombildningar. Den värdeskillnad som beror av upplåtelseform skapar ett förhandlingsutrymme mellan hyresgäster och hyresvärdar. Båda parter har möjlighet till en ekonomiskt fördelaktig affär. För de utsatta innebär det dock en krympande hyresmarknad och de får även svårt att ta del av förmögenhetsskapandet eftersom de saknar möjligheter till belåning.

• Hyresreglering skapar utrymme för en svart marknad. Att rikare hushåll klarar sig bättre här behöver knappats sägas då tillgång till ett ansenligt kapital är nödvändigt för att köpa ett hyreskontrakt.

Den nuvarande regleringen av hyrorna tillkom med syfte att resultera i friare hyressättning kombinerat med ett starkt besittningsskydd. En god tanke, men utfallet har blivit katastrofalt. Om inget görs riskerar vi en ännu tydligare uppdelning av bostadsmarknaden, det är ett samhälle jag vill undvika.

Jag har presenterat mina argument. Och ja, mitt förslag skapar både vinnare och förlorare. Jag är dock övertygad om att nettoeffekten för det svenska samhället är positiv. Skulle någon av de 87 vara intresserad av en saklig diskussion om problemen på hyresmarknaden och möjliga lösningar så ställer jag upp på ett sådant offentligt samtal var som helst, när som helst.