Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 16:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/repliker/invanta-inte-nasta-penningtvattsskandal/

Repliker

”Invänta inte nästa penningtvättsskandal”

SLUTREPLIK DN DEBATT 7/4. Det är viktigt att Sverige och Danmark snart kommer till skott med ett positivt beslut om deltagande i bankunionen. Och inte inväntar nästa finanskris, ryska påverkansoperation eller fler penningtvättskandaler, skriver Carl B Hamilton.

Rätta artikel

För Sveriges och Danmarks del råder det egendomliga förhållandet att bankunionens regler delvis även gäller Sverige och Danmark, trots att länderna saknar det inflytande och den bestämmanderätt som följer av medlemskap av bankunionen. Detta menar jag, till skillnad mot replikförfattarna Hökmark och Becker, är en otillfredsställande ordning.

Modellen är ett alltför välbekant upplägg för Sverige agerande i EU – att vara med, men ändå inte. Denna halvhjärtade inställning är knappast Hökmarks fel. Han beskriver bankunionens regler som ”stundom diffusa”, men har själv gjort närmast heroiska ansträngningar i lagstiftningsarbetet i Europaparlamentet. 

Hökmarks argumentation till förmån för svenskt euromedlemskap som vägen till bankunionen är också oväntat skarp, och uppfordrande främst gentemot hans eget parti, Moderaterna. Det förtjänar att citeras: ”Sveriges medlemskap i euron vore bra för den svenska ekonomins konkurrenskraft, investeringar och den inre marknaden. Det skulle ge oss mer politiskt inflytande över de eurofrågor som ändå påverkar oss, och det skulle innebära att vi efter Brexit inte tillhör en liten minoritet med vikande politiskt inflytande på grund av vårt utanförskap.” Bra! Hoppas vi får höra mer av detta uppfordrande slag i den stundande EU-valrörelsen.

I dag, när det gäller Nordens internationellt verksamma banker, är inte huvudproblemet att bankerna riskerar att gå omkull utan den normalt mycket lönsamma men olagliga penningtvätten. Den får sin näring av dålig styrning i banker, i kombination med pengar och ersättningar från ljusskygga företag och personer, ofta med rötterna i gamla sovjetstrukturer. Incitamenten för personer i banker i Norden och Baltikum att medverka i korruption är obehagligt stora.

En nackdel i arbetet mot penningtvätt och korruption och med Sverige och Danmark utanför bankunionen är att EU-institutioner som ECB – med sin makt, sitt stora inflytande och sin analyskapacitet – riskerar att inte engagera sig så mycket som vore önskvärt när det gäller till exempel de tillsynskollegier för nordiska banker som Hökmark nämner.

Ett välkommet och viktigt institutionsbyggande för effektivare EU-samarbete när det gäller underrättelsearbete (typ Interpol), fördjupat samarbete mellan EU-länders finansinspektioner, en europeisk Magnitskijlag, med mera, skulle naturligtvis vinna på att Sverige och Danmark deltar som fullvärdiga medlemmar av bankunionen.

Därför är det bra att både Sverige och Danmark tillsatt statliga utredningar om länderna ska bli fullvärdiga medlemmar i bankunionen. Jag menar, till skillnad mot mina kritiker, att det är viktigt att Sverige och Danmark kommer till skott med ett positivt beslut så snart som möjligt. Vi ska vara proaktiva, och på olika sätt ska vi hålla rent från fiffel och regelbrott i det ekonomiska och politiska livet. För dessa beslut ska Sverige och Danmark inte invänta nästa finanskris, ryska påverkansoperation eller fler penningtvättskandaler!