Att Sverigedemokraterna inte vill prata om vår tids egentliga energipolitiska utmaningar är föga förvånande. Genom att försöka kidnappa energidebatten tror sig SD plocka politiska poäng för att kompensera för sin brist på politik. Deras dogmatiska upprepningar av gamla myter – gång på gång dementerade av både vetenskap och marknad – visar hur bristfällig deras argumentation faktiskt är. Marknaden och vetenskapen står eniga: Kärnkraften får inte en andra chans – framtiden är förnybar.

SD har beslutat sig för att försöka ”rädda Ringhals” – trots att dess ägare, Vattenfall och Uniper, båda motsätter sig omprövningen av beslutet om nedstängning. SD:s inspel i den svenska energidebatten saknar stöd från både forskning och marknad, det är alltså SD själva som gjort kärnkraften till en symbolfråga.

I sin artikel skriver Åkesson och Johansson att transportsektorns elektrifiering kräver svensk kärnkraft – något som gör SD:s bristande kompetens i energifrågor tydlig. Det stämmer att transportsektorns elektrifiering kommer ställa ökade krav på elnätens kapacitet, men att nätkapaciteten skulle stärkas av mer eller mindre kärnkraft i Ringhals är helt enkelt inte sant, vilket bland annat slagits fast av KTH-professorn Lennart Söder. Såvida Sverigedemokraterna inte vill bygga nya reaktorer inne i svenska städer, det vill säga.

Svensk vindkraft slog alla tidigare produktionsrekord första veckan 2020.

Att ”rättvisa villkor för konkurrens mellan de fossilfria kraftslagen” skulle vara till kärnkraftens fördel är ytterligare ett av kärnkraftsvurmarnas argument som gång på gång motbevisats. Kärnkraften är, och har alltid varit, kraftigt subventionerad. Så sent som för några dagar sedan rapporterades av Sveriges Radio att kärnkraftsbolagens skyldighet att försäkra sig för att klara ett skadestånd vid en olycka är kraftigt underskattat. 

Nyproducerad kärnkraft är i dag mer än dubbelt så dyr som den från vind och de senaste exemplen på nybyggnation är närmast fiaskoartade. I Finland började man bygga en ny reaktor i Olkiluoto år 2005. Den står fortfarande inte klar för att tas i drift, och förväntas bli mer än 12 år försenad. Reaktorn blir mer än tre gånger så dyr som planerat. Kostnaden – 9 miljarder euro – innebär att Olkiluoto är den näst dyraste byggnaden i världshistorien. Liknande erfarenheter från Japan, Storbritannien och nu senast Frankrike visar tydligt att kärnkraften är dyr, farlig och onödig.

Investeringsflödet mot 100 procent förnybart överträffar gång på gång de uppskattningar som görs av exempelvis International Energy Agency. Svensk vindkraft slog alla tidigare produktionsrekord första veckan 2020. Solenergin ökar exponentiellt. Det innebär även att Sverige framöver kommer kunna exportera mer klimatsmart el. SD:s påstående om att exporten kommer minska motbevisas av beräkningar från både Svenska Kraftnät och Energimyndigheten. Allt detta verkar ha gått Sverigedemokraterna obemärkt förbi, vilket skulle förklara varför man hävdar att Sveriges energipolitik 2020 skulle agera på samma villkor som Tysklands gjorde 2010. De har också helt fel i sak om de tyska utsläppen, de minskar just nu i rask takt. 

SD:s försök att rädda Ringhals håller den egentliga politiska debatten gisslan. Vi står nämligen inför stora utmaningar vad gäller underhåll, utbyggnad och anpassning av det svenska elnätet – som, oavsett om SD vill det eller ej, kommer domineras av sol, vind och vatten. Låt oss inte ödsla tid och politiskt kapital på frågor som marknaden och forskningen redan avgjort åt oss. Framtiden är förnybar.