De skriver att ”I flera delar landet plågas Sverige redan av effektbrist. I praktiken kan städer och energibolag tvingas säga nej till nya företag som vill etablera sig, för att det helt enkelt inte finns tillräckligt med el.”

Ja, det är korrekt att det finns kapacitetsbrist – i elnäten – i olika delar av landet. Men detta löses inte på något sätt av kärnkraft! Eller menar M och KD att man ska bygga kärnkraft mitt i städerna? Stockholm eller Uppsala får ju inte bättre nätkapacitet för att man har mer eller mindre kärnkraft i Ringhals.

De skriver också att ”Sverige är beroende av en stabil och säker elförsörjning. Det är själva förutsättningen för svensk industri, ekonomi och välfärd.”

Den vanliga frågan ”vad gör man om det är kallt och det blåser väldigt lite?” är relevant, men det är knappast kärnkraft som är den bästa lösningen. För att få rimlig ekonomi i kärnkraften måste de köra nästan hela året på konstant effekt, och här talar vi om tillfälliga behov.

Ja, detta är helt korrekt, men för detta måste man ju inte ha kärnkraft. Antag att all energi från kärnkraft ersätts med ny vindkraft. I dagsläget byggs drygt 4,5 TWh ny vindkraft per år vilket motsvarar en halv ny kärnkraftsreaktor per år. Ny vindkraft byggs nu utan subventioner. Den vanliga frågan ”vad gör man om det är kallt och det blåser väldigt lite?” är relevant, men det är knappast kärnkraft som är den bästa lösningen. För att få rimlig ekonomi i kärnkraften måste de köra nästan hela året på konstant effekt, och här talar vi om tillfälliga behov.

Så vad behövs egentligen för att täcka förbrukningen vid dessa situationer? Möjliga förslag är, om det visar sig nödvändigt:

• Gasturbiner. Kraftverk med låg investeringskostnad som kan drivas med biobränslen.

• Flexibel elvärmeanvändning. Redan i dag finns företag som tillhandahåller denna typ av tjänster. Genom automatisk sänkning inomhustemperaturen med ett par grader vid ansträngda situationer kan effektbehovet minska med ett par tusen megawatt.

• Styrning av laddning av elbilar. Detta görs redan i dag i Oslo med omkring 800 Tesla-bilar. Elbilarna behöver ju inte laddas när elen är som dyrast

• Batterier. I till exempel Finland använder Fortum ett batteri för att klara ett lokalnäts eltransport vid stormar och andra problem, men kapaciteten finns tillgänglig också vid andra tillfällen.

• Mer kraftvärme. Eller enbart mer effekt i kraftvärmen, så kallad ”kondenssvans”, som gör att mer el kan produceras då det verkligen behövs.

• Mer effekt i vattenkraften. Genom nya parallella turbiner i existerande vattenkraftverk ökar effekten, men det ger inte mer energi.

• Användning av pumpkraftverk. I Sverige fanns tidigare ett i Juktan, så principen är möjlig.

• Flexibel elanvändning i Hybrit-projektet. Syftet med projektet är att använda vätgas som producerats från el i ståltillverkning. Med ett tillräckligt stort vätgaslager kan man dra ner på elanvändningen vid topplaster och ändå fortsätta stålproduktionen.

• Import. Detta är förmodligen det billigaste i många fall, och där är potentialen stor. Ju större elnät vi har i Europa, desto större är sannolikheten att det finns tillgänglig effekt att importera. Utmaningen med alla övriga förslag ovan är att de måste ha lägre kostnad än import.

Det finns alltså en stor potential. Vilken, eller vilka, av dessa lösningar som kommer användas beror på vad som visar sig vara mest konkurrenskraftigt – och det kommer med all sannolikhet inte att vara kärnkraft.